Vi närmar oss ännu ett nytt år och jag känner redan nu doften av nystart och blanka dagböcker redo att fyllas med smarta tankar och idéer. Nu ska allt bli bättre, visst? Spännande nyheter, häftiga projekt, intressanta analyser, kreativa samarbeten och så vidare. I slutändan visar det sig att de flesta av tankarna redan är tänkta, men liksom paketeras i nya begrepp och koncept. Eller gamla, uppenbarligen, med tanke på den sociala plattformen ”Threads” som nyss lanserades i Sverige. Tänk dig Twitter, fast med andra ägare bakom. (Det är så nytt att jag inte ens vet vad en person som använder Threads ska kallas. Trådare? Trådskapare?). Innan jag börjar skissa på nyårslöften och storslagna planer tänkte jag köra en liten tidslinje hur det har låtit i bloggosfären sedan jag registrerade min första domän 2011. Jag älskar uttrycket ”Vi måste veta var vi har varit för att veta vart vi ska.” Det här inlägget blir ett bra avstamp inför min planering 2024 och framåt. Men låt oss ta det från början!
Resebloggare, influencer, reseskribent, reseanalytiker eller digital kreatör i resesegmentet?
#1. Bloggen, bloggaren och titlarna som följde
När jag startade min blogg hette domänen aniika.se. Själva bloggnamnet blev Yesterday you said tomorrow, med en blinkning till Nikes reklam om att inte skjuta upp träningen till morgondagen. Huvudsyftet var att skapa en sajt inför familjens långresa till Thailand, men på den tiden skrevs det lite allt möjligt i bloggformat. Att fota sin (oredigerade) frukost kunde räcka långt, utan att behöva skriva en uppsats med länkar och känsloyttringar.
Jag tränade mycket, vilket jag också bloggade om. Det ledde i sin tur till att jag lärde känna en massa träningsbloggare, varav flera fortfarande finns med i min umgängeskrets både fysiskt och digitalt. Bilderna jag valde till bloggens sidhuvud representerade mig då och faktum är att det inte har ändrats särskilt mycket sedan dess. Övre raden är träningsbilder, nedre raden har fokus på resor.
De här åren var minnesvärda på så sätt att jag fick gå på alla möjliga sorters event och blev inbjuden till roliga aktiviteter. Så småningom bytte livsstilsbloggarna namn till influencers. Deras yrkestitel var alltså att influera folk, gärna till att köpa olika grejer. Jag kände mig aldrig riktigt bekväm med begreppet.
Jag hade redan fokus på resor, men bestämde mig för att nischa mig ännu mer. Domänen Resfredag.se registrerades 2014 och i samma veva slutade jag att skriva i min ”livsstilsblogg med fokus på resor och träning”. Det var inte direkt någon raketforskning att jag nu titulerade mig resebloggare. Det faktum att jag var reseentusiast skapade spännande möjligheter till både samarbeten och uppdrag, men skapade framför allt kontakter, nätverk och vänskaper. Lola, Sofia och jag drog igång en filial till nätverket Travel Massive i Stockholm där olika event avlöste varandra. Bloggvärlden för oss som skrev om resor kändes både levande och proaktiv.
När jag och Lisa startade en podcast om resor (2015) blev vi resepoddare. Våra samarbetspartners ville gärna placera in oss i olika säljfack, givetvis med krav på att omvandla lyssningar till konsumtion. Trafiken/lyssningarna skulle konverteras till köp. Vi försökte tappert förklara att vi inte säljer produkter. Det går att mäta antal sålda tandkrämstuber baserat på en säljlänk, men resor? Att planera en resa kan ta månader eller snarare år. Om jag bloggar eller poddar om en resa till Abisko kommer inte mina läsare/lyssnare att boka en resa dit dagen efter. Jag kan däremot inspirera dem att ha detta resmål i bakhuvudet inför kommande resebokningar framöver. Mitt syfte är inte att generera köp här och nu, däremot att hjälpa folk hitta lämpliga resmål och upplevelser.
Under 2021 publicerade en av de bloggare jag har följt allra längst ett inlägg som satte huvudet på spiken vad gäller mina (och många andras) tankar om influencer-begreppet: Därför vill jag inte längre kalla mig influencer:
Det är något som har skavt i mig, länge.
