För varje dag som går blir jag allt säkrare på att vi människor, inklusive jag själv, behöver lite ”vanliga” människor i våra flöden. Jag blir också allt mer övertygad om att bloggformatet fortfarande är relevant här ute i cyberrymden. Och varsågod…
…här har ni en styck vanlig 45-åring i en mindre ort som bloggar på, år efter år. Mycket av det jag skriver om är reserelaterat, men inte allt. I mitt liv finns mer än resor. En padelhall, en familj, en stor släkt och därtill en hel massa funderingar på livet och samhället i stort och smått.
För ett tag sedan dök det upp en titel i flödet jag fastnade för och skrev ner: The Relief of Being Ordinary. Utan att riktigt hinna sätta mig in i vad det syftade på kändes det klockrent för mig. Det var uppenbarligen något jag behövde höra? Lättnaden i att bara vara… vanlig. Jag har länge känt något slags motstånd mot begrepp som ”power woman”, ”girl boss”…
…och för all del ”life design”. Har skrivit mer om det här: Att resa till Uzbekistan: min resa dag för dag. Visst är vi väl alla, vanlisar som kändisar, livsdesignare och framgångsrika i att ens orka kliva upp ur sängen på morgonen!? Oavsett storlek på lönespecifikation eller vilken plats på jorden vi råkar bo på.
För ett par dagar sedan fick jag tid att faktiskt sätta mig ner och googla frasen The Relief of Being Ordinary – och landade i en artikel skriven av Sam Bush. Väljer att kopiera in utvalda delar, men läs gärna hela om du har tid! Den väckte en hel del tankar hos mig.
In my college town, a local radio station’s motto is “Different is Good.” The implied message is that if you want something fresh and unique, turn your dial to them, otherwise, enjoy the tired, overplayed songs of the other stations. It’s a catchy phrase in an age where everything has started to look the same. From cookie-cutter houses to puffy jackets, conformity seems inescapable. Despite our collective tendency to follow the beaten path, we also strive to set ourselves apart from others. We often identify ourselves as distinguished alternatives — either “not like other girls” or “not your average Joe” — in the hopes of being seen as anything but ordinary. /…/ Accepting your ordinariness might not condemn you after all, but set you free.”
Det här året hoppas jag kunna släppa mer på känslan att behöva jaga något jag knappt vet vad det är. Att fortsätta sträva framåt, absolut, men också att vara nöjd med livet som det ser ut exakt just här och just nu. Taco-fredagar, villavagn, en hel massa innebandymatcher och allt fler rynkor. Det vanliga livet, i mitt fall en vardag i Nynäshamn, kryddat med min livslånga längtan att se mer av världen. Det kommer ni att få läsa mer om här på sajten under 2026. Vill ni ha påhittat innehåll skapat av AI får ni helt enkelt söka er någon annanstans. Bloggen lever, länge lever bloggen. Gott nytt år och skål för ännu ett år till handlingarna!
Läs mer: Varför läser du min blogg?
Tack alla som har klickat in här på Resfredag.se under årets lopp. Hoppas att ni hänger med in i 2026 också! (Omslagsbild från en tidigare layout på bloggen).
14 comments
nja, det är väl inte alla som designa sitt liv, för designa = aktiv göra nåt, bygga nåt. de flesta, ’vanliga’ människor sover genom livet, har det på autopilot, låt det händer….och sen är det för sent! men, ja, vi är väl bortskämda att kunna designa livet lite mer än andra, särskilt kvinnor.
Har verkligen inte tänkt klart här. Jag vet dock att jag inte gillar uttrycket, har aldrig gjort. Tror ev att jag blir provocerad av det faktum att priviligerade ”livsdesignare” på något sätt klumpas ihop som en grupp som står lite högre än alla andra, när de allra flesta ute i världen kämpar på med att designa (!) sina liv för att hinna hämta barn på förskolan, pussla ihop tillräckligt arbetstimmar för att betala hyran etc. Men visst finns det folk som går på autopilot också, som räknar med att andra fixar deras liv, styr upp (och för all del betalar).
Jag själv hade råd och stöttning att säga upp mig från bra jobb för att ”förverkliga” mina drömmar etc – hur många har den möjligheten!? Är det ”life design”, ett privilegium eller bara bortskämt? Intressanta frågor helt klart! 🙂
Tänker att det beror på perspektiven? Om vi ställer att ”vara vanlig” och ”leva extraordinärt” som två ytterligheter mot varandra möjliggörs och underlättas det senare absolut tack vare priviligier och olika sorts kapital.
