Märker ni samma sak som jag? Livet är på väg tillbaka – vi går äntligen mot ljusare tider. Vintern har varit ovanligt lång och tung i år, men det finns hopp om framtiden.
Fotobås från TBEX i somras.
Januari och februari har jag aldrig hyst någon större tilltro eller glädje inför, och inte lär jag förknippa de här månaderna med härligheter i fortsättningen heller med tanke på att jag alltid kommer att förknippa februari som den månaden min Far dog.
Det är en tung period just nu, med många tankar som surrar och gnager. Till helgen åker vi ner mot Karlskrona för att förbereda och vara med på begravningen/minnesstunden för min pappa. Tungt, som sagt. Men vet ni, mitt i allt det jobbiga är jag helt övertygad om att vi kommer att få en jättefin stund tillsammans med våra nära och kära. Vi kommer att gråta och vi kommer att skratta, för så ser livet ut.
Dessutom finns det en massa andra härliga och roliga saker att se fram emot nu när dagarna blir längre och ljuset sakta men säkert intar Norden. Våren är på intågande, jag har nya jobbplaner på gång (!), en av mina bästa kompisar gifter sig i sommar och min lillebror + familj flyttar snart in i sitt drömhus. Dessutom har jag och Tobias gjort årets första resebokning – i augusti åker vi mot Normandie i Frankrike för att fira en styck fräsch femtioåring. Det finns hopp om framtiden!
3 comments
Åh Normandie är så fint! Härligt!!!
Jag har aldrig varit där, men har drömt att åka dit länge. Ser verkligen fram emot resan!