Begreppet ”Influencer marketing”.
Konceptet att paketera säljande reklam i ett självbiografiskt, dokumentärliknande format.Det som en gång var genuint, inspirerande och vardagsnära domineras nu ofta av köpta rekommendationer, påträngande reklam och konsumtionshets.
Affärsmodellen i sociala medier har förändrats.
Från banners och displayannonsering till krav på att man ska agera och posera mot betalning.
Som skådespelare i en kommersiell teater.
En egen särart som dopats till oigenkännlighet.Absolut inte alla, men alldeles för många.
– Frida Ramstedt, Trendenser
Och jag vill inte vara en del av det.
Frida avslutade inlägget med konstaterandet att hon inte längre skulle kalla sig inredningsinfluencer utan inredningsanalytiker.
I denna vevan smakade jag på ordet reseanalytiker, men det kändes inte hundra. Numera brukar jag alltid presentera mig själv som reseskribent. Det begreppet kan jag till fullo definiera mig med.
Vad är nästa steg? Med jämna mellanrum funderar jag på att utbilda mig till resejournalist. Å andra sidan är alla i Sverige fria att utöva journalistyrket och fria att kalla sig journalist (detta även utan att inneha ett presskort, vilket man i och för sig kan skapa själv). Dessutom har jag spenderat fem år av mitt liv åt att plugga juridik, så ingen behöver vara oroliga för att jag inte har koll på skrivkonst, pressetik eller rimlig uppfattning om vad som kan anses som rätt eller fel. Vi får väl se var jag landar till slut!
#2. Vem vill jag vara på internet, varför skriver jag ens och för vem skriver jag?
Jag ”började” egentligen inte att skriva om resor. Jag fortsatte. Reseskildringarna har jag hållit på med sedan jag var knatte, fast i andra format än på internet. I lådorna här hemma finns otaliga dagböcker, fotoalbum och pärmar med fasttejpade biljetter/tomma godispåsar/kartor varvat med andra små minnen.
När jag började nischa mig mot resor fick jag plötsligt ett eget community. Resebloggare är ett eget släkte och vissa av oss blev så nära kollegor man kan komma. Vissa gillar att mingla på event, andra inte. Vi är olika personlighetstyper och har olika typer av vinklar på vårt skrivande. Vår gemensamma nämnare? Vi älskar resor. I början var det ganska lättsinnigt och vi skrev av just den anledningen, att vi älskade resor. Efter hand blev det mer professionellt, vilket ledde till pressresor och betalda uppdrag. Det var en häftig tid. Jag levde faktiskt min dröm! Spännande resmål, intressanta upplevelser och en känsla av att världen ständigt låg och väntade på mig där ute. Någon gång i samma veva började vi (ja, jag talar för oss alla) att bli mer sökmotoroptimerade. Vi började helt enkelt skriva för Google. En naturlig utveckling om du vill växa på internet, samtidigt en bekymmersam utveckling som gör att passionen för det som brukade vara din hobby riskerar att gå förlorad. Jag kom på mig själv att tänka typ ”ingen idé att jag skriver om det där stället/upplevelsen eftersom SEO redan är tagen”.
Jag vill inte ha det så. Jag vill inte VARA så. Jag vill inte bara vara en träff på Google. Jag vill att de som läser min blogg till viss del ska veta vem jag är, vilka typer av resor jag gör och vilka värden jag står för. ”Åh, hon den där som driver Resfredag verkar gilla samma typer av resor som jag gör. Det där resmålet hon åkte till verkar intressant, det måste jag kolla närmare på!”.
Men jag är inte dum, de där Googleträffarna som drar trafik är ju fantastiska. Jag gissar att vi är många som pitchar in oss själva som ”en av Sveriges största resebloggar”. Om jag driver mycket trafik får jag fler uppdrag och kan faktiskt tjäna pengar på tiden jag lägger ner på blogg och podd.
Under pandemin fick jag mycket tid att tänka över mina resor och mitt resande. En av sakerna jag landade i är att jag gärna reser på eget bevåg – utan uppdragsgivare och tvång på att rapportera om statistik, antal visningar och exponeringar på Instagram. Det är en frihet att kunna ta dagen som den kommer, utan program, utan krav på leverans. Jag vill vara styrd av lust! Att få JOBBA med resor på olika sätt var – och är – min dröm, men i lagom dos.
