Close
Vad hände egentligen med skrivlusten?

Vad hände egentligen med skrivlusten?

Relevant fråga, med tanke på att jag ställer mig den ungefär en gång per dag. När försvann den, och hur? Tappade jag fotolusten ungefär samtidigt? Jag minns faktiskt inte längre. Det jag däremot vet är att många tipsar om att enda grejen som funkar är att bara börja skriva. Det är väl samma med styrketräning egentligen. Det är bara att göra. (Jättedeppigt faktiskt, och noll inspirerande, men sant när det gäller mig.) Jag längtar sällan efter ett styrkepass, men älskar ju känslan när det är genomfört.

Det finns väl i och för sig en rimlig förklaring till att mycket av lusten till bloggen försvann i samband med att världen stängde ner. Jag fick ett nytt juristjobb och hade inte så mycket tid över till bloggen. Tiden gick och nya projekt körde igång.

annika

Nu i dagarna är det exakt två år sedan vi öppnade Nynäshamn Padelcenter. Två långa år, det känns som en evighet! Jag har lärt mig sjukt mycket (blir kanske ett helt inlägg snart!?). Fokus – och vääääldigt mycket tid – har av naturliga skäl mest gått till familjeföretaget. Jag har hållit bloggen igång, absolut, men inte alls på samma sätt som innan pandemin. Vardagen rullar på…

Kneippbyn gotland
Gotland, juni 2022.

… och det här lilla gänget kräver mycket tid. Eller kräver förresten. Det känns som en orättvis förklaring. Jag gillar verkligen att hänga med dem, nästan mer och mer ju äldre de blir, och blir typ förvånad själv när jag betydligt oftare än innan prioriterar bort pressresor eftersom jag har blivit mindre villig att lämna dem så ofta som innan. Jag har helt enkelt inte haft särskilt stor lust att åka iväg! Eller att skriva, eller fota för den delen.

höstutflykt Stockholm
Gotland, oktober 2020.

En av mina absolut bästa resor under tiden som gått sedan vi öppnade padelhallen är min soloresa till Gotlandsresa hösten 2020. Jag har sällan fotat så mycket som under den resan, och längtade så efter att öppna datorn och återge allt jag har varit med om.

Och vet ni? Jag har lite samma känsla nu. Kanske är det bara nystartskänslan inför höstterminen. Kanske lägger sig peppen i samma sekund som de kvava sommarkvällarna övergår till höstrusk. Men då ska jag i alla fall ta till vara på känslan så länge den finns där. Fota, redigera, skriv och publicera. Svårare än så behöver det väl inte vara? (Hm, att det allra oftast ligger flera timmar bakom många av mina blogginlägg behöver vi inte prata högt om just idag.) Nu ska jag spela Ticket to Ride med barnen, ett av våra favoritfamiljespel som funkar fint i brist på andra resor!


Vill du läsa fler inlägg från mig? Följ gärna Resfredag på Facebook där jag lägger ut länk till nya inlägg. Omslagsbild från en gästbok vid Skuleskogen, juni 2019.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Close