Så vaknar vi till tisdagen den 19 januari. Dagen vi har längtat efter så länge är äntligen här! Det har blivit dags för mig och min familj att flyga från Stockholm till Bangkok.
Jag tar det sista taget med dammtrasan och torkar av golvet i köket ett par minuter innan det är dags att åka. Packningen inför resan har gått smidigt, men det är värre att förbereda ett radhus för uthyrning i tre månader. Min man värmer upp bilen och vi tassar ut i snön med våra tunna sommarskor på fötterna. Med oss har vi varsin kabinväska om 10 kg, varsin liten ryggsäck, ett vagnfodral i form av en golfbag (där vi stuvar in både det ena och det andra), och så en stor resväska på 20 kg som, tillsammans med golfbagen, är det enda vi checkar in.
Min man och hans ryggskott har betalat för extra benutrymme för en lyxig plats långt fram i Norwegians 787 Dreamliner. Jag och barnen sitter många rader längre ner, ensamma, vilket innebär att flygresan i princip blir ett enmanskvinnas jobb. Flygresan går över förväntan och när minstingen äntligen somnar i min famn prioriterar jag att titta på en filmen Boychoir i stället för att sova. Vi landar i Bangkok drygt 11 timmar efter att vi har lyft från Sverige. Det är tidig morgon i Bangkok, medan klockan hemma i Stockholm visar minus sex timmar.
Nu börjar det, hm, jobbiga. Vi står i princip stilla i Bangkoks morgonrusningstrafik. Snart börjar de stora barnen klaga på att de mår illa. Ungefär i samma sekund som Sebastian säger att han behöver en påse känner jag själv hur illamåendet sköljer över mig. Tacka vet jag ziplockpåsar, de är och förblir mitt bästa packningstips. För, nu kan jag till och med lovorda deras användingsområde för spyor: tjock plast håller tätt för allt (?) och den praktiska dragkedjan gör att varken vi eller chauffören faktiskt inte behöva känna någon lukt.
När vi vaknar flera timmar senare tar vi en välbehövlig dusch och vissa av oss är redo att gå loss på de exotiska och färgglada frukterna i fruktskålen.
På stapplande ben följer vi med Tobias ut på stan för att göra honom sällskap vid ett av alla matkrypin längs gatan. Varken jag eller de stora barnen klarar dessvärre av någon längre stund ute på vift, vilket innebär att vi får skrinlägga våra planer på att upptäcka Bangkok i någon större utsträckning. Det får bli nästa gång!
Hotellet vi bor på ligger med en häpnadsväckande utsikt över Chao Phraya floden. Jag ska skriva en recension om hotellet framöver och får därför en rundvisning av hotellets presschef senare under kvällen. Ungefär lagom till sista anhalten, vilket är hotellets spa, kan jag inte hålla mig längre utan börjar hulka i min sjal. På något sätt lyckas jag springa fram till personalrummet och… “Well, at least I get a honest chance to highly recommend your fresh toilets – I´ve had the luck (?) to see them pretty close up front…” Jag blir åter igen påmind om varför jag älskar Thailand och thailändare när hotellpersonalen istället för att se på mig med avsmak kommer fram med en våt handduk och torkar mig på pannan samtidigt som en annan anställd leder mig fram till en skön fåtölj där jag serveras en rykande het kopp med starkt ingefärste. Det gör susen.
På kvällen får jag en liten stund för mig själv och får äntligen en uppleva ett “magic moment”. En chans att ta in atmosfären som jag har längtat efter. Dofterna, värmen, leenderna och ljuden. Det här är livet, även om vi fick en tuff start på resan.
Under natten kickar jetlagen in på yngsta dottern samtidigt som vår äldste son börjar kräkas igen. Och igen. Och igen. Till slut blandar jag till ett glas Semper Vätskersättning till Sebastian och helt plötsligt vänder det. Han slutar kräkas, alla barnen somnar gott och någonstans här börjar jag andas ut. Vi är här. I Bangkok. Äntligen!