Så ja, vem vill jag då vara på internet? Jag vill vara genuin. Luststyrd. Jag vill nå ut med inspiration och tips som jag kan stå för. Jag vill inspirera och förhoppningsvis också influera i rätt riktning.
#3. Att tjäna pengar på sin hobby och bloggen som personligt varumärke
För att spinna vidare på stycket ovan, om att vara genuin och inte bara en googleträff, har det pratats mycket om personligt varumärke under de senaste åren. Under en period skulle helt plötsligt alla bloggare byta namn på sina bloggar, från en påhittad titel till sitt riktiga för- och efternamn. I mitt fall skulle det naturliga då ha varit att byta från Resfredag.se till annikamyhre.se. Domänen registrerades och så, men efter många funderingar fram och tillbaka valde jag att behålla Resfredag.se. Jag har ju ändå jobbat hårt med att bygga upp kännedom om min blogg och känner mig stolt över min sajt. Var det rätt? Bör jag byta? Alltså jag vet inte. Det är lätt att gå vilse på internet, men jag fortsätter att gå på magkänsla och kör mitt race.
Vissa saker är jag väldigt noga med. Jag vägrar att ha en sida full med olika annonser som poppar upp, eller annonser som lägger sig mellan inläggen och stör hela upplevelsen. Nej tack. Jag tackar också nej till alla förfrågningar (de är många) om att göra betalda samarbeten med casinon och andra bolag i spelbranschen. Jag vill heller inte göra uppdrag där fokus ligger på alkohol. Det är inte trovärdigt, inte alls, med tanke på att jag själv är nykterist. Ibland funderar jag på att nischa mig ännu mer. I någon veva registrerade jag domänen svenskaparlor.se med en ambition att enbart skriva om Sverige. Men, det skulle ju bli knasigt. Jag gillar att resa i Sverige, jag skriver mycket om att resa i Sverige, men jag vill också fortsätta uppleva det som finns utanför våra gränser. Världen.
#4. Bloggens uppkomst (och fall?)
När jag introducerades till bloggvärlden dominerade kvinnorna – vilket fortfarande är fallet. Jag följde och inspirerades av Isabella Löwengrip/Blondinbella, Ebba von Sydow, Clara Lidström/Underbara Clara, Frida Ramstedt/Trendenser, Sofia Bursjöö/Upp och hoppa och Lovisa Sandström/Lofsan.
Läs mer: 2014. Ett inlägg om bloggkärlek.
Tillsammans skapade ett gäng kvinnor de facto ett ny yrkeskategori. Det började stapplande. Vi fick följa snapshots i spegeln, dagens outfit och en dag på stan. Nu? Nu handlar det om ett helt team av fotografer och filmare som omger personen/bloggaren/influencern i fråga. Ett tag kändes hela bloggvärlden stendöd till förmån för rörligt material på Youtube och Instagram. Rampljuset glänser och glittrar, medan kraven på prestation och CONTENT ökar. Cancel-kulturen är på riktigt och det gäller att passa sin tunga. När debatten om flygskam, klimatkris och hållbarhet var som hetast brast jag ibland ut i skratt när jag läste vissa influencers försök att kränga grejer samtidigt som de försökte uppmuntra till hållbarhet. Det är uppenbarligen en svår ekvation att få ihop.
Vi resebloggare har i vår tur också fått vår beskärda del av av identitetskris. Det började redan i samband med klimatdebatten. Sedan kom pandemin. Frågorna avlöste varandra på ett näst intill existentiellt plan. Vem är jag och vad står jag för? Vill jag uppmuntra folk att flyga? Vilka samarbetar jag med? Vissa personer ändrade sina beskrivningar i bloggbeskrivningen – från reseblogg till upplevelseblogg. Det kommer fortsätta att röra på sig. Folk kommer att fortsätta utveckla sina bloggar och sajter. För ett tag sedan läste jag om att förändringarnas vindar blåser i bloggosfären: Redo för en ny riktning/Underbara Clara. Vad de där nya riktningarna innebär i praktiken vet jag inte riktigt än, men det lär väl visa sig.
