”Men vad gör ni hela dagarna!?” Frågan är inte obefogad, många hade säkert fått myror i brallorna av att spendera drygt tre månader på en och samma ö i Thailand. Men inte jag. Jag njuter i fulla drag och tar uttrycket ”thaimout” på allra största allvar.
Isabella Löwengrip, mer känd som ”Blondinbella”, driver en av de bloggar jag har följt allra längst (den tjejen är en förebild, vilken girlpower!). De senaste två veckorna har hon spenderat på semester i Phuket, Thailand – och skriver i anledning av resan så här på sin blogg:
”Sista dagen här. Vi kan konstatera att två veckor semester är perfekt. Vi har hunnit landa, komma in i lunk och … Tröttnat lite på hotellet idag. Väldigt passande känsla. Nu har vi gjort nutella-våfflorna på morgonen, plaskat, ätit oss igenom menyerna och njutit av värmen. Odd har börjat förbereda sig lite inför hans nya jobb som väntar och jag har börjat läsa min mail. Vi är redo för vardagen helt enkelt.”
Jag hade knappt hunnit packa upp väskorna efter två veckor här i Thailand och nu, efter drygt en månad på plats, känner jag mig mindre redo än någonsin för vardagen hemma i Sverige. Jag antar att det handlar om inställning. Hade jag vetat att vi bara hade två semesterveckor här på Koh Lanta hade vi förmodligen velat maxa upplevelsen totalt och antagligen även börjat räkna ner dagarna i slutet av resan.
Jag älskar vetskapen om att vi inte bara är här på semester. Vi är här tillräckligt länge för att skapa oss någon slags vardag, en vardag utan några måsten. Den enda tiden vi har att passa om dagarna är äldsta sonens skoltider – han börjar kl 9 och slutar kl 14.
I övrigt kan vi göra i princip vad vi vill. Trots att det finns oräkneliga restauranger på ön känner vi ingen stress att hinna besöka varenda en. Vi försöker i vart fall komma i väg på minst ett lite finare hak någon gång i veckan – i onsdags åkte vi till exempel till vår gamla favorit Noon Sunset Viewpoint Restaurant vid Kantiang Bay. Resten av veckan äter vi gärna på någon av alla strandrestauranger, inklusive den som tillhör stället där vi bor, eller köper något från gatuköken uppe vid vägen.
Med tre månader på plats finns ingen anledning att egentligen göra någonting. Eller, jag har i och för sig en grej jag helst inte missar. Solnedgångarna! Hur många jag än ser kan jag inte se mig mätt på dem.
En annan sak jag gärna gör är att beställa in den beroendeframkallande Young Coconut. Jag skulle kunna leva på det där kokosvattnet och fattar inte att jag fram tills bara här om dagen beställde in Cola Light istället för den här gudomliga drycken. Julia föredrar glass (who would have known?).
Så för att svara på frågan om vad vi gör hela dagarna kan jag konstatera att vi gör precis det vi kom hit för att göra. Vi tar en paus från alla måsten. Vi lyder helt enkelt uppmaningen från en tjej som jag nyligen lärde känna på Slow Down:
– ”Skapa inga måsten här på Lanta, de har du tillräckligt många hemma i Sverige”…
Den frågan har jag/vi också fått mer än en gång.
Hjälp vad fort dagarna går för det mesta….med eget hus är det alltid något att ordna med.
Vi har en massa orkideér som kräver omvårdnad , en av mina uppgifter.
Sopa , bädda,diska, handtvätta, laga mat ibland m.m.
Maken står för husrepartioner.
Så är vi på stranden också , mest sent på e.m.
Det tar tid att komma in i rytmen, flera veckor känns det som.
Titti
Ja, det är märkligt hur dagarna kan gå så snabbt trots att det inte finns så mycket ”måsten” som hemma i Sverige. Vi har lyxen att ha städning två gånger i veckan, men med 3 barn på 25 kvadrat blir det ganska mycket plockande ändå – annars hade vi nog inte ens kommit in i lägenheten, haha!
Jag älskar att vara nere på stranden under sen eftermiddag, men även tidig, tidig morgon. En promenad i soluppgången är oslagbart… Tack för din kommentar!
Låter helt underbart! Känner mig typ redo att packa väskan och dra dit. Och det där kokosvattnet, det svalkade precis min strupe i fantasin…mums!
