Just nu är begreppet ”unika boenden” väldigt hett och trendigt när det pratas resor. Mänskligheten har en förmåga att vilja sticka ut, så även när det gäller vilka typer av resor vi gör och marknadsför. Jag skrev själv ett inlägg om unika boenden i Sverige i början av 2020, ett inlägg som har seglat upp som ett av mina mest lästa inlägg just nu:
Läs mer: Unika boenden – 23 tips på annorlunda hotell i Sverige
Vi vill sticka ut, vara annorlunda, speciella. Unika för all del. Byta efternamn från Svensson till Von Blomsterknopp. Resa till okända byar i Frankrike med namn ingen kan uttala. Komma uppklädd till en fest och få beröm för en handsydd klänning inköpt i en liten boutique på den italienska rivieran. Det fanns väl få saker lika pinsamma som att dyka upp i en likadan tröja som någon av tjejerna i skolan när alla våra dagmammor i byn hade varit på bussresa till Ullared!
Fy sjutton för att vara en i mängden när man istället kan sitta i en eko-lodge någonstans på Madagaskar.
Eller är det verkligen så hemskt att bo på samma hederliga och välrenommerade Scandic-hotell som alla andra och heta Svensson i efternamn? Eller för all del Håkansson, vilket var mitt efternamn som ogift. Och håller det rent av på att bli inflation i begreppet unika boenden i allmänhet och trädkojor i synnerhet? Som reseskribenter är vi angelägna om att visa på bredden av boenden. Men hur unikt blir det när varje tråd på Facebook handlar om samma boenden? Hur länge kommer vi att fascineras av dyra kojor i skogen innan vi vill ha något annat?
Å andra sidan drar jag paralleller till den gången min storebror Peter ägnade månader åt att bygga en trädkoja mellan några granar i vår barndomsskog. Själva entrén bestod av en golvlucka där vi fick häva oss upp in i kojan, som till och med hade två rum! Kojan hade träpanel och inplastade fönster. Det var magiskt. Är det den känslan vi turister vill åt? Kanske är det värt att betala för barndomsdrömmar och nostalgi?
Jag funderar mycket över de här frågorna och fenomenen just nu. Hur många tusenlappar är jag beredd att lägga på att sova i en kub uppe bland träden? Det ska tilläggas att jag själv är egenföretagare och vet hur mycket det krävs innan investeringar betalas igen. Därutöver ska astronomiska summor betalas i skatt, löner, avgifter och tja, listan fortsätter i all oändlighet.
Så ja. Visst drömmer jag som så många andra om att bo i ”naturnära boenden” som Hyssna Forest Resort och Treehotel. Och jag vet inte hur många gånger jag i bloggen har nämnt Islanna Trädhotell som jag besökte under en av mina första Svenska Pärlor-resor för några år sedan. Vem vet, i slutändan kanske jag frågar min storebror om han kan tänka sig en favorit i repris genom att bygga en trädkoja till mig i skogen bakom vårt hus? Jag ber mina barn hissa upp en korg med frukost/fika så är lyckan komplett! Låter det lockande? Varsågod, lägg en bokning så ska jag se vad jag kan göra…
Tilltalas du av begreppet unika boenden? Varför/varför inte? Låt mig höra dina resonemang! Omslagsbild från ett av mina coolaste boendeupplevelser hittills, den gången på Madagaskar. Om jag kände mig unik? Det kan du lita på!
LOL underhållande!!
Alltså. Jag vill ju själv åka dit – så visst fungerar konceptet. Men vill inte svälja grejen med hull och hår utan att reflektera över det unika. (Och DYRA!)
Jag har bott på Trakt – fick följa med en uppdragsgivare dit, hade aldrig i livet lagt pengen själv, bor ju liksom i ett skogsbryn så tycker jag har det gratis hemma – men var ändå imponerad. Igår när jag satt och skrev en artikel om unika boenden i Småland för en uppdragsgivare suckade jag lite och kände att det här är ju ungefär som ai – det snackas söööönder så till den milda grad att det knappt känns unikt längre. Samtidigt som det är det. Men ändå inte. Ja – alltså, är ju med på ditt resonomang, det hör du ju. Jag tror det unika kommer att dippa i pris i takt med att fler byggs och då blir det folkligt och alldeles vanlis-härligt att instagramma från en trädkoja. Hurra för det! (Är väl dock inte helt representativ för något tyckande eftersom jag är tokigt ointresserad av att låta själva boendet vara en reseanledning. Går på hur nära outdoor det ligger och om jag kan ta med mig ett storkok köttfärssås så vi bara behöver mellanlanda snabbt inomhus för att äta och sova)
Tack för dina tankar Elna. Spännande att höra från ditt perspektiv (som faktiskt är involverad i jobbsammanhang).
Bokar nästan alltid små ägardrivna boenden utomlands och tilltalas av flera av de nya svenska boendena, men 10000kr natten för att sova i en lite stuga i skogen och laga sin egen mat över eld? Jag förstår inte hur det kan finnas av marknad för detta, när vi har alla möjligheter att gratis gå ut i skogen med tält och stormkök och ta en dusch när man kommer hem! Eller är det internationella gäster i första hand, som tycker upplägget är det mest exotiska?
Som jag har förstått det är målgruppen för vissa av dem absolut främst utländska turister. Vi svenskar är ju bortskämda med naturen utanför knuten – inte minst är allemansrätten unik. När jag själv har föreslagit samarbeten inom ramen för Resfredags Svenska Pärlor med vissa svenska destinationer har svaret blivit nekande med hänvisning till att deras målgrupp främst är Asien. Där har jag inte mycket att sätta emot nej…
Ja så kan det vara, svårt för en korttidsturist att bedöma vad som är en rimlig prissättning
Jag kan tycka att det är lite trist med ett upplägg där småskaliga ’’lokala’, ’ eko’ boenden är designade att gå runt tack vare gäster från östra Asien. Men det problemet finns absolut i många andra länder också