För egen del vill jag försöka sammanfatta hela den här tidsresan med att bloggen är och förblir min stolthet. Den här digitala sajten ger utlopp för min kreativitet (här kommer alltså titeln digital kreatör in) och ger ett välbehövligt andrum från annat. Bloggen lever. Länge leve bloggen!
Nu vill jag hemskt gärna höra era spontana tankar om bloggvärlden och för all del influencersfären.
ALLTSÅ. Du är ju bäst på att sätta ord på tankar och känslor. Jag känner sååå igen mig i allt du skriver [utom casino :D, gillar ju att gå på casino]. Allt går så fort. Man vill vara med i förändringarnas vindar, samtidigt handlar det ju om en passion vi vill dela med oss av, som de flesta av oss inte vill ska förändras för mycket, på grund av allt du nämner. Seo. Konsumtion. Ibland är det lätt att gå vilse. Man vill vara med överallt. Så som sociala mediakonsumptionen idag kräver. Samtidigt, precis som du säger, blir våra artiklar mer och mer långa essäer, istället för en bild och några ord.
Precis som du, älskar jag vad jag skapat. Men ibland glömmer jag bort att ge mig själv ”andrum” i jakten på att hänga med i utvecklingen och ständigt vara a jour.
Tack för ett strålande inlägg.
En fellow passionad resenär, kollega och skribent.
GOD JUL
God jul själv och tack för fina ord! Tänk att du var med på mitt första betalda uppdrag. Det var SÅ stort minns jag. Får köra en uppföljare nästa år = julmarknader i Danmark. <3
Efter att ha läst ditt inlägg var jag tvungen att kika tillbaka i min egen blogg och ser att jag (eller rättare sagt bloggen) fyller 10 år nästa år. Och jag som tycker att jag precis har börjat😅.Från början tänkt att bli en fotoblogg men gled snabbt över till att handla mer om resor men de är väldigt sammanflätade i mitt liv, fotot och resandet. Och tänk vad mycket roligheter bloggen fört med sig!
För mig har det hela tiden varit extremt viktigt att hålla bloggen som en lustfylld hobby men visst styrs och skriver jag med SEOn i bakhuvudet. Men tillåter mig även inlägg utan ett enda fokusord:)
Nya typer av social medier har jag svårt att hitta engagemang för, tycker nog att de jag använder redan konsumerar allt för mycket av min tid…
Visst är det roligt med lite nostalgi. Ja, du är en av mina absoluta favoriter vad gäller att väva ihop resorna och fotografierna. Älskar känslan du förmedlar genom bilderna.
Ja, alltså det där engagemanget. Har suttit en del med Threads den här helgen, men funderar verkligen om det är värt tiden. Den är som bekant inte oändlig…
Så intressant inlägg 🤗 det är det här som jag älskar med blogg ! Kan inte få så här mycket läsning någon annanstans. Utan reklam och störiga klipp och saker man inte bett om att få se.
Oavsett vad du planerar hoppas jag att din blogg får finnas kvar!
Tack för att du kikar in och läser Clara – det känns som en ära. 🙂 Jodå, bloggen kommer förmodligen att finnas kvar så länge jag lever. Den ger mig så mycket glädje!
Så kul att läsa om din resa och dina tankar! Fortsätt med Resfredag tycker jag, det är ett väldigt bra namn.
Sen blev jag lite ställd av att läsa att du ibland avstår från inlägg för att det känns som att någon annan har skrivit om det. Jag tänker att din röst är unik och att ditt perspektiv alltid adderar något. Visst händer det att jag googlar ett resmål men din blogg är den enda reseblogg som jag läser regelbundet!
Fortsätt skriva! 🙂
Tack snälla för din kommentar Louise! Numera tänker jag precis som du skriver, att mitt perspektiv är mitt. Ingen av oss som reser får ju exakt samma upplevelse av en destination.
Jag kommer att fortsätta skriva, tack för peppen och god jul!
Klockrent. Jag känner mig heller inte som en influenser. Påverkar gärna val av resmål men för den som ändå tänkt sig någonstans och inte nödvändigtvis nu, nu, nu. Jobbar mer än någonsin med just klimatrapportering nu så det vore märkligt att lyfta flygförbindelser. De hittar människor själva.
