Close

RESFREDAG

Reseblogg världen över!

Om att samla på länder

Om att samla på länder

Vi har alla olika intressen. En del samlar på frimärken, andra är besatta av att utöka sin kollektion av trädgårdstomtar. Själv har jag en grej med att samla på länder. Snart är jag uppe i 50 stycken och frågan är om jag någonsin kommer att vara nöjd med min samling.

Gibraltar

Enligt min sida på Reseguiden innebär förra veckans utflykt till Gibraltar och dess berömda landmärke Gibraltarklippan att jag numera är uppe i 49 besökta länder. Egentligen utgör Gibraltar brittiskt territorium, men författningen ger Gibraltar självstyre på alla områden utom försvars- och utrikespolitik. Reseguiden listar Gibraltar som ett eget land. Och jag, jag tackar och tar emot – och bockar av ännu ett land på min lista över besökta länder.

Den magiska gränsen femtio närmar sig alltså med stormsteg och jag ställer mig då och då frågan vad jag egentligen vill uppnå med mitt ”samlande”. Varför börjar jag inte bara samla på brevpapper igen, det skulle vara betydligt billigare och skulle dessutom frigöra tid till andra roligheter. Varför denna besatthet av att upptäcka nya länder, av att utöka antalet på listan över besökta länder? Varför nöjer jag mig inte med de länder jag redan har varit i? Efter att ha funderat ett tag har jag landat i ett par punkter som skulle kunna förklara mitt beteende:

  • Storhetsvansinne: Det finns en myt, sann eller falsk, om att personer som har varit fattiga och sedan blir rika får storhetsvansinne och börjar samla pengar på hög. Lite så fungerar jag, fast vad gäller antal resmål. Jag är uppvuxen i en stor familj med sex syskon. När mina klasskompisar drog på solsemester till Kanarieöarna eller bilade ner till Italien åkte min familj istället till sommarstället Sturkö i Blekinge skärgård, ca en timmes bilväg från föräldrahemmet. Inget fel i det, inte alls. Jag älskade mina långa somrar där och Sturkö är i dag en av de platserna på jorden som betyder allra mest för mig. Men, ändå fanns det alltid en gnagande längtan efter något mer. Fjärran länder, svajande palmer, turkost hav och exotiska djur. Redan som liten flicka hade jag en dröm om att få åka till Australien. När jag var drygt 15 år åkte jag till slut utomlands för första gången i mitt liv, till det mycket exotiska (?) resmålet Hamburg. Drömmen om att åka till andra sidan jordklotet växte sig dock starkare, och drömmar är ju som bekant till för att uppfyllas. Som sextonåring åkte jag och min bästa kompis så äntligen till Australien och stannade i 1,5 månad. Där och då var det klippt. Jag drabbades av en obotlig resfeber som blir värre för varje år och hamstrandet av länder påbörjades.
  • Mycket vill ha mer: Jag vet att många lockas av tanken på att åka till samma semesterort år efter år. Man vet vad man får och hittar sina favoriter. Varför ändra på ett vinnande koncept? Själv ser jag inte riktigt charmen i de tankegångarna. Jag vill ha nya äventyr, se nya saker, träffa nya människor och uppleva ny kultur. Världen är så vacker, och så stor, och bara ligger därute och väntar på att jag ska komma och upptäcka den. (Men jag är inte omöjlig, vissa platser återvänder jag gärna till!)
  • Tävlingsmänniskan: För några år sedan skämtade jag och min syster Tina om att vi skulle köra en intern tävling: ”Flest länder innan man dör vinner.” Och tja, är man tävlingsmänniska så är man. Game is on!

Trots det här märkliga beteendet att samla på länder inser jag mycket väl att jag har ett ansvar mot mig själv, och de platser jag besöker, att inte bara resa dit för resandet skull. Jag vill inte bli en person som åker land och rike runt, drar fram min kamera, tar ett foto och bockar av ännu ett land på min lista -för att sedan resa till nästa plats utan att ens reflektera över det jag nyss fick förmånen att uppleva. Låt mig aldrig glömma bort att njuta av att leva i nuet! Att på riktigt känna sanden mellan tårna oavsett om det är en strand på Fiji eller på Sturkö. Att lyssna och höra vinden susa, både genom palmblad i Marbella och tallbarren i Eringsbodas skog. Att verkligen njuta av dofterna, oavsett om det gäller nybakade kokoskakor i Thailand eller nygräddade våffelstrutar på Glassiären i Karlskrona.

