Min anti-tant-strategi (och hur resorna hjälper mig med den)

För ett tag sedan pratade jag med en jämngammal kompis som har börjat gå en kurs i rodd. Jag blev inte förvånad när jag hörde att idén började gro efter ett sponsrat inlägg på Instagram. Gissningsvis är åldersspannet 40-50 ett säkert kort för riktad reklam när det gäller att kliva utanför sin comfort zone. ”Man får göra vad man kan för att inte bli tant”, konstaterade min vän. ”Absolut!” svarade jag, och började genast fundera över riktlinjer för min egen anti-tant-strategi. Eller anti-gubb för all del. Jag har nämligen funderat en hel del över den efter att ha publicerat det här inlägget i somras: Fem situationer i Grekland där jag blir en surgubbe. Jag vill V-E-R-K-L-I-G-E-N inte hamna i ett läge där jag slutar säga ja till saker av rädsla för… ja, vad egentligen? Att det värsta tänkbara kan hända? Att jag inte känner mig bekväm? Att jag helt enkelt är för gammal? Det finns definitivt tillfällen då jag med hull och hår omfamnar min inre tant, rent av välkomnar henne. Men jag vill själv kunna välja när, var och hur. Här är några konkreta tankar från mina mer eller mindre strukturerade strategidagar vilka numera är en ständigt pågående process i mitt inre.

Min anti-tant-strategi (och hur resorna hjälper mig med den)

#1. Fortsätta tacka ja till resor

Jag älskar att resa! kan vara den största klyschan av dem alla. Men den där känslan har hängt med under många år nu. Ibland mer, ibland mindre. I somras berättade min Sturkö-granne Violet att jag som liten var den första som sprang in till deras kök för att höra mer om hennes och makens resor när de kom hem från sina äventyr ute i Europa (ofta paketresor bokade via Hemmets Journal). Jag ville se bilder, höra berättelser och lära mig mer om platserna de hade besökt. Madeira hade jag aldrig hört talas om innan de reste dit. Den där känslan av att springa över till någon för att höra mer om ett nytt resmål vill jag gärna behålla…

…och om alla stjärnor står rätt en dag ta mig till resmålet i fråga. Det behöver inte vara långt, inte alls faktiskt. Under resan till Östersund i helgen fick jag lära mig nytt om både det ena och det andra. Hjärnan tar åt sig, processar och bearbetar, sorterar nya intryck och lärdomar. En utmärkt anti-tant-strategi om du frågar mig!

#2. Inte låta rädslorna ta över och begränsa mig (vilket i sin tur leder till att vara beroende av andra)

Vissa grejer är jag nästan orimligt rädd för. Att köra bil utomlands har varit en sådan grej. Hur länge kan jag liksom leva på meriten att jag körde runt en hyrbil i Italien under en veckas tid 2015? Det är ju knäppt och kräver dessutom att Tobias eller någon annan släkting/kompis tvingas köra när jag ska med. Förra sommaren behövde jag ta tjuren vid hornen under vår rejäla roadtrip genom Europa, men begränsade min körning till Tyskland. Det kändes tryggast så. När jag sedan fick en jobbförfrågan om att köra runt i Polen för att skriva om olika slott var alternativet att 1) tvinga mitt sällskap att köra 2) köra själv. Jag valde det senare…

…och var så sjukt nöjd med mig själv efter avslutad resa. Tyckte jag om det? Nej, men jag löste det. Och kunde därmed bocka av ännu en punkt i min anti-tant-strategi.

När allt kom till kritan var det svårare att komma in och ut från hyrbilsparkeringen än att köra själva bilen, men det är en annan historia.

#3. Fortsätta träna och tävla!

Padel är 100 procent det roligaste som har hänt mig på träningsfronten. Att hitta ”min” sport vid 40 års ålder och för första gången i livet börja tävla i idrottssammanhang är en av de bästa och roligaste punkterna i min anti-tant-strategi.

Jag blir så oerhört pepp av damerna i hallen som är 70+ och kommer in med gott självförtroende och nyinköpta padelkjolar. Min största akilleshäl under den här punkten är styrketräningen, men det kommer väl knappast som en nyhet. Varför är det så oerhört tråkigt att styrketräna!?

Japp. Detta är förmodligen de tre viktigaste punkterna i min högst personliga anti-tant-strategi. Märk väl att ingenting i den här strategin handlar om botox, fillers eller viktmedicin – trots att cirka hela mitt flöde försöker omvända mig att tro motsatsen. Den diskussionen skriver jag för övrigt mer om i morgondagens fredagsfemma.

Jag vet att många av er som läser bloggen är i min ålder och uppåt, det vore kul att höra era tankar om mina resonemang ovan!

Följ mig gärna på Instagram under Resfredag för att hänga med på resor och vardag! (Omslagsbild från Marocko, en resa jag nästan tackade nej till på grund av… just det. Rädsla).