Jag har i ärlighetens namn varit ganska usel på att jobba här i Thailand. Det gick väldigt bra de första veckorna, sedan har det successivt gått trögare för varje dag.
Uppdrag: njut! (Thaimout 2019, v. 11)
Den senaste tiden har jag mest suttit och stirrat på datorn under mina jobbpass. För att undvika stress och istället ta tillvara på vår näst sista vecka här i Thailand gav jag mig själv ett uppdrag som jag har tagit på allvar:
För några dagar sedan hade jag en allmän deppdag som knappast blev bättre av Instagrams perfekta filtervärld. Efter att samma kväll ha uppdaterat min iPhone kunde jag inte logga in på flera av mina appar, och inte heller på App store.
Jag såg det som ytterligare ett tecken på att en njutvecka var på sin plats, och tog därför en SoMe-paus på mobilen den här veckan. Befriande, men också ganska störigt eftersom jag inte kan logga mina träningspass på Strava. Har någon varit med om något liknande? En veckas ofrivillig Facebook/Insta/Strava-fasta känns ganska lagom, jag vill gärna logga på snart igen!
Sista helveckan i Thailand började med att det äntligen var Nellys tur att hissa den thailändska flaggan under måndagssamlingen. Alla föräldrar uppmanas att vara med på samlingarna både på måndag morgon och fredag eftermiddag. Det är ett bra sätt att få del av information från skolan, men också för att få koll på barnens skolkamrater och deras föräldrar.
Jag och Tobias åkte sedan vidare till stranden Klong Nin, med siktet inställt på frukost vid Shanti Shanti. Tji fick vi, det omtalade mathaket visade sig vara stängt i sann Thailstyle-anda…
… så vi fick köra på näst-bäst-alternativet, vilket var grannrestaurangen French Bakery. Jag beställde in en rejäl bit färsk baguette med Nutella, som jag nöjt slukade tillsammans med en bananshake.
Sen hängde vi på ”Otto”, en drivvedsrestaurang av allra bästa sort på stranden Klong Nin. På Otto finns dessutom bra möjlighet till skugga under en segelduk, sådant uppskattas.
Jag plockade med mig första bästa bok, ”Hjärtats innersta röst”, från vår reception utan att hinna läsa vad den egentligen handlade om. När det visade sig att boken är en uppföljare till ”Konsten att höra hjärtslag” och hela handlingen utspelar sig i Myanmar (Burma) blev jag sådär zen-lycklig igen. Tänk att jag faktiskt kan relatera till både uttryck och platser i boken efter att nyss ha varit där!
Under veckan har våra skolbarn även fått uppleva Koh Lantas version av Vasaloppet på stranden, med tillhörande blåbärssoppa och allt! Skolklasserna var uppdelade i lag, med allt från förskolepluttisar till högstadieelever. Jag älskar den prestigelösa mixen, på den här ön hänger alla med alla.
Till och med Gustav Vasa fanns på plats, med hatt och hela konkarongen.
På tredje försöket gillt fick jag min revansch, i slutet på veckan åkte vi till Shanti Shanti nere på Klong Nin igen… och jaaaaa! Frukostmenyn var precis exakt så god och lyxig som alla har sagt. Själva stället i sig är ganska sjabbigt, men maten? INTE SJABBIG! Jag skulle kunna leva på sådan här frukost-/brunchmat utan att någonsin äta något annat.
Han till vänster kunde nätt och jämnt sitta ner vid matbordet på grund av ryggont…
… men efter att ha landat på en solsäng vid Round House kunde han bada med mig i rejäla och härliga surfvågor innan det var dags att hämta barnen igen. Som sagt, njutvecka!
Vi har också fått upp gardiner i lägenheten…
… och i vanlig ordning har det blivit väldigt mycket strandhäng.
I fredags var det så dags för barnen att avtackas på samlingsstunden, med medalj och kramkalas.
Barnen har trivts toppenbra…
… och som grädde på moset gick Tobias och Julia och vann helgens familjeturnering i beachvolleyboll tillsammans med kocken Thomas och hans dotter Olivia.
