Skepp o’hoj och ett skepp kommer lastat – helgens utflykt blev något utöver det vanliga. Puttrande longtailbåtar i all ära, men att ligga på en ponton tillhörande en trimaran som susar fram över Andamanhavet smäller högre.
Ni kanske har full koll på vad en trimaran är? Det hade inte jag. En trimaran är en båt med ett huvudskrov och två parallella mindre skrov, även kallade utriggare.
Varje dag lär man sig något nytt. Trots att jag växte upp i hamnstaden Karlskrona och spenderade alla mina somrar i Blekinges skärgård är jag hopplöst dålig på allt som har med båtar att göra.
När båtens ägare Hasse ropar ut kryptiska order om att “skota hem” lägger jag mig bekvämt tillrätta på en av pontonerna och gömmer mig bakom solglasögonen. (Nu börjar jag för övrigt förstå varför det aldrig blev något med den där seglarkillen jag dejtade en gång i tiden…) Tampar, fock och andra märkliga begrepp överlämnar jag med glädje till resten av besättningsmedlemmarna, däremot njuter jag i fulla drag av det varma vattnet som skvätter upp mot min rygg när vinden får vår trimaran att flyga fram över vågorna.
Jag lägger min tillit på att något av mina barn en dag ska bli den seglare jag själv aldrig blev. Att vi ska bli en äventyrsfamilj á la Mary af Rövarhamn, som seglade jorden runt med barnen under flera år, är väl däremot knappast troligt. Nåväl.
Efter ett par timmar ute på Andamanhavet tar vi sikte på en av alla restauranger längs stranden Klong Nin. Det är en mäktig känsla att simma in till land och se båten ligga och vänta på att vi ska komma tillbaka.
Med tanke att vi lyckas pricka in ett riktigt toppenställe har vi ingen brådska tillbaka till båten. Majestic Bar visar sig vara en riktig pärla, och gör ingen hemlighet av att de är “Voted no 1” på Trip Advisor.
Min familj beställer in ett par Asia Mix (rekommenderas!) och slukar de vårrullar, kycklingspett och friterade räkor som langas fram. Vi nöjer oss inte där, utan fortsätter beställningen med ett par naanbröd som jag gärna hade ätit till både frukost, lunch och middag.
Lyxlunch och båtlyx. Det går ingen nöd på oss här i Thailand. Tack Hasse på Slow Down för en fantastisk dag ute till havs! (Och förlåt för att jag aldrig skotade hem. Jag hade fullt upp med att ligga och skrota.)
8 comments
Kanske dags att tvätta av det gröna från Stortrissen och masta på när ni kommer hem. Kan ge killen med de coola solglasögonen lite seglarlektioner!
Haha Peter, tänk att vi har en sådan skönhet som ligger och väntar i vassen. Vem behöver en trimaran i Thailand när man har tillgång till en Stortriss på Sturkö!?
Trots att jag bor på en båt är jag ganska dålig på båtar 😉 Nåväl, en sån där seglade vi med på Filippinerna. Kul! Och det ser inte ut att gå någon nöd på er! 🙂
Jag tänker då och då att jag ska göra ett ryck och lära mig segla. Men det stannar oftast vid tanken. Filippinerna och trimaran låter som en lyckad kombination!
Vilken underbar utflykt! Och vilka härligt underbara bilder, så ljusa och fina. De får mig verkligen att längta bort från allt det gråa här hemma i Sverige just nu.
Ja Helena, jag är så glad att vi fick chansen att åka med vår vän. Det är en upplevelse att få vara ute på havet som omväxling. På vägen hem öppnade sig himlen och regnet VRÄKTE ner, då skulle inte bilderna ha blivit lika ljusa…
Vilket ljuvligt liv, och nu blev jag hungrig! 🙂
Ljuvligt indeed Maria, får nypa mig i armen varje dag. Jag är också hungrig, idag blir det dock inte fullt lika exotiska pasta med pesto som jag fixar till på kokplattan här i vår studio.