Otroligt att ni poddat så länge nu om än med paus. Det blir spännande att se hur det går. Jag själv bloggar mycket efter alla resedagböcker i ungdomen i hopp om att det ska gå att få ihop en bok eller två framöver. Jag skriver ju lite för långa blogginlägg redan, haha.
Jag gillar verkligen dina målande beskrivningar och ser fram emot att läsa boken/böckerna! Tack för din kommentar och god jul! <3
Intressanta reflektioner!! Jag hade missat detta (har inte riktigt hittat något bra sätt att följa bloggar sedan Bloglovin slutade fungera, för mig i alla fall, för några år sedan, nu är jag mestadels i klorna på vad Facebooks algoritmer väljer att visa för mig … suck) tills Linda Vismer idag uppmärksammade mig. Jag har nämligen skrivit ett inlägg, med visserligen lite annorlunda innehåll, men extremt lik rubrik …! (Påminner mig för övrigt om den dag när jag och Gunilla publicerade varsitt inlägg om renar, exakt samtidigt, utan att veta om det.) Visst är det en slags identitetskris för bloggen och visst har många flyttat till sociala medier. Samtidigt, om man gillar att skriva så är ju Instagrams format inte optimalt (jo en del skriver ganska långt nuförtiden, men det känns inte lika enkelt att läsa långa texter på Instagram som på en webbplats). Dessutom så är man ju helt underkastad de sociala mediernas algoritmer, och deras eventuella framtid (vilket vi bubblade lite om i vårt förra ”Onsdagsrummet”). Svårt att veta vart framtiden tar en. Och så har vi ju detta med AI … Hur som helst, tack för intressanta reflektioner! Och väldigt roligt att träffas häromdagen!
Ja, det är mycket som har hänt sedan vi började blogga i tidernas begynnelse! Ska bli spännande att se var det tar vägen. Såg ert inlägg tidigare idag – ska in och läsa. Önskar er en fin resa till Afrika!
Har läst ditt tänkvärda inlägg och intressanta reflektioner och tycker verkligen du sätter ord på tankar som jag tror att många har. Uttrycket ”influencer” har jag svårt för. Vad är det? Att uppmana till en massa inköp och konsumtion i tron att läsarna inte riktigt ska begripa att alla länkar ger inkomster men ska verka personliga.
Att en har samarbeten stör mig inte om det inte mitt i texter poppar upp fula reklamskyltar. Att ge förslag på hotell, resor, restauranger , platser m.m. tycker jag passar bra i en reseblogg. I måttliga mängder. och i ett sammanhang.
Önskar dig det bästa med bloggen och tillvaron.
(Har för egen del sedan i april pausat bloggen och kommer nog inte att fortsätta skriva. Lusten är borta, )
Tack snälla Ditte för dina reflektioner. Hoppas att du snart hittar lusten att skriva igen. <3
Väldigt intressant att läsa dina tankar. Måste börja med att säga att jag hoppas du fortsätter skriva om dina resor, det är alltid så kul att läsa dina inlägg. 🙂
För egen del har jag med en identitetskris. Jag undrar jag vad egentligen tillför som inte har ordets gåva och inte har möjlighet att sätta ihop gedigna guider (för att jag tycker det känns missvisande om jag bara varit på ett resmål en kortare tid o.s.v.). Försöker hela tiden tänka att jag skriver för mig själv och gör det till del för att jag vill samla alla bilder jag tar på ett ställe, men ändå börjar jag jämföra mig med andra… Är så dålig på att publicera både på blogg och instagram och blir stressad av tempot på Instagram. Men ja, med det sagt, känner jag mig varken som en influencer eller bloggare. Reseentusiast kanske räcker…
Känner så väl igen mig i ”identitetskrisen”. Vi kan väl båda börja med att INTE jämföra oss med någon annan. Jag tror hemligheten ligger i att fortsätta skriva för passionen. Reseentusiast är för övrigt en toppentitel. Tycker jättemycket om att följa dig på resorna och inspireras av dina härliga turer till när och fjärran. Keep up the good work – vi ses där ute i världen!