Det har hunnit bli den fjärde maj, och jag har fått en liten, liten försmak på vad som väntar framöver. Det börjar försiktigt, med vinterjackor som helt plötsligt är för varma. Sedan följer bildbevis från alla håll och kanter – på blåsippor, vitsippor och prunkande körsbärsträd i Kungsträdgården. Bakslagen kommer också, såklart, och där står vi oförstående och huttrande med ett gäng framplockade utemöbler under ett täcke med snö vi helst inte vill veta av.
Jag har längtat efter maj, som jag har längtat! Vår familj skulle åka till Östergötland över Kristi Himmelfärds. Jag bokade hotell redan i höstas (Villa Fridhem och Lamp Hotel!), med en naiv tro på att vi väl ändå skulle kunna komma iväg när det närmade sig sommaren? Men alltså, den här pandemin och dess bakslag är lika oberäkneliga som aprilvädret. Under valborg kunde jag läsa att “Region Östergötland uppmanar alla länets invånare till en personlig lockdown de närmaste två veckorna.” Nu ska det hittas nya datum, smidas nya planer, och jag borde nöja mig så. Men det gör jag inte. Jag är så trött på att känna mig trött! På att ställa om, ställa in och boka om. Den här tiden på året är i vanliga fall fantastisk – luften darrar nästan av förväntan inför allt som komma skall.
Nu känns det dock tyngre, trögare. Många av oss orkar inte riktigt ladda om efter det vi alla har gått igenom. (Och jag är fullt medveten om att många har haft, och har, det långt mycket värre än vi i Sverige – både vad gäller restriktioner och dödstal. Låt oss inte jämföra just idag.) Jag vill dock tänka att det ljusnar nu – vilket bekräftas av att exempelvis Storbritannien tack vare vaccinet officiellt har gått från pandemic till endemic.
Finns det då hopp om någon slags “sköna maj” för mig på hemmaplan, trots en ganska seg start? Well, kollar jag väderappen för kommande vecka är svaret nej. Å andra sidan ska jag imorgon in till Stockholm city för första gången sedan i september. Och på fredag fyller min man år! Dessutom planerar vi att möta upp en nyvaccinerad svärmor/farmor innan månaden är slut. Så jo, lite hopp finns det nog allt.
Berätta gärna om vad du ser fram emot just nu.
2 comments
jag ser fram emot precis allt. älskar de ljusa kvällarna trots att vi cyklade hemåt minusgrader häromkvällen. men det var ljuvligt.
Visst känns det i hela luften nu? Åh!!