Sista veckan och hemfärd (Thaimout 2019, v. 12)

Snipp, snapp, snut, så var vår thaimout-saga slut! Den tolfte och sista veckan av vår efterlängtade thaimout började med en promenad längs sandstranden i Thailand och avslutades med en löptur vid en stenigare strandvariant i Sverige. Cirkeln är sluten! Här kommer den sista veckosammanfattningen av vår Thaimout 2019.

Sista veckan och hemfärd (Thaimout 2019, v. 12)

Idag sitter jag uppkrupen i ett soffhörn hemma i Nynäshamn, omgiven av tvätt, flyttkartonger och odefinierbara högar med allt och inget. Barnen var spända på att komma iväg på sin första svenska skoldag sedan jullovet, men det tog sin tid att rota fram lagom varma kläder till alla tre (det var nollgradigt här i morse).

Förra måndagen intogs frukosten på Pure, Koh Lanta, där jag och Tobias stannade till under vår skotertur söderut ner mot…

… Bamboo Beach, som jag tidigare i veckan ägnade ett eget inlägg åt här i bloggen.

Läs mer:Bamboo Beach: strandtips på södra Koh Lanta

Veckan bestod också av en hel del lägenhetsfix, de sista tavlorna och hyllorna kom upp precis innan vi skulle åka därifrån (varför blir det alltid så!?).

Tisdagen ägnade vi åt en favorit i repris: lunch på Sonyas som ligger uppe vid vägen intill stranden Klong Kong.

Den här stranden har vi åkt förbi precis hur ofta som helst utan att riktigt inse hur härligt det är att faktiskt hänga där.

Vi har istället siktat in oss på grannstränderna Relax Beach och Klong Nin (Klong Kong ligger alltså mellan dessa stränder).

Den här gången stannade vi dock några timmar, närmare bestämt i en sala vid Pattys Secret Garden – en populär restaurang på Koh Lanta. Jag hade tänkt att familjen skulle äta middag på Pattys senare i veckan, men vi hann aldrig!

Det fanns mycket som skulle göras de sista dagarna – bland annat samla ihop hela familjen för att åka in till…

… Saladan.

Sista shoppingen, sista majskolvarna i matstånden…

… och givetvis också ett sista stopp hos Gita, min kompis från Myanmar.

Det var nästan lite sorgligt att se barnen springa omkring barfota på stranden om kvällarna. Tänk lyxen i att kunna springa omkring så här en onsdagskväll i mars!

På torsdagen gjorde barnen sin sista dag i skolan och det blev kramkalas med vänner och lärare. Sa jag sorgligt? Jo, jag gjorde nog det.

Nelly fick några efterlängtade flätor i håret (att fläta hela huvudet kom aldrig på fråga, någon måtta får det vara med hennes thai-style!).

Själv lyxade jag till det med ett besök hos Koh Lantas bästa frisör på Headquarters. Salongen ägs av en thai-svensk tjej med svensk utbildning som verkligen vet vad hon sysslar med. Att klippa och slinga halva håret kostade 1300 SEK (räkna alltså inte med thai-priser, även om det är billigare än hemma. Bokar gör du via FB-sidan.)

Och så blev det dags för avresedag. Vår transfer hämtade oss klockan 03 (!) i fredags morse, för att ta oss till Norwegians direktflight från Krabi-Arlanda som egentligen skulle ha avgått 07:15. Planet var drygt en timme försenat, vilket var helt okej. Vi lyckades pricka in samma flight som min trevliga bloggkompis Milla/Coach Milla och hennes familj, kul!

Det var en ovanligt seg flygning, med ovanligt äcklig flygplansmat. Jag kan inte riktigt förstå att vi betalar extra för mat som knappt går att äta. Själva flygplanet, en Boeing 787, var dock superfräscht – där fanns inget att klaga på. Jag hann avverka tre (!) filmer och ett podcastavsnitt, trots att jag satt bredvid Nelly. Hon skötte sig superfint – det är nya tider med en fyraåring i familjen!

Väl framme på Arlanda började tålamodet tryta hos samtliga familjemedlemmar, och blev inte bättre av att vi missade ett pendeltåg med ca 30 sekunders marginal. Hem kom vi dock till slut. I lördags vaknade vi tidigt med jetlag av bästa sorten, vilket innebar att alla var redo att storhandla på ICA Maxi när de öppnade klockan 07. (Å andra sidan hade jag och tjejerna däckat stenhårt kl 18 kvällen innan.)

Och så blev det söndag och sommartid, även om just ordet “sommar” kändes långt borta när det snöade på morgonen. Jag rotade långt nere i lådorna och hittade både mössa och vantar, för att sedan ta sikte på Nynäshamns version av strand och hav under mitt långpass. Solen kämpade, och ja, det gjorde jag också. 15 km senare kände jag mig nöjd (men mest frusen) och var redo för nioårskalas hos kompisar i Vendelsö.

Ikväll ska jag möta upp vänner inne i Stockholm och min jobbmoral börjar sakta men säkert komma tillbaka. Jag är oerhört tacksam för den thaimout som nu ligger bakom oss, den gjorde gott inifrån och ut. Tack Koh Lanta för den här gången, vi ses igen om ett par år eller så! Fler specifika tipsinlägg från ön kommer här i bloggen framöver.

Här kan ni läsa fler inlägg om Koh Lanta och här specifikt om vår Thaimout 2019.