I slutet av förra sommaren skrev jag ett blogginlägg där jag bland annat förklarade hur ängsla, rädsla och katastroftankar började gro hos mig i samband med att jag förlorade mina föräldrar. Jag kände inte alls igen den sidan av mig själv sedan tidigare, men numera är dessa känslor dessvärre en del av mitt register. För det mesta rullar allt på som det ska, utan en enda katastrof i åtanke, men då och då trillar jag dit. Jag har en plan för hur jag ska handskas med det här nya känsloregistret framöver, men fram tills dess låter mina resonemang ungefär så här.
Lev! vs Tänk på döden: kontraster på resande fot
Det finns uppenbarligen olika sätt att ta sig an livet här på jorden. För att göra det enkelt för mig sammanfattar jag angreppssätten med två motsatser: antingen går jag runt och tänker på döden och katastroftankar i största allmänhet, eller bestämmer jag mig för att leva.
Kyrkogården i Mollösund, Orust. Sara Liedman-tunneln, Umeå.
Jag fnissar alltid till varje gång vi åker förbi kyrkogården i Mollösund på Orust (där min mans familj har sitt sommarställe). Skylten över kyrkogårdsgrinden uppmanar mig och alla andra att tänka på döden. I en helt annan del av Sverige, betydligt längre norröver, möts jag istället av en kort och koncis uppmaning: Lev!
Jag har av en rad olika anledningar funderat mycket på de här olika angreppssätten under den senaste tiden. Efter att i vanlig ordning ha dryftat (klimat)ångest i en privat chatt (jodå, ämnet är ständigt återkommande), landade jag i en slutsats som stämmer väldigt bra med var jag befinner mig för närvarande:
Kommer ha dödsångest – den är inte borta – men vill inte ha livsångest.
Jag ska med andra ord försöka att inte låta det fina med livet och att leva skuggas av alla tråkigheter som ständigt matas ut från alla möjliga håll och kanter, både från mig själv och från andra. Kanske att min egen personliga skylt just precis nu skulle lyda något i stil med ”Tänk på döden, men glöm inte att leva!”
Har ni förresten sett någon skylt, plakat eller citat ute i Sverige som har gjort intryck på er av någon anledning? Dela gärna med er!
Jag orkar inte ha någon dödsångest alls. Släng din på mig om det känns för jobbigt. 😜 Fins skrivet! ❤️
Är dödsångest delbart? I så fall får du gärna ta min, ja tack!
Skylten LEV passerade jag senast idag.
Försöker anamma det så gott det går.
Dock kommer katastroftankarna över mig ibland
T.ex. när jag sitter i bil på motorvägen till/från Bangkok.
Är väldigt oroad för trafiken i Thailand.
Så pass att vi åkte tåg en sträcka senast.
Flygrädd är jag inte alls men bilrädd!
Jadu Titti, trafiken här på ”vår” lilla ö Koh Lanta blir allt värre, så obehagligt! Förstår precis hur du tänker. BRA PÅMINNELSE att bo så nära den skylten.
Ja, hejja livet! Gillar Sofie Lanttos #levförfan, den innefattar det mesta av min livsfilosofi! 🙂 Och du, grattis i efterskott!
Tack snälla Emmi! Och ja, låter som ett bra motto… 🙂