Framöver kommer en hotellrecension av hotellet som vi fick möjlighet att bo på genom ett samarbete med Shangri-La Hotel Bangkok. Alla åsikter är som vanligt mina egna! Dessvärre är jag varken sponsrad av någon tillverkare av ziplockpåsar eller av Semper Barnmat – även om det skulle behövas med tanke på vår familjs konsumtion av både Semperprodukter och ziplockpåsar under våra resor…
25 comments
Men hjälp! Vilken start och så typiskt att må så när man får en rundvandring på hotellet. Jag kommer nog aldrig se på ziplockpåsar på samma vis igen. 😀
Njut nu!
Sorry för det där om ziplocksen… Ja, nu njuter vi för fullt! (Jag hann ju faktiskt med hela rundturen, kroppen var artig nog att vänta till sista anhalten, hehe.)
Nej, sånt elände med magsjukan! Lider med er. Men vilken tur att ni var laddade med påsar och att personalen visade sådan omtanke. Nu kan det bara bli bättre.
Ursäkta klyschan men: “Skickar kryakramar!”
Kryakramarna värmer, tack! Nu är vi på benen, det gick över jättesnabbt. Har fina dagar i Kambodja och åker imorgon tillbaka till Thailand igen.
The only way is up! 😀
We´re going up, up, up, up, up, uuuuuup! / Hälsar Loreen & co.
Låter som en jobbig början på resan, men det kan bara bli bättre! 🙂 Älskar hur du berättar om din man och hans ryggskott, haha.
Min man och hans ryggskott är ett team, ett mycket otrevligt sådant om du frågar mig. Tycker såklart jättesynd om honom, men de där ryggskotten har en förmåga att komma vid helt fel tillfällen. Finns säkert få tillfällen som är “rätt”, men… Så – nu är jag klar med dagens klagande!
Å nej vad jobbigt med magsjuka på resan!!! Det är det värsta tillfället att vara sjuk och förstås ännu jobbigare med en hel familj att ta hand om. Skönt att ni är framme nu och kan koppla av! Hälsningar från Finland! Det har varit en otroligt intressant och intensiv vecka. Jag har inte hunnit blogga om allt, men jag kommer fortsätta skriva under veckan som kommer.
Ja du, den här kommentaren hamnade konstigt nog i skräpkorgen? Idag har vi kört fler tempel och ska snart göra oss redo för poolen. Låter jättespännande med Finland, hade gärna gått om vi hade varit hemma. Kram!
Vet inte om min kommentar kom fram? Kan du kolla i skräpkorgen…?
Men fy satan, fast bra jobbat på samma gång. Vilken timing att alla tre blev dåliga samtidigt – iaf inte en vecka som försvann över porslinsskålen! Ziplocks alltså, måste älska dem! ?
Haha jisses vilken start! Man tänker inte på det när man reser själv att när man reser flera är det ju inte bara packningen som blir dubbel utan fler som kan bli sjuka. Fy :/ heja er som klarade er genom det ändå
Ja, det gick faktiskt jättesnabbt att återgå till “normalläget” igen. Det känns nu som att vi har semester i semestern, hur konstigt som helst. Alltså, på ett bra sätt. 🙂
Du reser med stil. Eller du lyckas åtminstone skriva med stil, och humor.
Hur många stilpoäng får jag för en spya i en ziplock? (Förlåt alla känsliga.)
Minst 17, tyckte du lyckades bra med balansen mellan att avslöja allt och ändå behålla integriteten. 🙂
Hahaha, tack.
Du är en hjälte och nu vet jag vad jag packar i mitt handbagage nästa helg 🙂
Bra där Towe! Synd att vi aldrig hann testa dina tips i Bangkok, men jag sparar dem till nästa gång.
Ånej vilken mardrömsstart!! Blir kallsvettig bara jag läser om det. Men toppentips på de där påsarna alltså det har jag aldrig tänkt på tidigare. Hoppas ni mår bättre nu (det verkar så på kambodjainlägget iaf?)
Tack Sofia! Jo, det var som sagt en tuff start – men det blev bara bättre!