(Ännu) en lista med tio rubriker om mitt resande

Kanske har ni tröttnat på listor, kanske inte. Själv kan jag läsa, och för all del skriva, hur många listor som helst. Den här gången handlar rubrikerna om mitt resande genom åren.

För ett tag sedan läste jag det här inlägget hos Jennifer/Forever abroad. Inspirerad av dessa påståenden om Jennifers resande plitade jag genast ner några egna rubriker, om allt från en bruten förlovning och dödsångest till mina storslagna planer om att bli flygvärdinna. Here it goes!

Taiwan, 2015. Foto: Pernilla Förnes

#1. Jag fick avboka en resa på grund av spruträdsla

När jag var tjugo år bodde jag tillsammans med min storasyster Tina inne i centrala Stockholm. Vi drömde om en gemensam resa och bestämde oss för att åka till Dominikanska Republiken. Sagt och gjort, vi bokade resan och betalade handpenning – men när min syster insåg att vi var tvungna att vaccinera oss innan resan tog det stopp. Tina var sjukligt rädd för sprutor och vi fick helt enkelt avboka resan. Den plötsliga luckan i sommarschemat innebar att vi istället kunde åka med tre killkompisar på en roadtrip genom hela Europa. Slutet gott, allting gott!

#2. Jag skäms för min önskan att besöka så många länder som möjligt innan jag dör

Jag inser själv att jag emellanåt är helt inkonsekvent i mina resonemang. Jag kan höra mig själv säga ”Resor och resande handlar inte om att bocka av länder…”, för att i nästa sekund snegla på en karta och tänka att jag systematiskt vill resa igenom varje land i varje världsdel. Flest stämplar i passet innan den dör vinner… eller inte.

#3. Resorna bidrog till en bruten förlovning

Min rastlöshet och ständiga längtan ut i världen rimmade dessvärre inte väl med ett stabilt förhållande på hemmaplan under mina universitetsstudier. Kanske var det ett dåligt omen att min och min ex-fästmans första dejt någonsin var en biokväll framför filmen Chocolat? Sekvensen när Vianne hör vindarna locka och pocka utanför fönstret är fortfarande en av mina starkaste filmscener någonsin:

”But still the clever north wind was not satisfied. It spoke to Vianne of towns yet to be visited, friends in need yet to be discovered, battles yet to be fought…”

#4. Jag har inte alltid gillat att fota

Jag fick min första systemkamera i trettioårspresent av min man. Jag minns att jag tänkte att den där Sony-kolossen var en ganska konstig present eftersom jag var totalt ointresserad av fotoprylar – mina semesterbilder bestod nästan uteslutande av en suddig bild på mig poserande framför ett monument. Men vet ni, utan den där presenten hade jag förmodligen inte kunnat kalla mig en av Sveriges främsta resebloggare idag. Tack Tobias!

#5. Jag kan bli riktigt trött på resebloggare…

…inklusive mig själv. Så här kan det låta i mitt huvud när jag scrollar genom mina flöden på social media:

”Ser jag en enda tjej till som står med huvudet vänt bort från kameran och låtsas blicka ut över ett öppet landskap SÅ. FÅR. JAG. KRUPP! Måste alla alltid ta exakt likadana bilder, hur kul är det?”

”Den här miljöförespråkaren menar alltså på allvar att hen klimatkompenserar sina femtioelva flygresor per år genom att sopsortera och äta mindre kött… REALLY!!?”

”Alla dessa drömska citat med innebörden om att leva varje dag som att det vore den sista och som uppmanar alla att resa ut i världen och skita i allt som har med relationer/pensioner/obligationer att göra!? Alltså, kom tillbaka när verkligheten hunnit ifatt…”.

Betänk då hur många gånger jag själv har bett någon ta en drömsk bild på mig (eller mina barn), med huvudet vänt bort från kameran, eller jag har försökt rättfärdiggöra mitt resande med flyg genom svammel om hur bra jag är på andra plan… Dessutom sa jag nyligen upp mig från en fast tjänst för att få mer frihet i livet och göra verklighet av mina drömmar en gång för alla. Schizofren? Jag? Aldrig!

#6. Jag var nära att hoppa av juristlinjen för att bli flygvärdinna

Jag hade skrivit ut alla ansökningspapper till SAS och var fast övertygad om hoppa av juristlinjen inför en tuff tenta som de än idag kallar för ”väggen”. I samma veva skrev jag också ut ansökningsblanketter till ett universitet i USA. Jag minns inte riktigt hur tankegångarna gick i slutändan, men de där papperna fick ligga kvar på skrivbordet ofyllda till förmån för andra äventyr och en avklarad juristexamen.

#7. Min resediet bestod tidvis av pepparkaksdeg och Nutrilett

Jag och en av mina bästa kompisar brukade se vårt gemensamma resande som en chans att komma hem och vara ”i vår bästa form någonsin”. Smala, snygga och solbrända, jajamen. Istället för att njuta av god semestermat spenderade vi därför resorna på diverse bantningskurer. När min kompis jobbade på Kanarieöarna över jul åkte jag ner för att hälsa på henne. Resväskan var fullpackad av påsar med Nutrilett, men för att komma in i äkta julkänsla hade jag också med mig ett paket pepparkaksdeg som vi smällde i oss under resan. Matlogik har aldrig varit min starka sida.

#8. Jag har varit rädd för att dö fyra gånger under mina resor

Jag är ganska förskonad från hemskheter under mina resor, men vid några tillfällen har jag hunnit tänka tanken att jag kanske inte kommer hem igen. Det har väl aldrig varit någon egentlig fara, men när hjärtat slår i trehundranittio är det svårt att tänka klart. Det handlar i stora drag om en skarp tsunamivarning i Thailand, en rejäl jordbävning i Taiwan, en hjärnskakning på Koh Lanta och en alltför närgången marockan på en lokalbuss på väg till Marrakech. (Ni kan läsa mer om några av händelserna i inlägget Mina värsta reseminnen.)

 #9. Jag är egentligen ganska kass på att boka resor

Man skulle lätt kunna tro att jag är den som står för att boka flyg, hotell och andra väsentligheter som berör vårt resande i den här familjen. Faktum är att det är min äkta hälft som allt som oftast står för de delarna, själv fokuserar jag på planering och packning. Tur att vi är två!

#10. Under en resa till Paris lyckades jag åka fast för plankning i tunnelbanan…

… och dessutom missa flyget hem. Får jag skylla på att jag var ganska ung och ganska dum?

Har ni några klickvänliga rubriker att dela med er av från ert resande?