Kanske är det bara en känsla, men jag upplever att jag efter både klimatrapporter och pandemi väljer mina resmål med större omsorg än tidigare. Det finns länder jag ibland känner att jag borde åka till av olika anledningar. Det finns också länder dit jag vill åka och platser jag känner att jag måste åka till! Eller ja. Måste är väl att ta i, men platser som lockar och drar så starkt att jag nästan känner en fysisk längtan dit.
Därutöver finns det länder jag absolut inte vill resa till, men snarare mot bakgrund av säkerhetspolitiska skäl än något annat. Jag är helt enkelt räddare nu än tidigare – och skulle heller inte vilja utsätta mina barn för fara.
En kompis till mig valde nyligen att delta i en stor konferens, planerad sedan en lång tid tillbaka, i USA. Personen i fråga resonerade länge och väl innan det var dags att åka. Av rådande samhällsdebatt förstår jag att avbokningar och diverse bojkotter mot specifika destinationer på grund av sittande styre är en intressant diskussionsfråga, där vi (återigen) nästan förväntas ta ställning. Ni vet. Svart och vitt. Rätt och fel. Var jag själv står i frågan? Min allmänna hållning kanske framgår av det här meddelandet jag skickade till nyss nämnda vän:
Världen är knasig nog som den är just nu. Behöver vi ännu fler motsättningar? Och för att förtydliga. Jag förstår och respekterar till fullo alla som väljer bort resmål av någon slags allmän rädsla för allt som händer just nu. Det berömda “världsläget” ni vet.
Gah, ibland känner jag mig som Birgit Friggebo och vill bara samla hela världen, be dem (oss) hålla varandra i händerna och sjunga WE SHALL OVERCOME!
Lästips (och diskussionsämne!) på liknande tema finns hos Daniel/Upplevelsebloggen: USA-bojkotten och det stora skoskavet
Jag skulle gärna uppskatta att höra era tankar och resonemang om att välja bort resmål av olika anledningar. (Omslagsbild från Marocko, även det ett omdebatterat resmål).
4 comments
Klokt och sansat. Klart att folk får göra som de vill, så länge de inte klagar när de ramlat ner från sina höga hästryggar.
Intressant och viktigt ämne, och samtidigt svårt. Ibland blir diskussionen så svart/vit när man bojkottar. Måste man bojkotta ett helt land för att styret gör fel? Inte automatiskt tycker jag. Ofta tänker jag att det kan finnas ett värde i att ändå mötas över landsgränserna, att det kan vara positivt att vi inte isolerar oss utan fortsätter prata. Sedan är det kanske inte fullt så enkelt heller … Det motstridiga är ju att vi ofta bojkottar ett visst land pga ett problem, men inte ett annat. Kanske är det känslorna som styr ibland, mer än logiken. Själv är jag inte så sugen på USA just nu, men det handlar inte om någon bojkott.
Det är väldigt intressant, helt klart! Allt verkar tycka och tänka väldigt olika.