Montenegro var det land jag hade absolut minst förväntningar på under vår familjeresa nere på Balkan. Eller, jag hade väl snarare inga förväntningar alls. Eftersom vårt genomgående tema för resan har varit att ta dagen som den kommer fanns ingen bestämd resrutt med minutiösa planer spikad. Vi hade några hållpunkter och önskemål, men i övrigt fick dagsformen avgöra när och vart vi åkte vidare.
Vi hade förvisso lösa planer på Montenegro, men i ärlighetens namn såg jag det nog mest som en passage ner till Albanien, ett land min lillasyster har pratat sig varm om. Jag visste att Kroatien skulle vara bra (så många svenskar kan inte ha fel!), Slovenien föll jag för redan i höstas – och Mostar i Bosnien & Hercegovina har jag haft på önskelistan sedan länge. Men Montenegro? Nej, det var mest en vit fläck på min karta.
Strax innan vi åkte tipsade min mans kollega oss om Kotor, en stad belägen vid Kotorbukten i Montenegro. Kollegan var där på semester för ett tag sedan och enligt honom är staden en av de vackraste platserna han har besökt.
Efter nästan två veckor på resande fot genom Kroatien, med avstickare till Slovenien och Bosnien, börjar vi bli redo att ta reda på om Montenegro kan vara något för oss. Vi får en tuff start med två timmars väntan i bilkön vid gränsen mellan Kroatien och Montenegro. Sedan vänder turen till vår fördel. Vi kommer i precis i rätt tid till bilfärjan ska gå från Kamenar – personalen öppnar avspärrningarna för oss och vi glider in som sista bil på färjan. Vyerna som möter oss liknar den vackraste filmkuliss, med berg, byar och vatten var än ögat kan nå. När vi kör av bilfärjan visar kartan att vi bör svänga vänster för att ta oss till Kotor. Vägen är riktigt smal och borde i mitt tycke vara enkelriktad. Jag är glad att jag kan lämna bilkörningen åt Tobias för att istället ägna mig åt utsikten. Och vilken utsikt sedan!
Vi stannar till för en medioker lunch inne i Kotors utkanter och wow-känslan bleknar till viss del. Ett kryssningsfartyg har lagt till vid hamnen och det vimlar av ryska lyxturister på gatorna. Snart kör vi vidare mot vår lägenhet, Apartments Ivanovic, som vi har bokat kvällen innan på vinst och förlust via Booking.com. Jag fastnar dels för priset (250 kr/natt!), dels för beskrivningen “private beach” – men är lite tveksam över att lägenheten verkar ligga 3 km från stadskärnan. Valet visar sig bli ett av mina bästa beslut under hela resan. Vi kör ner på Dobrota – en lång gata med stenstrand på ena sidan, och gamla stenhus på den andra. Trapporna till vår lägenhet leder upp till en ljuvlig terass med vinrankor på uteplatsen och utsikt över havet.
På kvällen tar vi bilen in till Kotor för en tur innanför stadsmurarna. Den gamla delen av staden är en av de bäst bevarade medeltidsstäderna vid Adriatiska havet och finns även med på UNESCO:s världsarvslista. Barnen leker riddare, kvällen är varm, vi flyr turistmassorna och jag tänker att livet inte blir så mycket bättre än så här.
Och sedan? Sedan rullar dagarna på. Innan vi kör över Montenegros gräns gör vi lösa planer på att bara stanna en natt i landet och sedan dra vidare mot Albanien. Det blir inte en natt i Montenegro, det blir totalt fem i två olika lägenheter (på samma gata). Vi kan liksom inte förmå oss att åka vidare till ett annat land och för första gången på länge tänker jag att gräset kanske inte är så mycket grönare på den andra sidan. Dagarna som följer njuter vi i fulla drag av att utforska våra omgivningar närmare. Vi sover länge, badar mycket, gör flera lyckade utflykter – men tar oss också tid att bara landa.
Vi trivs oerhört bra på “vår” gata med dess ruiner, gamla kyrkor, palats och stenstränder.
Jag har försökt sätta fingret på varför jag faller handlöst för just Montenegro. Jag antar att avsaknaden av förväntningar spelar in. Vi hamnar på helt rätt ställe i rätt tid. Tempot i området där vi bor är lugnt, vi har inget tvång på oss att se eller göra saker – allt vi upplever är en bonus till det vi redan har hunnit med under resans tidigare etapper. Och så är det såklart vyerna. Dessa otroligt vackra vyer som när vi åker upp till bergen vid Kotors Observation Plattform (översta bilden) nästan får mig att tappa andan.
Å andra sidan får vi inte alls samma upplevelse av Montenegro när vi åker till vår grannstad Budva. Här hamnar vi på en turistgata, stranden är fullpackad av solstolar, souvenirstånden fylls av plastiga leksaker och allt känns ganska… charter. Vi har varken lust eller ro att ge Budva en andra chans och åker snabbt därifrån, hem till lägenheten i Kotor. Här har vi hittat vår lilla del av Montenegros paradis.
Fler inlägg från Montenegro kommer framöver, fram till dess får ni hålla till godo med tidigare beskrivningar från resan under taggen Roadtrip Balkan.
15 comments
Det låter med andra ord som ett klokt beslut att lägga fler dagar i Kotor och färre på andra platser. Vi blev lite snåla när vi såg priserna kring Dubrovnik så vi kör fler dagar i Montenegro helt enkelt. Och ja, det ser så där Dryden ut. Dvs, höga berg, djupa dalar. Älsk på det!
Mycket klokt beslut om du frågar mig. Fast, gillade ju helt klart södra delarna av Kroatien också – Dubrovnik är SÅ fint!
Tror nog att det är så… att när man inte har några förväntningar eller måsten, kan det inte bli fel. Verkar som ni haft fantastiskt mysiga dagar.
Ja, men eller hur Daniela – så är det säkert. Jag hade extremt höga förväntningar på Kroatien, och visst var det bra – men hade blivit grymt besviken om det inte hade levererat. Bättre att få andra hållet! 🙂
Trodde jag hade tutat dina öron fulla av hur fantastiskt Kotor var! Vi hade från början planerat fyra dagar och jag älskade varje sekund. Vi bodde också i Dobrota och jag känner igen kyrkan, så vi måste ha bott på nästan samma ställe. Och vi hatade också Budva. Det gjorde vi förresten också med Ulcinji, på gränsen mot Albanien. Kotor är absolut Montenegros höjdpunkt, skippa allt annat.
Haha, du ser ju själv att jag tydligen inte alls har varit mottaglig!? Jag var nog för inställd på den första delen av vår resa… Vad häftigt att ni också bodde där – bästa gatan någonsin.
Altså, jeg fikk ikke noe mindre lyst til å reise til Montenegro nå! Tror jeg flytter det litt lenger opp på ønskelisten min, jeg har hørt så mye bra om det landet, og det ser jo absolutt fantastisk ut der.
Haha, ja, gör det Marianne! Vi trivdes otroligt fint!
Det ser så fint ut. Jag vill verkligen åka till Montenegro så småningom så det är toppen att nu veta att det är Kotor jag ska åka till!
Ja, vi blev faktiskt lite frälsta – mest av helheten (och vår gata) tror jag. Hoppas att du gillar lika mkt som vi gjorde!
Säkert skruvat upp mina förväntningar men å andra sidan brukar du ha mycket bra smak så jag tror inte jag blir besviken
Åh, hoppas att ni också gillar det! Jag känner pressen…
Jag älskade också Montenegro, speciellt Herceq Novi.
Visst är det ett väldigt vackert land!?