När vårt 339 meter långa fartyg förvånansvärt smidigt glider ut från Miamis hamn pirrar det i min mage. Vi är äntligen på väg mot Karibien med dess paradisvita sandstränder och turkosa vatten.
Framför oss väntar sju nätters bröllopsresa ombord på vårt vrålåk, och på den tiden ska vi hinna bocka av fyra nya länder. Den här Karibienkryssningen kan inte bli annat än bra.
På väg ut från Miami. |
Men, någon vidare djupdykning i varken historia eller kultur är det knappast tal om – det bör man vara medveten om. När kryssningsfartyget lägger till frigörs en dryg halvdag för att försöka få en uppfattning av de respektive länder vi avverkar under kommande vecka:
Lördag-Söndag: Till havs
Måndag: Haiti
Tisdag: Jamaica
Onsdag: Grand Cayman
Torsdag: Mexiko
Fredag-Lördag: Till havs (anländer till Miami lördag morgon)
Trots att många av våra medresenärer väljer att stanna kvar på fartyget -“varför skulle någon vilja lämna det här!?” är det för oss en självklarhet att lämna den trygga båtmiljön för att se något nytt. Alla passagerare ombord erbjuds ett gediget program med olika utflykter att välja på, för att mot en extra avgift få ut det lilla extra på varje stopp. Dessa utflykter kan bokas från Sverige i förväg, men också direkt på båten.
HAITI
Efter två dygn till havs blir Haiti vårt första stopp. Det stora kryssningsfartyget Liberty of the Seas lägger till en rejäl bit från stranden, och vi skeppas över i mindre båtar till något som nästan verkar vara för bra för att vara sant. Dessvärre är det precis så – lite för perfekt för att vara helt på riktigt. Vi får senare höra att Royal Carribbean har köpt upp just den här delen av ön, Labadee, därav finns ingen tillstymmelse till lokalbefolkningen och de tuffa ekonomiska förhållanden under vilka de lever. En skyddad verkstad alltså, men åh så vacker. Vi slappar mest på stranden, men när det börjar krypa i benen lämnar vi de lata amerikanerna och beger oss på en liten vandring upp till “Dragon Death Point”. En rejäl promenad är precis vad vi behöver efter all mat vi har hunnit stoppa i oss sedan vi lämnade Miamis hamn.
Utsikt från Dragon Death Point. |
JAMAICA
I hamnen dit båtarna tar oss möts vi av rastaflätor, reggaemusik, “ya man” och en subtil söt doft av jag-tror-att-ni-vet-vad. Vi har bokat en krokodilsafari på Black River, och bussresan dit varar nästan två timmar. Guiden berättar engagerat om landet och dess historia – det här är så långt bort från uppköpta öar man kan komma.
Båtutflykten på floden blir en upplevelse, med den ena fågeln häftigare än den andra. Inte en gråsparv så långt ögat kan nå. Höjdpunkten är när en krokodil börjar simma emot oss. Ganska snart förstår vi dock att krokodilen i fråga är både trött och bekväm av sig. De vilda krokodilerna är numera så vana vid turisterna, och att bli matade av guiden, att de lojt simmar fram till båten och förväntar sig att bli matade. Guiden klappar till och med krokodilen, som för övrigt verkar ganska obrydd över oss långväga gäster från Sverige.
GRAND CAYMAN
Ni vet de där paradisstränderna och det turkosa vattnet som jag längtade efter? Well, de hittar vi bland annat på Grand Cayman – som kanske rent av är Astrid Lindgrens förlaga till Pippi Långstrumps pappas ö. Numera har Pippis pappa fått sällskap av en hel massa banker, paradiset har blivit ett skatteparadis, och de viktiga bankmänniskorna ser i värmen rejält malplacerade ut i sina kostymer och attachéväskor.
Vi håller oss mest i närheten av det turkosa vattnet. Tobias gör slag i saken och åker jetski. Och jag? Jag får inte åka med. Jag är ju en sådan där “pregnant woman” och får enligt personalen tydligen inte ägna mig åt motordrivna vattenaktiviteter. Typiskt!
MEXIKO
Jag bokar redan från Sverige in oss på en att “simma med delfiner”-utflykt i Mexiko. Äntligen ska det bli av! Men, nej, det blir inte så den här gången heller. Eftersom jag är gravid blir jag uppmanad att avboka utflykten, med motiveringen att delfiner tydligen kan bli aggressiva mot gravida kvinnor. På något sätt känner de av bebisens rörelser inne i magen, och vet inte riktigt hur de ska hantera det. Synd på en utflykt som jag verkligen har sett fram emot, men vi bokar snabbt in oss på en snorkelutflykt istället. Efteråt tar snorkelbåten oss vidare mot hamnen i Cozumel, där vi strosar omkring bland papegojor och turistsouvenirer.
Fyra länder och en Karibienkryssning senare är vi åter redo att i full fart ta oss tillbaka till Miami. Vi är nöjda med de välplanerade och välorganiserade utflykterna till de olika “landningsställena”, allt flyter på som det ska och vi känner inte riktigt av den massturism som ett kryssningsfartyg faktiskt innebär. Det känns lyxigt och bekvämt att inte behöva rodda med alltför mycket reseplanerande själva, men sju dagar är alldeles lagom. Nu känns det bra med ett par dagars fullt schema i Miami innan det är dags att åka tillbaka till Sverige och verkligheten igen.
Mer läsning om Karibienkryssning:
4 comments
Jätteroligt och intressant inlägg! Och jag som inte tänkt boka några arrangerade turer alls (orkar man mer sånt när man redan är i ett sådant sammanhang så att säga?) börjar tänka om på den biten.
Var Jamaica-turen värd det? Vi ser alligatorer vid Everglades utanför Miami tänker vi så det kanske räcker…
Men delfiner! Åh! Det vore nåt!
Kram
Välskrivet och intressant!
Tack Lisa och Monnah!
Lisa, gällande de utflykterna man betalar extra för är de absolut inte nödvändiga. Det räcker gott med “gratisturerna” med båt in till de respektive länderna. Men visst, att simma med delfiner i Mexico är ju en sån där grej man inte gör så ofta… så det hade jag nog satsat på om jag var ni! Jamaica och krokodiler hade jag hoppat över, ni kommer som du säger se nog av huggtänder vid Everglades… 🙂