Att fylla 39 år i Thailand

Ännu ett år har gått och imorse väcktes jag av min familj med frukost på sängen. Jag älskar att fylla år, så är det bara. Jag gissar att mycket kommer från min mamma. Hon var en klippa när det kom till födelsedagsfirande, eller ja, firanden överhuvudtaget. Det verkar som att hennes gener har gått i rakt nedstigande led till Julia, som är födelsedagsfixare av högsta rang. Hon har förberett min födelsedag i flera veckor:

Anledningarna till att jag gillar hela födelsedagsgrejen är många, en av dem så självisk att det är fint att ha en ”egen” dag där jag blir firad från morgon till kväll. (Idag har jag ätit lyxig födelsedagsfrukost, simmat i poolen, läst ut en bok, njutit av praliner och svenskt lösgodis och dessutom bokat in en behandling på spa – ni hör ju!) En annan förklaring är att jag älskar nystarter och känslan av ett avstamp till något nytt: Varsågod, här får du ett sprillans nytt år alldeles utan motprestation – se till att göra något bra av det!

Att fylla 39 och vara förnöjsam

När jag skrev mitt förra födelsedagsinlägg snurrade mycket av tankarna på en längtan tillbaka till rötterna:

Läs mer: 38 år på jorden och en längtan tillbaka till rötterna

När jag nu läser inlägget igen känner jag igen de flesta känslorna, men märker att mycket av den irritation jag gick runt och kände har lagt sig. Min längtan efter rötterna finns kvar, även om den dessvärre inte landade i ett eget litet hus på Sturkö eftersom vi fick avslag på byggnadsansökan (på tal om irritation!). Men skam den som ger sig, vi har istället köpt en villavagn som provisorisk lösning – och jag tänker att allt kommer att bli okej till slut. Nu har vi dessutom ett eget ställe här i Thailand att återvända till.

Känslan inför mitt trettionionde levnadsår är annorlunda jämfört med förra året – jag känner mig förnöjsam (ett av uttrycken min farmor ofta använde). Det finns förvisso en del frågetecken i vårt liv just nu, men jag har gjort ett aktivt val att njuta av nuet och av den här tiden vår familj spenderar i Thailand.

Katastroftankarna kommer och går, men i det stora hela är jag väldigt nöjd med var jag befinner mig i livet. Jag har uppfyllt många mål och drömmar (eh, jag till och med låter som en farmor!), och är väldigt tacksam över att ännu ett år och dess möjligheter nu ligger framför mig. Det finns många saker jag ser fram emot under mitt sista år som 30-ish!

Saker jag ser fram emot under året som 39-åring:

• Uppleva mer av Sverige
• Inreda vår villavagn på Sturkö
• Satsa på fler vardagsäventyr med barnen
• Utveckla bloggen
• Spendera mycket tid med familjen
• Läsa ifatt bokhögen
• Ta ett hål till i örat (jag blandar högt och lågt i den här listan som ni märker)
• Springa en halvmara (Tjejmilen 2,1) och ett maraton (Stockholm marathon)
• Se om trailrunning är något för mig
  
• Laga bättre mat
• Hitta ytterligare former att engagera mig ideellt (resan till Myanmar satte sina spår!)
• Fortsätta meditera
• Lära mig mer om foto
• Planera en resa med Tobias för att fira mitt steg över fyrtioårsstrecket

Jag hoppas och tror att det blir ett riktigt fint år! Strandfoton: Elina Bernpaintner