Open Stockholm och mardrömmen som blev sann

Stockholm, fredag den 7 april kl. 15:05: Jag sitter på pendeltåget från Stockholms central när det plingar till i min mobiltelefon: – ”Ni är safe va???”, följt av en skärmdump med nyheten att en lastbil har kört in i en folkmassa på Drottninggatan. Jag blir alldeles kall. På gatan som jag nyss lämnade har folk behövt springa för sina liv. När dagen övergår i kväll har Open Stockholm blivit den symbol jag väljer att klamra fast vid – en symbol för stockholmarnas värme, hopp och kärlek mitt i mardrömmen.

De senaste veckorna har jag av olika anledningar inte kunnat sova ordentligt på nätterna. Jag har varit låg, känt mig orolig, haft en stress i kroppen och drömt mardrömmar.

I förrgår orkade jag inte deppa ner mig längre, jag och småtjejerna följde med Tobias in till stan och för första gången på länge kände jag mig riktigt glad. Vårsolen sken, vi passade på att gå till våra favoritställen, och i vanlig ordning gick vi enligt Julias önskemål till korvgubben utanför Åhléns city för att köpa korv och sugrörsdricka. När jag kom hem på kvällen var jag så uppfylld av att åter igen få uppleva Stockholm-eufori tillsammans med mina barn att jag plitade ihop ett inlägg: Stockholm med barn: 3 platser vi aldrig tröttnar på.

Fredagen den 7 april

Dagen efter, igår, steg jag upp tidigt för att gå på en pressfrukost inne i Stockholm. Efteråt hängde jag kvar i stan och fikade med Towe, Sofia och Katarina. När vi skiljdes åt jobbade jag en stund, och tog mig sedan tid att utföra en massa ärenden som legat på min dåliga samveteslista. Nöjd strosade jag sedan sakta ner på Drottninggatan med en av mina bästa kompisar i telefonlurarna. Jag sneglade på klockan och bestämde mig för att försöka hinna med 14:34-tåget hem, vilket förmodligen var det sista tåget som hann rulla ut från Centralen till Nynäshamn innan Det hände.

Det ja. Det som jag har fruktat, men ändå försökt skjutit bort från mina tankar som en ond mardröm. Resten av dagen och kvällen följde vi nyhetsutvecklingen från tv-soffan. När jag såg den kapade lastbilen bredvid ”Julias” lilla korvstånd utanför Åhléns brast det för mig.

Open Stockholm #openstockholm

Ganska snart började hashtaggen #openstockholm fylla mina flöden. ”Någon som ska ut till X, jag har två platser i bilen?” ”Vi har mat, filtar och sällskap – kom hem till oss om ni behöver.” Mitt i allt det tunga tändes, tack vare Open Stockholm, en glimt av hopp, trygghet och medmänsklighet. Dessutom fylldes jag (åter igen) av en oändlig tacksamhet över svensk polis, räddningstjänst och sjukvård – vilka hjältar de är!

Avslutningsvis vill jag citera min kloka vän Fredrik, han säger det så bra:

”Viktigt att minnas en sorgens dag likt detta är att man inte bör sprida rykten, tveksamma ”nyheter”, peka fingrar eller överlag generalisera på ett sätt som skapar splittring. För terroristers (oavsett organiserade eller ensamma galningar…) mål är inte och kommer aldrig vara de dödsfall som idag sörjs. Målet är att få folk att bli misstänksamma och rädda. Att slå kilar mellan människor och grupperingar.

För, som sagt vi ett tidigare tillfälle: Rädsla föder fördomar. Fördomar föder hat. Hat föder våld. När världen slutar vara rädd så minskar så även våldet. Det är iaf min stora tro. Så våga vara rädda om varandra, inte för varandra. Extra viktigt att i åtanke en dag som denna.”

Påverkar sådana här händelser min önskan att resa? Resonemangen från poddavsnittet ”Att resa när världen skrämmer” (i anledning av Brysselattackerna) är fortfarande högst aktuella. Terrorn ska inte få vinna, vi är starkare än så.