Jag funderade på om inlägget skulle handla om mina tankar om sommaren, eller vad jag de facto har gjort den senaste tiden för att tanka kropp, själ och minnesbank full av sommar. Det blev visst lite av varje.
För ett par veckor sedan, strax innan jag gick på ledighet från min nya tjänst på Cancerfonden…
… mötte jag upp Lisa inne i Stockholm. Vi har gått igenom och delat mycket under de senaste åren, jag och Lisa, och jag kommer vara mitt bloggande evigt tacksam för att jag fick in henne i mitt liv. (Vi började läsa varandras bloggar redan 2012, och startade Att resa-podden tre år senare). Sedan dess har vi gått igenom personliga toppar och dalar, poddpepp och podd-depp, och skrivit triljoner meddelanden på chatten. Nu, efter en låååång Coronavår, kändes det fint att träffa henne och snacka ihop oss om poddpaus, vägval, framtid – men också om det som har varit.
Vi möttes av en tropisk sommarkväll, och stundtals helt tomma gator inne i Gamla Stan innan vi promenerade vidare mot Söder.
Kvällen avslutade vi på en bänk inne på Skånegatan, där Lisa uppmärksammade mig på en slående likhet med vår resa till Dresden för drygt två år sedan. Samma känsla och en nästan identisk inramning, även om det känns som en evighet har hunnit passera sedan dess.
Under de senaste veckorna har jag också fått chans att uppleva Nynäshamn i sommarskrud (och jodå, även ösregn). Jag har uppskattat alla långpromenader i närheten, ofta med en kompis eller ett sommarprat i lurarna. Vi spenderar i vanliga fall större delen av sommaren någon annanstans än här i Nynäshamn, och visst är det blandade känslor att inte kuska runt på vägarna (bortsett från mitt och vännernas tältäventyr norröver).
Corona har gett oss den lugnaste sommaren på länge, och jag får absolut erkänna att det stundtals har krupit i kroppen när dagarna gått till… ja, vad egentligen? Trots att vi hänger hemma och rent teoretiskt skulle kunna göra noll och ingenting finns en ständigt pockande känsla om att jag borde fixa med blommor (för sent, alla har dött!) eller rensa i skafferiet och i barnens garderober.
Å andra sidan har den här nedvarvningen gjort att jag plockat upp gitarren för första gången på jag-vet-inte-hur-länge, vi har börjat kolla på Stranger Things (gah, så bra!), haft biokvällar här hemma (hyrde Jojo Rabbit på SF Anytime, mycket sevärd), checkat in på lyxhotell i Stockholm och äntligen fixat cyklar till hela familjen. Kvällarna har blivit alldeles för sena, och följts upp med långsamma morgnar. Men vet ni? Nu känner jag mig klar med Nynäshamn för ett tag framåt.
Alldeles strax kör jag mot Karlskrona och alldeles fantastiskt efterlängtade dagar med släkt och vänner. Telefonen och datorn ska få vila så mycket det bara går, hjärnan likaså, inför en intensiv höst och vinter för både mig och Tobias. I samma sekund jag gör högersvängen ner mot Bredavik är det semester på riktigt. Gode tid så skönt!
Omslagsbilden tagen här i Nynäshamn för ett par veckor sedan.