Både Sebbe och Julia har kommit igång ordentligt med beachvolleybollen…
… medan Nelly helst hänger nere vid Crossfithörnan som ligger i anslutning till beachvolleybollplanen här på Slow Down. För egen del känner jag mig nöjd med en träningsvecka som har innehållit både gruppträning på stranden x 2, löpning och gym.
Det märks att högsäsongen är på upphällningen, vilket innebär ett skönare tempo på både ön i stort och här på Slow Down. För egen del tycker jag det är skönt med mindre folk och är glad att vi hinner uppleva den lugnare perioden av ön.
Veckan avslutades med strömavbrott, vilket gjorde att gårdagens obligatoriska högläsning fick göras i soffan i skenet av en iphone. Först lystes lägenheten upp av så kallade kornblixtrar som är ett vanligt fenomen här i Thailand. Alltså – rejäla blixtrar som lyser upp hela himlen, men ändå är så långt borta att knallarna inte hörs. Några minuter senare bröt världens åskoväder ut. Regnet fullkomligt vräkte ner, åskknallarna avlöste varandra och blixtrarna gick bananas. Jag fick flashbacks (i bokstavlig mening!) från min barndoms somrar på Sturkö, när hela familjen samlades i vardagsrummet och jag låg under täcket med skräckblandad förtjusning.
Nu är det strax ny vecka och vi rullar mot våra sista dagar här på Koh Lanta för den här omgången. Jag räknar med vår hemma i Sverige!?
(Det har också varit valdag här i Thailand, för första gången på åtta år. Alla röster är inte räknade, men det verkar som att militären ser ut att kunna behålla makten. I praktiken innebär det förmodligen inga förändringar i sak, men det är självklart problematiskt att landet sedan 2014 styrs av militären efter en kupp. En snabb sammanfattning av de senaste årens politiska händelser hittar ni här.)
Omslagsbild från torsdagens ”klassrum” på Klong Dao. Här kan ni läsa fler inlägg om Koh Lanta och här specifikt om vår Thaimout 2019.
Vad tiden går fort. Tyckte precis ni åkte iväg!
Ja, lite så känns det för oss också… 🙂
Låter underbart, blir så himla sugen på Thaimout av att läsa just detta. Låter liksom njut och lunk och vardag på samma gång. Härligt!
Jajemen nu är det våren som möter er! Värre för en vecka sen, men nu jäklar är det på riktigt tror jag bestämt!
Ja, men det är en bra sammanfattning Lisa. Njut, lunk och vardag. 🙂 Låter lovande med vårfeeling, men april är ju knappast känt för att vara särskilt trovärdig i vädersammanhang. Å andra sidan kan vi nog ta det nu, efter 3 solmånader här…
Känner mig nästan lite vemodig själv för att er thaimout är över, känns som att det gått jättefort! Och det har varit en uppfriskande fläkt här hemma i vintern att kika in och se er sköna vardag i Thailand. Men nu börjar som sagt den härliga perioden här hemma, i helgen sken solen och jag kände att jag vaknade till liv igen. Till helgen åker vi iväg en vecka till fjällen, känns lite konstigt då våren är på intagande men ska bli så skönt. Hoppas ni får fina sista dagar i paradiset och att det inte känns för jobbigt att åka hem. Kram!
Åh, tack för din fina kommentar Jessica. det uppskattas! En vecka i fjällen låter helt underbart, det snackas mycket om den fina ”vårvintern” norröver i mina flöden just nu. Det känns helt okej att åka hem, är glad att vi har mycket fint att återvända till. <3
Kärebarn. Till och med jag blir sugen på Thaimout när jag läser det här, haha! Kanske mest för att jag gick i bitande nordvästanvind i Östersund i helgen. Well. Ni ser ut att ha haft det fantastiskt där borta.
Välkomna hem!
Haha, älskar uttrycket ”kärebarn”! Jadu, bitande nordvästanvind kan vara nice i små doser, men kanske inte en konstant jan-mars-vind. Vi har verkligen haft det härligt. Tacksam!