Vardag har aldrig varit min starka gren. Jag har alltid längtat efter något annat – helgerna, ledigheten, resorna och äventyren.
Mina veckodagar har mest bestått av ett enda virrvarr med timmar, minuter och sekunder som skulle klaras av i väntan på det andra jag räknade ner till. Det senaste året jag fått se en ny sida av mig själv. Bläddrandet i kalendern är inte längre lika frenetiskt, helgplaneringen inte lika minutiös, dagarna får komma och gå som de vill och jag vill hellre stanna tiden än att skruva fram den. Vardag är inte längre ett skällsord i mitt vokabulär, utan ett begrepp som förknippas med något jag trivs med. Det innebär dock inte att jag älskar bestyren som automatiskt följer med en barnfamiljs vardag – tvätt, städning och matlagning har aldrig varit och kommer aldrig att bli min grej. Däremot skulle jag aldrig byta bort de andra delarna som kommer med min vardag. Kvällsläsningen med barnen, det oändliga pysslandet, det slappa soffmyset och inte minst familjeutflykterna. De längre resorna som familj har lyst med sin närvaro ett tag, efter mamma dog har jag varken orkat eller velat, däremot har vi gjort många utflykter i närområdet. Som egenföretagare känns det som att min vardag vävs in i helgerna och just nu stormtrivs jag med det upplägget (även om jag kan bli så mycket bättre på att strukturera upp mina arbetsdagar).
Sedan en tid tillbaka har jag lovat mig själv att bli bättre på att spendera mer tid med de äldre barnen var och en för sig. Vår minsting Nelly står ständigt i centrum för familjens uppmärksamhet och ibland behöver fokus riktas någon annanstans. I helgen hängde jag och Julia på stan en hel dag på tu man hand vilket händer alldeles för sällan. Vi fick bland annat se Rosengård vinna mot Djurgården (till Julias stora förtret)…
… och hade god tid på oss för att utforska ett par av tunnelbanestationerna. (Vårt lilla lantisbarn var uppriktigt fascinerad och jag kunde konstatera att idén med tunnelbanesafari inte är så tokig ändå.)
Nu när dagarna är ljusare och kvällarna är längre blir det också betydligt roligare, och enklare, att göra familjeutflykter. Förra helgen drog Tobias ut oss till Kvarnängens IP här i Nynäs där den stora orienteringstävlingen 10MILA gick av stapeln. Och på tal om Nynäshamn…
… vyn nere vid Nynäs Havsbad gör mig aldrig besviken. Kvällar som den här påminns jag om anledningen till att vi faktiskt flyttade hit, till lugnet och havet, även om jag med jämna mellanrum får en akut längtan att flytta tillbaka till Nacka eller ner till Karlskrona. Det lär dock dröja – jag börjar faktiskt tro att jag har landat i en nygammal familjevardag här i Nynäshamn. Vi får se om känslan håller i sig!
Nöjd med vardagen eller en ständig längtan bort – vem är du?
6 comments
Jag är den som längtar bort, men gärna ihop med familjen! Även om vardagen också oftast är mysig kopplar jag av på ett helt annat sätt när jag reser.
Ja, att få kombinera resor med familjetid är något av det bästa jag vet. Kan dock tycka att avkopplingen är större hemma än på resande fot, då är det alltid 1000 saker att hålla reda på.
Fint att få läsa och älska personlig utveckling i sitt eget liv, måste vara det bästa.
Absolut, så är det verkligen.
Nöjd med vardagen, och försöker precis som du att ha egentid med alla tre barnen. Min äldsta som är 15 är inte alltid sugen på det, men ibland händer det?. Jag vill inte bort från något, men jag vill till något. Det kan vara i Sverige, en dagsutflykt eller en längre resa. Jag skrev precis idag på bloggen om att mitt hjärta klappar lite mer när jag är med om någon ny upplevelse☺️. / Pernilla
Ja, det där klappandet är onekligen en bonus i livet! <3