Den här musiksommaren får sammanfattas med Molly Sandéns senaste album, som släpptes i slutet av maj. Det finns några riktigt bra låtar, och lösryckt från sitt “göra slut”-sammanhang är det en rad som har etsat sig fast hos mig: “Det Bästa Kanske Inte Hänt Än“. De bevingade orden är också titeln på albumet (det fjärde i ordningen) och på en av Mollys låtar.
Molly sjunger om ett uppbrott, jag gör istället min egen tolkning som för mig inbegriper en allt mer påtaglig (fyrtioårs?)kris. Alltså. På de allra viktigaste planen har såklart det bästa redan hänt – det vill säga min man och våra barn. Längs vägen, och under årens gång, har andra drömmar, mål och planer uppfyllts – resorna inte minst.
Jag har fått se, uppleva och vara med om resor jag knappt vågade plita ner i dagboken som barn, av rädsla för att de aldrig skulle bli av. Utbildningen? Well, den var knappast det bästa som hänt mig – men jag kan heller inte riktigt ångra en juristexamen och en tingstjänstgöring.
Under gymnasiet handlade mitt specialarbete om släkthistoria, och jag gjorde en intervju med min farmor och min far om hur livet har förändrat sig under tre generationer. Under intervjun med min farmor pratade vi en del om framtiden, och farmor sa något i stil med att “alla uppfinningar väl ändå måste vara slut nu!?” Som att tiden skulle stanna där och då – för att inte kunde väl världen fortsätta snurra allt snabbare? Nu, när jag har landat i sommarlunken här på Sturkö, kan jag ibland nästan tänka att det vore skönt. Att livet bara kunde få vara så här. Jag, på samma plats, med nära och kära omkring mig. Inga listor att skriva. Inga bekymmer. Och – hör och häpna – inga resor att packa till.
I nästa sekund tänker jag att det vore extremt tråkigt att bara sätta mig ner, luta mig tillbaka och tänka att det bästa kanske redan har hänt? Att det liksom bara är nerförsbacke till att packa ihop och säga hej då till den här jorden? Alltså, tack men nej tack.
Det Bästa Kanske Inte Hänt Än?
Jag ska fortsätta leva – och resa – som att Det Bästa Kanske Inte Hänt Än, och under vägen kommer jag att ha med mig gänget som är det bästa som faktiskt har hänt mig. Låter det som en omöjlig ekvation? Inte alls. Matematik har jag aldrig brytt mig om!
Helt övertygad om att det bästa inte hänt än. Det bästa blir ju bättre med takt med att saker läggs på hög och fler upplevelser och minnen skapas. Oavsett om det bästa har hänt är det ju heldeppigt att tänka så. Så om inte annat som en överlevnads-livsglädje-strategi så håller jag hårt i inställningen om att det bästa ännu är kvar
Låter helt i linje med Mollys filosofi! 🙂 Kram!
Saker kan vara bästa på så många plan. Klart vissa saker en gjort inte kan toppas men det finns så mycket kvar som kan vara bästa. Jag tänker fortsätta ha bästa moments ända in i det oundvikliga kaklet:)
Rätt inställning Cathinka, och klokt skrivet.
Jag tror det är en fin inställning att ha genom livet. Även Håkan sjunger samma fras i sin låt “Du Är Snart Där” 🙂 Och jag skrev det faktiskt på ett grattis-kort för ett tag sedan till en vän som precis blivit singel igen osv.
Just det, hörde ngt om “låtstöld” – men gissar att inte heller Håkan var först med uttrycket? Vem som än kom på det gjorde ett bra jobb… Ska ha det som skärmsläckare framöver. 🙂