Ja du Sofia, här finns inte mycket att klaga på. Tja, det skulle väl vara att solen är för stark mitt på dagen och att det känns som att hela sandstranden har hamnat i våra sänglakan… 🙂
Jag skulle också kunna ta det livet en längre period, utan tvekan.
Men ändå – två veckor på lyxhotell kan jag no faktiskt ändå bli lite mätt på. Och de gånger vi varit i Thailand 4-5 veckor har jag blivit trött på det på slutet. Men som du säger så är det nog lite inställningsfråga och lite ang vardag – för vi har nog aldrig landat i vardag så.
Jag håller med Lisa, ett par veckor på hotell där man går mellan pool, hotellrum och buffébord kanske inte är jättekul i längden. Här har vi ju vårt eget boende, har egen moppe för att ta oss runt och har egentligen all frihet i hela världen att lägga upp dagarna precis som vi vill. Någon slags vardag blir det ju här också, har man små barn kommer man inte undan rutinerna med att t.ex. sova mitt på dagen och så… Men jag älskar känslan av att faktiskt ”bo” här och inte bara vara på semester.
Blir så sugen på att packa väskan och köpa en flygbiljett dit nu. Det skulle vara så skönt att släppa alla måsten och bara njuta av dagarna. Av nån anledning blir det aldrig så här hemma.
Jag förstår dock Isabella lite också. Om jag åker iväg på en två veckors semester så är jag inställd på det, att det bara är två veckor som gäller. Och av erfarenhet så har jag känt att två veckor är ganska lagom, i alla fall om man åker på charter. Kanske lite därför jag föredrar att inte åka på charter utan byta hotell då och då. Men jag tror samtidigt inte att jag skulle känna mig less om jag flyttade ned till ett ställe för 3 månader.
Precis Helena, det är så jag tänker också, att det är en inställningsfråga. Själv har jag bara åkt på charter ett par-tre gånger i mitt liv, och då aldrig längre än en vecka, så egentligen kan jag inte uttala mig. Men jag tror att jag också hade känt mig ganska klar efter 2 veckor på samma charterhotell. Fast, å andra sidan, om alternativet hade varit att stanna hemma i ett februarikallt Stockholm med jobb 08-18 hade jag nog iofs inte dött av att stanna på charterhotellet längre än så, haha!
Så underbart att läsa, Annika! Precis som det ska vara. Jag föredrar också lite längre resor just till favoritplatser (haha, du kan ju gissa vilken). Först lite tid till att bara ”landa” och komma över jetlagen. Sedan bara vara, utan måsten, ett slags vardagsliv men ändå fullt av upplevelser för alla sinnen. Älskar det! Du sätter ord på det så bra. Fortsätt njuta!
Vet du att jag fick ett otroligt sug efter USA häromdagen, satt bredvid min man och bara ”VI MÅSTE BO I USA!!!”. Märkligt att sitta på en strand i Thailand och samtidigt drömma mig bort till Amerikat, men det är väl jag i ett nötskal, haha!
Visst är det ljuvligt! 🙂
Indeed… 🙂
Fantastisk! Mitt lengste opphold i Thailand har vært 3 måneder. Det var så deilig at jeg og min mann gjorde det 4 vintre! Og da fikk vi også dette spørsmålet – hver gang! Svaret ble alltid det samme: Vi gjorde minst mulig! Det er så deilig å bare nyte livet! Senke skuldrene og finne roen. Åhh… jeg savner Thailand! Nyt din Thaimout!
Fyra vintrar – det låter som att ni verkligen hittade ett vinnande koncept! Haha, jag ska också börja svara så, klockrent! 🙂 Tack – jag lovar att fortsätta njuta!
Låter helt fantastiskt! Och vilka härliga bilder 🙂
Tack Emelie, det är lika fantastiskt som det låter! 🙂
Det låter superhärligt, perfekt att kunna få njuta så och slippa stressa runt för att hinna med så mycket som möjligt.
Precis Emmi! Vissa dagar blir jag lite stressad över tanken att jag borde se, borde göra, borde UPPLEVA ALLT! Men, vi kom ju hit för att bara vara och njuta av tiden tillsammans. Vi hittar en bra balans här nere, de senaste 2 veckorna har våra vänner varit här så då har det blivit en hel del utflykter.
Det låter alldeles alldeles underbart 🙂
Men JA Maria, det är verkligen alldeles, alldeles underbart!
Jag har inga svårigheter alls att förstå… 😉
Hehe, jag visste att jag kunde lita på dig Helena… 🙂