Samtidigt är allas liv extraordinära. Bara du finns här på din plats på jorden just nu – precis som alla andra. Kanske är det i det som vi kan omfamna båda delar samtidigt? Att vi alla är unika och har ändå samma behov av att skita 😉😅
Hur som tycker jag att du både tänker och gör rätt som lyfter det vanliga, det är en uppfriskande fläkt i sin stillhet och närvaro. Så heja på och hurra för ännu ett bloggar!
Tack för dina reflektioner Clara, blir glad över att höra andras perspektiv på de här tankarna! Det där med att allas liv är extraordinära (eller för all del vanliga) tas upp på ett intressant sätt i artikeln jag läste. Landar i att det är ganska skönt att känna sig extraordinär mitt i allt i det vanliga och vice versa. Och tack för hejarop! Gott nytt (blogg)år!
Heja för att bloggen lever! Att inte vara som alla andra tycker jag om. Men jag är som alla andra i vissa sammanhang. Våra personligheter är olika, så även våra drömmar. Vad jag kan störa mig på är att vi alla ska försöka nå samma sak, ha samma kläder, samma utseende, samma jobbsträvan eller samma typer av relationer. Att vara normal eller vanlig, vad är det egentligen? Att sträva efter att vara sig själv, ja, det gillar jag. om det sedan är samma sak som grannen, fine, men att sträva efter att vara som grannen, nej tack. Tack för att du tar upp det här, kul att fastna lite i tankarna kring det. Vi bloggar på och gillar det! Ett finfint 2026 önskar jag dig.
Haha, ja vi bloggar på i all vår vanlig- och ovanlighet. Gott nytt år på dig Anna! (Planerar förresten en resa till Madeira i sommar, kanske har du lite tips!?)
Jag har varit på Madeira två ggr, har bloggat om det så kika gärna in hos mig om du vill ha tips.
Toppen! Tack!
2026 blir vanlisarnas år. Övertygad! Ser fram emot att fortsätta följa med i ditt vanliga liv men också alla rätt ovanliga resor. Och jag gillar inte heller ordet livsdesign, men mest för att exakt allt blir uttjatat efter ett tag, så också detta ord. Jag tycker det är otroligt bra och ansvarstagande att se på sitt liv och göra aktiva val för att leva det så bra som möjligt för just dig, inom dina möjlig ramar. Men det som blir ansträngande är när det ska användas för att ”inspirera” andra att göra samma sak. Men nu är också inspirera ett ord som jag generellt stör mig rätt mycket på just nu, också …. pga utjatat på så många vis 😅
Ja, vi har ju bara ett litet liv – så det vore ju dumt att inte göra det bästa av det i den mån man vill och kan. Skål för vanlisarnas år! 🙂
Gott nytt vanligt år!!
Min reflektion om life design är inte om att fylla livet med extravagans, utan att våga ifrågasätta normer om man känner att det skaver och inte leva i autopilot om man inte trivs med det.
Bra reflektion helt klart! Har flera systrar som jobbar med psykologi på olika sätt och har många tankar om skav och autopilot efter ständigt snack med dem. En av frågorna jag funderar över (som handlar om vårt västerländska samhälle i stort) är just det där skavet. Är det inte okej med lite skav ibland, kanske rent av nyttigt? Måste allt vara smooth hela tiden? Det verkar ju JÄTTEDUMT att gå runt och vara olycklig och inte trivas med livet, det förstår jag också. Men trots att ”vi” (som i människor) övertänker, överanalyserar och försöker lösa minsta lilla skav känns det som att vi överlag är olyckligare än någonsin. Men det kanske är min bubbla som spökar, medelåldersbubblan. Inga små tankar – vi får ta dem vidare IRL framöver!!
Fastnade för The Relief of Being Ordinary. Kanske mest för att jag aldrig upplevt mig obekväm med det. Lyssnade på en podd medan jag pusslade idag och slogs av trendspaningar av typen ”nu vågar man..” och ”nu behöver man inte längre skämmas för…” osv Om jag skäms för något, så är det för att jag uppenbarligen inte ens har tänkt på att jag borde skämmas för en massa saker… Men då har jag i alla fall en naturlig talang för något, att vara ordinary 🙂 Ha ha..
Åh, kul att läsa dina tankar om begreppet. Tror eventuellt du har andra talanger också, som att vara bäst i Sverige på inredning till exempel, men att vara ordinary är helt klart också något att vara stolt över! 🙂
Gott nytt (vanligt) år på dig, Frida!