Fem situationer i Grekland där jag blir en surgubbe

Klockan är 17:51 på midsommarafton. Jag sitter böjd framför min dator i skuggan på en trist asfaltsparkering utanför ett vattenland i Grekland i väntan på att resten av min familj har badat klart. En bit längre bort sitter en man som verkar göra samma sak. Jag slås av den sorgliga tanken av att vi är som de där trötta männen på IKEA (eller för all del någon annan butik) som eventuellt drömmer sig bort till någon annan plats. Som om det inte vore nog visar det sig tyvärr att jag tycks axlat rollen som min räddhågsna mamma, trots att jag lovat mig själv att inte hamna i den fällan.

I dagens fredagsfemma bjuder jag på några konkreta exempel från familjeresan till Grekland. Jag hoppas för er egen skull att ni inte känner igen er! Det ska väl tilläggas att resten av familjen är hyfsat förstående och oftast låter mig vara. Det brukar sluta med att jag hänger med efter viss övertalning och att jag till och med har trevligt på köpet. Precis som en äkta surgubbe med andra ord!

Fem situationer i Grekland där jag beter mig som en surgubbe

#1. Jag och min dator i skuggan på en parkering istället för badland

Badland? Tack men nej tack. Resten av familjen älskar konceptet. Förra året, på Kanarieöarna, lyckades min man dessutom att bryta båtbenet när han åkte vattenrutschkana och fick sedan gå gipsad i mååånga veckor. Den situationen hjälpte inte direkt mina egna känslor om badland i allmänhet och badland under semestern i synnerhet. Hej surgubbe!

#2. Orimligt orolig för sköldpaddor

I Grekland står min man för semesterresearchen och fastnar för en sjö där det påstås finnas en massa sköldpaddor. Det är dock högst oklart hur långt det är att ta sig dit och om sköldpaddorna ens behagar visa sig under ett besök. Det är varmt, riktigt varmt, men Tobias och Nelly åker dit ändå med en påse bröd. De släpper mig och Julia vid stranden, men ringer ganska snart och meddelar att de gärna kommer och hämtar oss “för det här måste ni se!”

En överkomlig biltur + promenad senare är vi framme. Jag hör mig själv tjata om att Nelly inte ska mata dem från handen, “för tänk om de bits och typ har rabies!?”. Min man kollar på mig med uppgiven min och jag får erkänna att jag skäms när Nelly senare meddelar att denna stunden blir den absolut bästa på hela resan.

#3. Pulshöjning när barnen ska köra/åka jetski

Gissa vems idé? Inte min i alla fall. Jag är tveksam. Såklart jag är, det är jag alltid när det kommer till fart. Saker är för dyra, för farliga. Det slutar med att Tobias åker 10 min var med vart och ett av barnen. Denna aktivitet åker givetvis direkt upp på barnens topp-tre lista när vi ska sammanfatta veckan innan hemresa.

#4. Pensionärsvarning när hyra av motorbåt kommer på tal

I början av veckan börjar det pratas om att hyra motorbåt. De lägger fram det fint, familjen, de vet ju hur jag fungerar. ”Tänk vad kul om vi skulle hyra en båt med kapten!”. Efter ett par dagar är kaptenen som bortblåst och nu handlar det snarare om att Tobias och Sebbe själva ska ratta båten till stränder och laguner. Det finns otaliga sådana uthyrare i trakten. Jag sätter mig på tvären. Igen.

Men det blir bra i slutändan. Jättebra faktiskt! Killarna i familjen rattar båten och sköter sin uppgift utan anmärkning. Under stunden när vi ligger för ankar omgivna av turkost vatten inser jag att detta förmodligen kommer bli min egen höjdpunkt från veckan. Gah.

#5. Bilskräck på krångliga grusvägar som knappt finns utmärkta

På min topplista måste jag givetvis få in en punkt som på ett eller annat sätt handlar om bilkörning. Jag är alltid den som sätter mig på passagerarsätet om jag får välja. Det är inget jag är stolt över, tvärtom. Ofta känner jag mig bekväm där, så länge vi kör på asfalterade vägar utan för mycket lutning åt något håll.

Under den här resan har min man fått nys om en vacker utsiktsplats, vilken rimligtvis ligger högt uppe i bergen. Vägen som ska leda fram till “vår” utsiktsplats går inte att köra på, så vi provar en annan. Det går bra en bit, sedan blir det gropigt, krångligt och brant – samtidigt som Google Maps verkar tappa all kontakt med verkligheten. På min inrådan vänder vi bilen och kör ner igen. Om det var rätt beslut? Det får vi aldrig veta.

Jag hade bara tänkt skriva fem punkter, de kändes mer än nog, men kom tyvärr på två till. Varsågod, jag bjuder på dem. I de här fallen känner jag mig dock väldigt trygg i min roll som både tjatmoster och surgubbe!

#6. Solkrämstjat

“GLÖM INTE SMÖRJA IN ER MED SOLKRÄM!!”…

…är typ ett mantra jag har i min föräldraroll. Well. Några i familjen uppmärksammar denna stilla maning, andra kanske inte lyssnar lika noga. Kan dock meddela att det blev en tur till öns apotek för att hitta snabblindrande gel/salva till soleksem/klåda/bränna. Jag fick bita mig i läppen för att inte vråla “VAD VAR DET JAG SA!??” Jag behöver väl inte utveckla saken mer än så. Denna förpackning rekommenderas för övrigt starkt om du skulle råka på andra överhettade Greklandsresenärer i din närhet.

#7. Chill vid poolen istället för Gokart

Alla behöver faktiskt inte följa med på allt, även om det är en familjesemester. När resten av familjen insisterar på att dra iväg och köra Gokart…

…kan det hända att jag stannar hemma istället. En skön löprunda med efterföljande dopp och bokläsning vid poolen är ibland exakt det som krävs för att förvandla en surgubbe till en nöjd och glad semesterfirare!

Så vad säger ni? Noll igenkänning eller finns det måhända fler som mig därute?

För dig som är nyfiken på fler spaningar, tips och veckosammanfattningar hittar du dem under kategorin Resfredag vecka för vecka. Omslagsbild: min tappra familj på en sandstrand i Kassandra, Grekland.