Tre veckor har gått sedan jag och Nelly landade i Krabi för att möta upp Tobias, som alltså åkte hit i början av januari. Imorse åkte han hem till Sverige igen och jag saknar honom faktiskt redan. Blogg och Instagram har fått vila från uppdateringar i realtid eftersom vi helt enkelt har tagit tillvara på både tid och vardag tillsammans. Jag slet som en gnu under ensamveckorna hemma i Sverige för att få allt på plats innan vi drog och jag behövde uppenbarligen få lite tid att koppla ifrån. Det finns få ställen i världen jag hellre gör det än här!
Den här vistelsen är helt klart annorlunda än våra tidigare eftersom de två stora barnen valde att stanna hemma i Sverige. Det verkar därmed som att en ny epok tar vid i Thailandssammanhang. Vi är numera en av de där familjerna som delar upp sig i olika konstellationer för att pussla ihop vår egen variant av longstay. Det känns konstigt och ovant, men samtidigt inte helt främmande eftersom våra somrar ofta är uppdelade på liknande sätt (om än inte lika länge). Ni behöver heller inte oroa er för att vi lämnade de stora barnen hemma vind för våg. Vi har haft inneboende familj på plats för att hålla ett vakande öga över tonåringarna, dessutom har fina vänner ställt upp med allt från skjuts till allmänt fix och roddande. Vår padelhall har varit bemannad nästan som vanligt och vi har kunnat sköta den mesta administrationen härifrån. Jag jobbar på med mina reseuppdrag och Nelly är alltså ännu en gång elev på en av Koh Lantas två svenska skolor. Allt är med andra ord ungefär som vanligt, fast ändå verkligen inte.
Läs mer: Longstay i Thailand 2025: om att anpassa sig till nya tider
Det här är vår familjs femte longstay på Koh Lanta. Eller ja. Vad som nu definierar longstay. Vi river av vår kortaste hittills (sex veckor för Tobias och lika länge för mig och Nelly, varav tre veckor gemensamt på plats). Även den här gången frågar jag mig om det kanske är sista gången vi får ihop en sådan här grej tillsammans? Hoppas verkligen inte det. Jag trivs nämligen så oerhört bra här. Värmen gör underverk för både kropp och sinne – och då menar jag inte bara de fysiska siffrorna på termometern. Mottagandet, men också helhetskänslan överlag gör att jag värms inifrån och ut och hela vägen tillbaka igen. Tack för det Thailand.
Här kan ni läsa om våra tidigare långvistelser i Thailand. (Omslagsbild från det buddhistiska templet i närheten av Saladan).
2 comments
så sjukt! att du varit där i 3 veckor och jag som följer lite på avstånd har verkligen inte haft koll alls. tänk allt du skulle kunna hitta på och vi som följer skulle inte ana någonting alls.
Ja, alltså den här gången var det skönt att bara få vara i vår lilla bubbla ett tag. Nu kommer du inte kunna missa att jag är här… 😉