Halvlek. Halvtid. Det var ett par av uttrycken som svepte förbi i mitt flöde under gårdagen, med tillhörande uppmaning om reflektion över vad som kan göras annorlunda under resten av året. För visst är det så att sommarsolstånd och fullmåne onekligen kommer att följas av vintersolstånd och nymåne.
Jag gillar tanken på att stanna upp en liten stund för att stämma av läget. Är jag på en plats där jag vill vara? Finns det något jag vill göra annorlunda? Vad är jag nöjd med, vad kan jag göra bättre? Jag kan väl inte påstå att midsommardagen är en dag jag brukar sätta mig och för att göra någon slags halvårsavstämning, de tankarna brukar snarare komma framåt höstterminen. Det händer något de där sista dagarna på sommarlovet, en känsla av nystart och att vilja ha ordning och reda. På allt. Det hänger väl ihop med barndomen på något sätt? Nya omslagspapper till skolböckerna, nyvässade papper, kanske nya kläder inför skolstart? Nya möjligheter.
Om jag denna midsommardag till ära skulle försöka mig på någon slags halvårsavstämning för 2024 skulle den se ut ungefär så här.
Sådant jag hittills är nöjd med 2024
Vardag
Under de senaste åren, och kanske extra mycket det senaste halvåret, har jag verkligen trivts hemma i vårt hus. Alltså, nästan så bra att jag har svårt att ta mig därifrån! Det har verkligen varit en genomgående känsla sedan pandemin och fram till nu, att hemmet har blivit min trygga punkt. Jag rör mig mellan vårt hus och padelhallen och känner mig ganska nöjd med det. Fin insikt för mig som annars längtar iväg bort både långt och länge. Å andra sidan har jag ibland funderat över om jag börjar känna mig för bekväm hemma. Jag har ju under många, många år identifierat mig som en person som älskar att resa? Med dessa tankar snurrande i huvudet var det lite skönt, kanske rent att befriande, att kunna skriva nästa punkt.
Spontanare till Kanarieöarna
Resan till Kanarieöarna bokades ganska spontant, så pass spontant att jag inte hann tänka så mycket på planering. Det i sin tur innebar en enorm frihetskänsla – och ett pirr i magen jag har saknat.
Jag är så glad för den där resan med Tobias och våra tjejer, för tiden vi fick tillsammans med varandra – och med vänner – och för insikten om att det där med resor ju faktiskt gör mig lycklig. Efter en lättare kris angående min roll som “en sån som skriver om resor” var det skönt med lite nystart på den fronten.
Svenska pärlor x 2
På samma tema kändes det skönt att genomföra och leverera mina senaste två “Svenska pärlor”…
… vilka tog mig till Östergötland. En cykeltur längs Göta kanal med vänner, och en långhelg till Linköping och Vadstena tillsammans med familjen. Jag vill ha fler Svenska Pärlor i mitt liv!
Mikroresor
När jag ser tillbaka på halvåret som gick är jag också nöjd över de kortare turerna fram och tillbaka i Sverige.
Ett par jobbturer med Lisa, födelsedagsfirande i Karlskrona och hotellövernattning i Stockholm med min dotter – jag mår bra av att komma ut.
Att resa-podden
Jo, Att resa-podden får faktiskt en helt egen rubrik. Jag är glad över att jag och Lisa har lagt mer tid och energi på det här projektet som startade redan 2015. Under vissa perioder har jag verkligen tvivlat på om tidsåtgången är värd…
…men landat i att hela poddgrejen faktiskt ger energi och är utvecklande på många plan. Så ja, det blir mer podd 2024 och framåt.
Saker jag vill göra annorlunda resten av året
Spendera mer tid med vänner & familj
Denna punkt är återkommande för mig. Jag vill vara social med vänner och familj, men är samtidigt extremt social på jobbet – vilket gör att jag ofta känner mig “färdigsocialiserad” när jag kommer hem. Ekvationen går liksom inte ihop.
Den här sommaren gjorde jag och Tobias ett aktivt val att spendera mindre tid i hallen för att istället lägga mer tid på nära relationer och återhämtning. Inte särskilt klokt sett från ett företagsperspektiv, men för att hålla i längden är det nog ett måste.
Oroa mig mindre
Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, men jag behöver oroa mig mindre. I min hjärna finns det ständigt saker att oroa sig för. Små bagateller sett utifrån, men inte för mig. Jag tänker ibland att det är ett under att jag har tagit mig ut i världen utan att större katastrofer har hänt. Det är ett under att jag lever överhuvudtaget, med tanke på hur många scenarion som har utspelat sig i mitt huvud.
Någon kväll innan det har fotot togs i Myanmar var jag till exempel helt övertygad om att jag skulle dö i blodförgiftning. Det gjorde jag uppenbarligen inte.
Jobba mer strukturerat
Jag har verkligen ingen bra strategi när det kommer till att organisera mina arbetsuppgifter varken i padelhallen eller när det kommer till administrativt arbete med bloggen och andra reserelaterade uppdrag. Tyvärr gäller det samma sak även i hemmet. Kanske lite otippat med tanke på att jag ändå är utbildad jurist?
Jag lägger alldeles för mycket tid på alldeles för små saker. Jag är helt enkelt ganska dålig på att vara min egen chef, vilket suger. För att inte inlägget ska sluta alltför deppigt kan jag trösta mig själv med att jag å andra sidan har potential att utföra stordåd när jag väl kommer igång!
Om du skulle tvingas göra en halvårsstämning inom de närmsta dagarna, hur skulle den se ut? Vad vill du lägga mer tid på? Mindre?
