“Inte på kartan” & personliga resebloggar

För en dryg vecka sedan fick jag en notis om att ett av mina blogginlägg hade delats vidare på Facebook. Inga konstigheter så långt, jag blir glad när mina inlägg delas så att de kan läsas av fler! Vid en närmare koll såg jag att inlägget som hade delats var 2022 års upplaga av min stora reselista, alltså en sammanfattning av höjdpunkter och mindre bra grejer från det gångna reseåret.

Läs mer: Stora reselistan 2022 – bra och dåligt i resevärlden

Facebooksidan som hade delat vidare inlägget heter Inte på kartan och har ett kort och koncist budskap i sin presentation: “Tillsammans gör vi så att hela Sverige syns på kartan”. Den tillhörande uppdateringen till min lista lyder följande:

Resfredag visar “de gamla landsgränserna” genom att snurra runt Kalmar, Gotland och ända ut till Visingsö. Vi älskar topplistor, som sagt. Ska vi skaka fram en topp 20 från norra 2/3 av Sverige? Dumpa in dem i kommentarerna!

– Inte på kartan

Mina spontana tankar om den här uppdateringen visade sig bli många, tillräckligt många för ett eget blogginlägg här på Resfredag. Vilket ansvar har jag som resebloggare? Vad är skillnaden mellan en personlig reseblogg och ett kommersiellt resemagasin? Hur väljer jag att lyfta fram Sverige? Vilka platser väljer jag att lyfta?

“Inte på kartan” & personliga resebloggar

Först och främst vill jag hylla alla initiativ som lyfter resor och resande i Sverige. De behövs verkligen! Facebooksidan “Inte på kartan” har dessutom en viktig poäng i att skapa uppmärksamhet för platser över hela Sverige, inte bara utvalda delar. Initiativet går helt i linje med den ideella riksorganisationen Hela Sverige ska leva, som grundades redan 1989 i syfte att “ge allmännytta genom att verka för goda villkor i hela landet, en god landsbygdsutveckling och en god balans mellan stad och land”. Debatten om “hela Sverige” går ofta het i politiska sammanhang, nu senast kring frågan om elpriser i förhållande till Sveriges uppdelning i fyra elområden.

Jag är uppvuxen i Karlskrona, Blekinge. I min lilla, lilla värld sträckte sig Sverige ungefär från min by till tja, någonstans en bit över Stockholm. Det var svårt att ta in vårt lands stora avstånd för mig. Sommarsemestrarna spenderades i Blekinge skärgård, och ibland slog vi till på stort och reste till Öland, Skåne, Småland och Östergötland.

En och annan resa till släkten i Stockholm blev det också, som extra krydda tog min världsvana moster en gång med mig på Finlandsbåten. Första gången jag skulle åka skidor i Björnrike under högstadiet kändes det som att jag skulle åka på en expedition till nordpolen! Min relation till de nordligare delarna av Sverige blev helt enkelt… nästintill obefintlig. När jag väl skulle ut och resa “på riktigt” (nej, Sverige räknades tyvärr inte när jag var yngre) drömde jag om Australien, Hawaii och Fiji. Mitt eget hemland var i ärlighetens namn inte alls särskilt intressant.

Åren gick, jag reste mycket, men återkom ständigt till mitt sommarparadis i Karlskrona skärgård. Min lilla ö kunde tydligen ingen plats i världen mäta sig med, vilket var en ganska oväntad men också befriande insikt. Jag började skriva om den känslan i bloggform, vilket ledde till en god relation med Visit Karlskrona. Någonstans där föddes en tanke om att lyfta mer av Sverige, och jag startade bloggserien Resfredags Svenska Pärlor. Tanken var att resa runt i hela Sverige, och det gjorde jag till viss del. Umeå, Östersund och Abisko var platser jag fick möjlighet att skriva mer om. Och jag vet vad folk tänker nu. “Hallå, det är ju jätteklassiska svenska resmål!?” Well, inte för mig! Jag har så oerhört många platser i Sverige kvar att uppleva för första gången.

Samtidigt inser jag hur många platser i min absoluta närhet som finns kvar att nörda in mig i. Östergötland, Blekinge, Skåne och Bohuslän är platser jag ständigt återkommer till. Ju oftare jag är där, desto oftare vill jag återvända. Och ja, desto mer finns att skriva om resmålen här på bloggen.

Skillnaden på (de flesta av) oss resebloggare och olika resemagasin och sajter är att vi har besökt platserna vi skriver om. En reseblogg utgår från personliga preferenser och upplevelser, och därmed speglas personliga topplistor av mitt resemönster.

Svenska Pärlor har öppnat upp för spännande och lärorika tillfällen för mig att uppleva mer av Sverige, även bortom de klassiska (?) resmålen. Som exempel kan nämnas Finspång, Rejmyre och Kinda kanal – platser jag själv knappt hade hört talas om, ännu mindre skrivit om.

Och angående delningen på den där Facebooksidan? Jag svarade snabbt i kommentarsfältet:

Håller med om att 2022 var ett sorgligt reseår sett till antal svenska platser jag hann besöka jämfört med tidigare år. Ser nu fram emot att peppra 2023 års reselista med topp 20 (minst) från norra 2/3 av Sverige!!  /Annika på Resfredag

Det är klart att jag kommer skriva mer om norra delarna av Sverige, men det får ta sin lilla tid. Jag älskar att skriva om mina hemmatrakter runt “de gamla landsgränserna”! Kanske kan jag via bloggen till och med locka ner en och annan norrlänning till den här delen av Sverige? Jag gissar att Kalmar, Gotland och Visingsö känns lika långt bort för dem som Gällivare och Kiruna känns för mig.

Letar du efter inspiration om svenska resmål? Här på bloggen hittar du över 400 blogginlägg om att resa i Sverige. (Omslagsbild: Kalmar slott, som har en välförtjänst plats på mina topplistor – även om det såklart också finns många andra fina slott i Sverige.)