Den planerade bilresan med familjen till Göteborg över helgen blev istället en oplanerad tågresa hem till Karlskrona. Att boka tågbiljetter dagen innan avfärd är numera standard, när livet bjuder på berg- och dalbana är det bara att hänga med.
2016 har varit ett märkligt år. Bra, men märkligt. Jag har levt i något av ett vaakum och ställt in mig på att inte planera saker och ting i detalj. Båda mina föräldrar lever med obotlig cancer, vilket numera är en del av vår vardag. Livet måste gå vidare, och går vidare, i en lunk som mestadels känns helt okej. Under det här året har jag upplevt ett helt gäng roliga resor, jag har ett jobb där jag gör skillnad, jag har en fantastisk man och tre lika fantastiska barn. Vi vardagspusslar och middagsbryderiar oss som vilka småbarnsföräldrar som helst. Men så ibland påminns jag om hur skört allt är. Tårarna bränner och magen knyter ihop sig. Det där telefonsamtalet eller konversationen i familjegruppen på Facebook. “Cancern har spridit sig”. “Värdena har blivit sämre”. “Ny tid för operation”. Inget förändras i sak och samtidigt förändras allt. Ovissheten är värst. Prioriteringarna. Känslan av att vilja vara på två ställen samtidigt. Ska jag resa hem? Ska jag vara kvar i Nynäshamn? Är det här sista julen för dem? Ska vi verkligen resa till Skottland över jul? Hur lång tid har de kvar?
Jag försöker intala mig själv att det vore dumt att ta ut sorgen i förskott. Livet är här och nu, och även om jag i jultid gärna tänker tillbaka på gamla minnen ägnar jag den här helgen till att skapa nya. Här, hos mina föräldrar, där ljusen alltid är tända, havet skiftar i färg beroende på årstid – och tryggheten är total.
En oplanerad resa till Karlskrona, det är bara att tacka och ta emot. Dessutom får jag chansen att se min numera immigrerade USA-systers nyrenoverade hus här på Sturkö. För jo, hon har flyttat hem igen. (Det måste väl betyda att det finns en chans för mig också!?)
Skitsjukdom. 🙁
Fördelen, om man nu ska se något sånt, är väl alla tankeställare och prioriteringar man får kring livet och värderingar i allmänhet.
Ja, sjukdomar har en förmåga att ställa det mesta på sin spets. Jag har så många tankar om livet, och döden, så att jag knappt vet var jag ska börja…
❤️
Tack.
Ta hand om er. Väl investerad tågresa. kram
Tack Pilla, det kändes verkligen som helt rätt beslut att åka hem.
Hej! Jag vill bara tipsa om att lucka nummer 16 i min julkalender nu är öppen 🙂 I dagens lucka kan du vinna två stycken supersnygga matta liquid lipsticks från Color Kill! Något för dig? Klicka då på länken nedan för att vara med och tävla 🙂
http://martinaolsson.myshowroom.se/64198/julkalender-lucka-16-5/
(en ny lucka öppnas varje dag klockan 11.00 t.o.m. den 24:e december)
Massor av varma tankar till dig.
Tack Sandra, det värmer att höra.
Jag skickar kramar, positiva tankar och kärlek till dig och din familj ❤️
Kram Lola, det betyder mycket.
Massa kramar!!! Tänker på er!!!
Hemsk sjukdom
🙁
❤️
Varma tankar och kramar från mig! Denna sjukdom … 🙁 Ta hand om er alla!
Tack. Ja, maktlösheten är jobbig.
Hoppas du får en fin helg.
Livet är en beg och dalbana.
Kram Titti
Kram och tack.
Berg och dalbana förstås menar jag.
Titti
Att bara våga prata om det här är så starkt. Du e så stark. Jag genomlevde en liknande resa med min far och moster, men mest i tysthet. Att våga prata om något så här viktigt visar bara vilken styrka du har. Sänder en massa styrkekramar och Julefrid till hela din familj. <3
Jag har tänkt mycket på det här Daniela, om jag ska skriva om hur det ligger till eller inte. Alla hanterar cancer på olika sätt, en del vill inte prata om det alls, andra delar med sig av hela sin resa. Min mamma har varit väldigt öppen och skrivit mycket om sin sjukdom på Facebook, vilket jag vet har varit uppskattat av många. Alltför många i Sverige går igenom det här scenariot, och att dela med sig av sina tankar hjälper både mig och kanske också någon annan som befinner sig i en liknande situation. Tack för din fina kommentar. Kram!
All omtanke till dig fina!
<3
Ta hand om varandra ❤
Tack snälla.
?❤️
Kramar till er alla
Så roligt att träffa dig. Ni är en stor underbar familj. “Där tryggheten är total.” Jag vet. Härligt. Ovanligt. Ljuvligt. KraM
Tack för din fina kommentar M, så kul att träffa dig också!
Stor kram!
Tack snälla.
Jag får ont i hjärtat varje gång jag hör att en familj tvingas kämpa mot den där j*vla sjukdomen. Har varit där själv, som anhörig. Som du skriver så är det fina att de bra stunderna blir så otroligt mycket starkare och bättre, sätts värde på. Och de svåra ger kontrasten som gör att man uppskattar allt det där andra. Jag hoppas ni får riktigt fina dagar tillsammans, i både det fina och det svåra.
Uppskattar din kommentar Katta, tack! Ja, alltför många får stå som anhöriga när cancern drar fram…
Åå fina Annika, jag hade missat detta inlägg. Du är så makalöst stark och jag är säker på att din öppenhet hjälper många. Det är så fruktansvärt sorgligt och jag kan ana din onda klump i magen och alla tankar som snurrar runt för dig. Jag hoppas att du kan finna en liten en tröst i den varma och starka sammanhållning som jag märker att du har med både dina föräldrar och syskon. Det är verkligen inte självklart för alla.
Det finns inga ord till tröst. Tack för att du orkar dela med dig. Det blir en tankeväckare för många – och tyvärr behövs det i vårt stressiga och materiella samhälle.
Skickar en stor kram genom cyberrymden ?
Tack för fina, fina ord – uppskattar det. Gott nytt år fina du!