Det är ju där den riktiga behållningen ligger – i upplevelserna. För, det handlar väl egentligen inte om att samla på länder. Det handlar om att samla på stunder av magiska ögonblick som vävs i hop till en del av hon som är Annika. En Annika som inte riktigt kan hjälpa att hon redan funderar på om land nummer 50 bör vara något utöver det vanliga…

Hur tänker ni? ”Samlar” ni på länder, eller kör ni på säkra kort?

Edit: Tack för alla era kommentarer! Det här ämnet är uppenbarligen något som berör och flera bloggare har resonerat kring frågan i anledning av mitt inlägg. Kika gärna in på följande bloggar och läs mer om fenomenet ”Att samla på länder”: 

OhdarlingResedrömmenDryden och Reseguiden.

29 comments

  1. Jag är likadan! Jag bestämde mig när jag var 15 att jag skulle ha varit i minst lika många länder som jag var gammal. Än så länge ligger jag plus. Kan ju vara bra att ha lite länder ”till godo” eftersom det finns många platser jag vill besöka som ligger i länder jag redan varit i. Går allt enligt planerna firar jag mitt 50:e land nästa år. Det roliga är att dottern som nu är 15 har börjat tänka likadant. Hon ligger dock på väldigt mycket plus eftersom hon och småsyskonen hänger med på alla våra resor.

    1. Kul Emolis, jag hade samma tanke om ålder/antal länder! Kommer du att fira ditt femtiolandsjubileum med dunder och brak? Jag har inte bestämt mig, men förmodligen blir det ett land i Asien i anknytning till en Thailandsresa. Vietnam lockar, liksom Kambodja. Eller tar jag det säkra före det osäkra och åker betydligt närmare än så, både Litauen och Lettland finns kvar att ”bocka av”… 🙂

      1. Tanken är att nr 50 ska firas i Sydafrika nästa höst. Drömmer om att köra djurtema; pingviner på Godahoppsudden, valar i Hermanus, flodhästar i St Lucia och så förstås the Big Five runt Port Elisabeth. Fast den resan är bara på drömstadiet än så vi får väl se hur det blir. Halva nöjet är ju att drömma och planera 🙂

        1. Härligt med Sydafrika! Och ja, visst ligger (minst) halva nöjet i planeringsstadiet.

  2. Åh vad jag känner igen mig i allt du säger. Tom interntävlingen i syskonskaran. Bara förra veckan frågade mig bror lite skämtsamt, ”har jag varit någonstans där du inte varit”, och det har han så klart :)… Jag ser det som att det är en hobby att resa.. ja, en något dyr hobby 🙂

    1. Kul Daniela! Och jo, visst finns det betydligt billigare hobbies än att resa. För några år sedan sa min lillebror till mig att han inte förstod att jag la alla mina pengar på resor. ”Köper jag en tv har jag ju den kvar. Vad finns kvar efter dina resor? Inget!” Men efter ett tag kom han på andra tankar och började resa han också… 🙂

  3. Helena FREEDOMtravel says:

    Jag skrev en kommentar… men vet inte om den kom fram??

    1. Nej du Helena, försök gärna igen!

  4. Jag samlar inte på länder, även om jag har stört mig lite på hur kort min lista faktiskt är. Jag blev så inspirerad av ditt inlägg att jag skrev ihop ett eget 🙂

    http://ohdarling.org/samlar-du-pa-lander/

    1. Intressant att läsa ditt inlägg Helena. Och nej, det är ju faktiskt ingen tävling. Som jag skriver i mitt inlägg handlar det ju såklart i slutändan om att samla på stunder av magiska ögonblick, inte om att samla på länder…

  5. 50 länder är inte illa! Jag samlar nog inte på länder, men är oerhört rastlös av mig vilket gör att jag hellre väljer ett nytt land och en ny upplevelse än något jag redan sett.

    1. Jag är också rastlös, så in i bängen! Vilket inte alltid är till min fördel. Det leder t.ex. till att vi har flyttat i snitt vartannat år, och så kan vi ju inte hålla på nu när kidsen börjar skolan och så.

  6. Jag är en sån som inte har koll på antalet 🙂 Kanske skulle räkna efter för skoj skull. Jag träffade en en gång som rest MASSOR i Sverige. Det var roligt att prata med den personen, den hade otroligt mycket platser och upplevelser att berätta om, och det var typ det enda landet han hade varit i! Den hade varit på platser, byar, museer, stränder och sevärdheter jag inte ens visste fanns i Sverige.
    Hälsningar Linnea i Bayern

    1. Ja Linnea, i bland tänker jag att man borde sluta åka till andra sidan jorden och i stället upptäcka alla fantastiska pärlor som finns här i Sverige och Norden. Fast, det ena utesluter inte det andra… Så jag fortsätter drömma vidare om att upptäcka både Sverige och fjärran länder lite närmare! 🙂

  7. Jag har koll, även om antalet varierar beroende på hur en räknar. Dessutom har jag ju som mål att klämma tre nya länder innan året är slut. Går lite tungt på den fronten dock även om 2015 ändå bjudit på massor av fina upplevelser. 😉

    1. Äh Daniel, du har ju ett helt halvår på dig! 🙂

  8. …och som den tävlingsidiot jag är så räknar jag så klart. På länder och annat. Jag skulle ljuga om jag hävdade något annat.

