Jag blir lika förundrad varje gång jag landar i ett nytt land, i en annan kultur, i ett annat sammanhang – så långt bort från mina egna välbekanta ramar hemma i Sverige. Det är en av anledningarna till att reslusten ständigt är där och gör sig påmind – viljan att uppleva allt det där. Folket, vyerna, vidderna, smakerna, dofterna, naturen, kulturen – känslorna och intrycken. Och ja, nu är jag här igen. I ett nytt land, med nya erfarenheter att ta med mig. Tacksamheten! Vi, jag och Lisa, är alltså framme i Quito, Ecuadors huvudstad som ligger nätta 2850 meter över havet. De första vyerna av Ecuador vi möttes av var en bergstopp som stack upp bland molnen. Qutio är bergens och vulkanernas stad! Quito ligger bland Ecuadors norra berg, och är omgiven av vulkaner: Cotopaxi (dit vi ska på torsdag), Antisana, Sincholagua och Cayambe i öster och Illiniza, Atacazo, Pichincha (dit vi ska senare idag!) och Pululahua i väster.
Framme i Quito (Ecuador) – världsarv och omgiven av vulkaner
Flygresan Stockholm – Amsterdam – Quito
Flygresan hit med KLM var en smidig historia. Vi klev på planet på Arlanda kl 06:30 (efter en natt med välbehövliga timmars sömn på Clarion Hotel Arlanda Airport)…
… och landade före den utsatta flygtiden om två timmar på Schiphol i Amsterdam, där vi till och med hann ta en fika på flygplatsen innan det var dags att kliva på planet mot Quito.
Flygresan mot Quito var beräknad att ta 11:40 h, både jag och Lisa påminde varandra om enkelheten i att resa utan ett enda barn i sikte.
Fatta lyxen med nästan 12 timmars ostörd flygplanstid, att fördela på sömn, mat, film, jobb och ja, vad man nu kan tänkas göra på ett flygplan.
Vi serverades två måltider och ett mellanmål, med föredömligt bra flygplansmat.
Jag hann se inte mindre än två filmer, och köpte också surf för att hinna jobba en sväng. Att sitta och mejla bland molnen, den känslan kommer jag nog aldrig vänja mig vid.
Och sen – det här. Berg och vulkanlandskap vid Quitos flygplats. Väskorna kom fram som de skulle, och vi plockades upp av en förbokad hotelltransport. Wilson, som körde, är också är med och driver hotellet vi bor på. Jag fick öva min knaggliga spanska under den dryga halvtimmen mellan flygplatsen och vårt hotell…
En kväll i Quito
… och vi konstaterade snabbt att Lisa hade gjort sin hotellresearch med den äran! Wilson driver det familjeägda hotellet Hotel Casa Montero tillsammans med 5 familjemedlemmar, Småskaligt och hemtrevligt, vid torget Plaza de Santo Domingo, i de världsarvsklassade koloniala kvarteren.
Utsikten från vår hotellrums balkong till höger…
… och utsikt från vår hotellterass. Här kommer vi att trivas bra fram till fredag, då det är dags att flyga vidare mot Galapagos.
Både jag och Lisa var lagom mosiga efter en lång resdag, och inte minst av tidsskillnaden (Quito ligger sju minus jämfört med Sverige).
Vi var dock fast beslutna att komma in i hyfsade vanor, och gav oss ut på en sightseeingtur i de gamla kvarteren. Det visade sig vara det bästa tänkbara beslutet, med tanke på att det var någon form av kulturnatt inne bland de historiska kvarteren.
Det var musikframträdanden, dans och en allmänt fantastisk känsla inne vid det vackra torget Plaza de la Independeicia. Turister såg vi knappt några alls – vilket ändå kändes lite förvånande?
Och så gick solen ner över Quito, och vi vandrade tillbaka mot våra kvarter för att följa hotellreceptionistens tips om bra matställen.
Vi kunde knappt hålla ögonen öppna – men nachos, kycklingspett och hemmagjorda pommes var precis vad vi behövde för att ladda inför kommande dagar här i Quito. Jag är så oerhört glad över att vara här!
Läs mer om vår resa hos Lisa: Ecuador dag 1: resa till Quito och en kväll i Qutio’s Historic District
Flygresan gjordes i samarbete med KLM.
4 comments
Det ska bli så otroligt kul att få följa er fantastiska resa, Sydamerika har länge varit en dröm – och står fortfarande högt på bucketlistan, snart, snart!
Ja, men vi har det SÅ bra här. Jag har varit i Peru också, känner igen mycket – men det är ändå sitt eget!
Vilken spännande resa ni gör! Verkligen roligt att följa! Sydamerika är en vit fläck för oss … som vi hoppas upptäcka nån gång i framtiden! 🙂
Tack Helena! Ja, hit kommer ni nog snart om jag känner er rätt…