Nu börjar den. Blomstertiden. Hopp om den ljusnande framtid, hopp om varma sommarkvällar och hopp om det mesta som handlar om livet.
Förra veckan bilade jag runt i Sverige och fick en första smak av det som komma skall. Den blomstertid nu kommer, glassfrossa, fräknar på nästan och svensk sommar. I fredags var jag inne i Stockholm city och möttes av ett myller med kritvita studentmössor och blev alldeles lipfärdig på köpet. Det är något visst med den här tiden på året! Förväntan. Spänning. Förhoppningar. Aldrig har vintern känts så långt borta och aldrig har sommaren känts så nära! På tisdag välkomnar vi maj med brasor och skönsång, som jag har längtat.
Den blomstertid nu kommer (och sjung om studenten!)
Jag är fortfarande inte riktigt hunnit landa efter förra veckan, då jag såg till att klämma in så mycket jag bara kunde under några få dagar, både privat och jobbmässigt. Jag kom tillbaka till Stockholm med en halv anteckningsbok om de svenska pärlorna, som i slutändan ska kokas ner i två guider. (Jag insåg ganska snabbt att det säkert kommer att bli fler inlägg än så.)
Jag har blivit extremt nostalgisk av mig och tolkar för tillfället in arvet efter mina föräldrar var jag än kommer. Vitsippebackar i Hyssna = far. Vävstolar och hantverk i Borås = mamma. Besöket hos farbror och faster i Dalsjöfors = far (inte så konstigt förstås). Nötbakelse på konditori i Skara = mamma. Den blomstertid nu kommer = skolavslutningar och studentfiranden som en fulltalig familj.
Det börjar snart bli dags att citera kungen och “vända blad“. Jag vill bort från mörka vinterkvällar, en garderob med en färgskala i moll och ändlösa grubblerier. Sköna maj, du är SÅ välkommen! Låt oss göra det bästa vi kan av den här stundande sommaren.
