Jag delar ganska sällan mobilbilder här i bloggen av den enkla anledningen att jag tycker mina foton från systemkameran blir så mycket bättre och finare att titta på. Men, det är ju ändå i mobilen “livet händer” genom ett spontant klick och det är också där jag sparar ner diverse skärmdumpar av olika anledningar.
Igår kväll scrollade jag igenom några av mina 5000 (!) mobilbilder som ligger på telefonen just nu och valde ut några som illustrerar några av alla funderingar jag går runt med för tillfället.
Tio mobilbilder som illustrerar saker jag tänker på just nu
Vädret:
Häromdagen satt jag i hammocken på altanen och pratade med min syster i telefon. Under samtalet likställde jag det svenska vädret med att föda barn. Du kämpar febrilt igenom x antal timmar/dagar av mörker, kaos och allmän misär. Sen, när allt är över och bebisen är ute/sommaren är tillbaka, ÄR ALLT FÖRLÅTET! Vips så glömmer hjärnan/kroppen som en händelse bort allt det jobbiga du behövde genomlida innan du fick din belöning. Kalla det försvarsmekanism, det fungerar ju uppenbarligen varje gång.
Träningen:
Sedan jag började logga min träning i en träningsdagbok har jag haft ett stabilt flöde med minst tre träningstillfällen per vecka. Att springa i vårsol med bara ben efter en evighet av mörker (jämför väderdiskussionen ovan) känns som en välsignelse i sammanhanget, det är SÅ mycket lättare för mig att upprätthålla träningen under sommarhalvåret än under vintern. Mitt mål att springa Tjejmilen i början av september håller också uppe motivationen. Peppen hittar jag annars hos mina närmaste vänner, podcasten Träningspodden och i Facebookgruppen Vagabondform.
Saknaden:
Saknaden efter mina föräldrar kommer och går i vågor. Ena dagen är allt som vanligt, nästa kan jag vara gråtfärdig från morgon till kväll. Under min resa till västra Sverige för några veckor sedan fick jag bläddra i en alldeles nyutgiven bok om min pappas hembygd Eringsboda under mitt besök hos farbror och faster i Dalsjöfors. Jag känner inte personerna som har skrivit det aktuella stycket, men texten påminner mig åter igen om att han verkligen gjorde avtryck och intryck under jordelivet, vår Far. “Det blir ett stort tomrum efter honom.”
Barnen:
Beslutet att bli egenföretagare har lett till att jag använder före detta pendlingstid för att hänga massor med mina barn. Familjen har alltid varit min stora trygghet och efter det senaste året mer än någonsin. När människor du älskar plötsligt försvinner förändras hela din världsbild och det blir så oerhört tydligt vad och vilka som betyder något, egentligen.
Bloggen och podden:
Och på tal om jobbet – “Hur går det för dig egentligen!?” Frågan dyker upp nästan dagligen och svaret är att det går som förväntat baserat på den tid och energi jag lägger ner på bloggen och podden just nu. Jag jobbar mycket, men på mina villkor, och drömmer ständigt om att bli effektivare. För jo, jag har fortfarande en tendens att skriva mina inlägg i slowmotion och ja, jag har fortfarande telefonskräck. (Mejlen är min bästa vän, kanske är det världens bästa uppfinning för sådana som mig!?) Framöver väntar flera roliga uppdrag som ni kommer att få läsa mer om här i bloggen framöver, flera av dem är svenska pärlor.
Sommargarderoben:
Den här rubriken är, precis som plaggen i min garderob, en sorglig historia. Fifty shades of… svart. Hur kul är det på en skala? Och ändå slutar mina få shoppingrundor alltid på samma sätt = ännu ett svart plagg in i samlingen. Jag behöver hjälp.
Gröna fingrar
Det här inlägget taggades jag nyligen i på Instagram och sparade genast ner i mina mobilbilder. Jag lyckas ha ihjäl de flesta blommor och växter i min omgivning, inklusive garderobsblommor som sägs vara idiotsäkra. Men vet ni? Jag vägrar ge mig. Igår köpte jag ett gäng fröpåsar att sätta i de nyinförskaffade pallkragarna här på gården. Mina föräldrars intresse för att odla måste eventuellt finnas djupt där inne i mig. Kanske.
Restaurangslunch vs skrivbordslunch
De senaste månaderna kan jag räkna på ena handens fingrar hur många gånger jag har ätit lunch ute under mina hemmakontorsdagar. Jag sover hellre en extra stund på morgonen och sitter därmed ofta framför datorn för att maxa arbetsdagen, alternativt utnyttjar jag lunchtimmen för att springa eller promenera. Desto roligare upplevelse när det väl händer. För några veckor hade jag ett lunchmöte på Paraden Kvarterskrog på Valhallavägen. Jag hade förväntat mig ett sunkigt hak, men det var så bra. Dagens lunchtips!
Utlandsresorna:
Det planeras för fullt här hemma, i alla fall i teorin. I praktiken skickar jag minst ett meddelande om dagen till min man med uppslag och tankar och “att vi nog borde börja planera och boka XYZ typ igår”. Å andra sidan är just resedrömmarna en av de allra finaste grejerna med att resa. När planeringen väl är satt finns det ju knappt något kvar att drömma om! Just nu handlar familjedrömmarna om den kommande Irlandsresan, en roadtrip ner till Schweiz, sommarsemester i Sverige och en långresa till Asien nästa vinter.
De spontana utflykterna:
Flera av mina mobilbilder kommer från spontana utflykter med familjen. Så här års är det ungefär femhundrasjutton gånger lättare att motivera mig till utflykter än under vinterhalvåret. Igår hämtade jag och Sebbe upp Nelly efter förskolan och drog iväg på en cykeltur. Heja sommar och sol, snälla låt det förbli så här fram till september. I sann svensk andra slutar jag med andra ord inlägget som jag började, med vädersnack.
1 comment
Älskar mobilbilder just för att de är lite moments of life. Det är där det händer. Efter att min mobil havererade helt två sista dagarna på Mauritius i vintras så har jag som ett stort svart hål i bildarkivet. Visst, jag har systemkamerabilder från dagarna men just de där snabba ögonblicken har jag inte.
…och jag brukar publicera sånt. Ofta. Och tycker att fler (hint hint) uppenbarligen borde göra det också. 😉