    1. Haha, I hear you!

  9. Spännande det här med att samla på länder. Och väldigt häftigt att du snart är uppe i 50 stycken! Vilket länd ska bli nummer 50? 🙂

    /Paulina

    1. Bra fråga Paulina, jag funderar på samma sak! Jag hoppas få besöka Israel inom det närmsta halvåret, det skulle vara en lämplig kandidat… 🙂

  10. Undrar om jag kommer hinna ikapp dig någon gång… Jag är ”bara” uppe i 12 länder än så länge om jag räknat rätt.. Men innan året är slut hoppas jag på 15. Turkiet och Grekland i sommar och gärna någon weekend i ett nytt land innan året är slut. Hoppas!

    1. Alltså Kajsa, tänk på att jag har hela tolv års försprång… Nu flyttar ju kusin N till Rumänien, du hakar väl på om vi kör kusinträff där i höst!? 🙂

  11. Hej Annika, Jeg har nydt at læse dit indlæg ”Om at samle på lande”. Rigtig god skrevet og jeg kan genkende mange af de ting som du skriver. Det er en dyr interesse som er lidt underlig for man kan slet ikke få nok af den 🙂 Spændende indlæg om Taiwan, vi var der i april måned og en lille skjult perle som vi var vilde med som du også skriver.
    Det er en rigtig fin blog som du har og vi ser bestemt frem til læse mere fra den. Spændende med vores fælles netværk. Hilsner fra en anden Nordic Normads 🙂

    1. Hej Annette, så glad jag blir över att du har hittat hit! Ja, det är verkligen en dyr hobby vi har hittat, men resandet ger också så mycket tillbaka!

      Vad kul att ni också har varit i Taiwan! Dit åker jag gärna igen.
      Ser fram emot att hänga mer i Cyberspace, tycker det är jättespännande med nätverket. Inte minst gjorde det att jag hittade ett nytt gäng fina bloggar att läsa!

  12. Jag håller med dig i mycket av det du skriver. Ser det själv som en utmaning att besöka fler länder, vill gärna hinna 100 innan jag dör =). Men det handlar inte bara om antalet länder utan också vad man gör under resan. Ju mer jag reser, desto mer prioriterar jag även att se platser ordentligt. Att hetsa runt och stämpla hela Europa på tre veckor är för mig varken intressant eller väcker nyfikenhet. Om någon istället gjort annorlunda upplevelser som att resa längs volga eller längs benvägen i ryssland, bott en längre tid i tempel i japan, eller varför inte jobbat i saudi så blir jag mycket mer intresserad att lyssna på dennes erfarenheter.

    1. Ja Björn, 100 vore en magisk gräns att spräcka innan man faller av pinnen… 🙂 Ja, visst är det mer intressant att höra om hur det är att verkligen uppleva en plats/ett land, än att höra om en resa där man har besökt 10 länder på 10 dagar. Men alla resor ger erfarenheter, olika sådana. Jag läste nyligen följande citat: ”Life is like a book.
      People who don’t travel, only read 1 page…”
      Min kommentar: Jag vill läsa HELA boken!

  13. jag hittade hit via better bloggers länklista! jag är faktiskt lite rädd för att resa. Vet inte varför men ju äldre jag blev desto läskigare känns det. i min värld tänker jag att ”allt kan hända”. Hur gör du för att planera en resa, se till att pengarna räcker hela resan, hur vet du hur man tar sig runt osv?

    1. Hej Frida, vad kul att du hittade hit! Jag vet fler som blir mer rädda för att resa ju äldre de blir. Allt kan absolut hända när man reser, men det kan även hända här i Sverige. Jag brukar tänka att jag hellre blir påkörd av en bil på Nya Zeeland än utanför mitt eget hus…

      Innan jag ska resa läser jag mycket på internet, resebloggar, kollar i forum och googlar. Jag läser också mycket resetidningar. Eftersom jag har rest ganska mycket har jag numera bra koll på ungefär hur mycket pengar som går åt. För att hålla nere på kostnader brukar vi försöka hyra lägenhet/hus när det går och laga mat hemma istället för att äta på restaurang.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close