Det finns vissa resor som går ganska obemärkta förbi. Det här är inte en av dem!
I september flög jag och Tobias ner till Paris för att fira loss en födelsedagsherre i sina bästa år. Inbjudan till festligheterna kom flera månader i förväg, men detaljerna om vart vi skulle åka och hur vi skulle bo hölls hemliga in i det sista. Efter lite tisslande och tasslande fick vi till slut reda på att vi hade en resa till Normandie, närmare bestämt “den pyttelilla orten” Livarot, att se fram emot.
En resa till Normandie och att förstå charmen med Frankrike
Jag och Frankrike har inte haft en självklar kärlekshistoria. Som 20-åring åkte jag till Paris med en kompis för att bland annat hälsa på mitt ex lillasyster. Av någon outgrundlig anledning plankade jag och min kompis i t-banan, och jag… åkte fast och fick böta typ halva semesterkassan. Så dumt, så omoget och så orutinerat! Vi gick på tvärflöjtskonsert (kände mig väldigt världsvan), dansade hela natten på en gayklubb (befriande att slippa trånande fransmän), hade en toppenfin dag på Louvren (oj, vad liten Mona-Lisa är!) och blev inbjudna till en vip-modevisning på något fancy varuhus (där jag skämdes över min randiga Lindextröja). På vägen hem missade vi planet på grund av trafikkaos och ett gäng fisförnämna fransyskor på flygplatsterminalen. Alltså, det var en fin resa på många sätt. Men den där romantiken och charmen med Frankrike uteblev. Några år senare bilade jag och ett kompisgäng ner till Nice. Det var nice (!), men inte mer än så. Ännu en gång uteblev romantiken och charmen med Frankrike.
Men så damp den där födelsedagsinbjudan in, till mig och Tobias. Barnvakt ordnades, biljetter bokades och när tiden var inne satte vi oss på planet ner mot Charles de Gaulles flygplats. Så snart vi hade lämnat Paris hysteriska trafik och Eiffeltornet bakom oss började lugnet infinna sig.
Under kommande dagar fick jag känna på hur den där charmen med Frankrike faktiskt kan tänkas se ut.
En av de finaste vyerna under resan var stranden vid Arromanches, vilket är ironiskt med tanke på att det här var en av stränderna där de allierade steg i land under andra världskriget år 1944.
Historieintresserade personer från hela världen kommer hit för att gå på D-Day Museum (Musée du débarquement) och vi kombinerade besöket på muséet med en personlig guide som körde ut oss med jeepar till de närliggande historiska omgivningarna, där vi fick en rejäl uppfriskning av historielektionerna i skolan.
Jag föreställde mig Normandie som Sveriges version på Österlen och lite så kändes det, även om Normandie är mer dramatiskt.
Gröna fält och blått hav…
… utgör en optimal plats för cykelsemester och jag kan lätt tänka mig att testa det konceptet i Frankrike framöver.
Under vår bilresa mellan Livarot och Arromanches hade jag kunnat stanna till vid ungefär varenda liten fransk by för att fota, men eftersom vi var ett helt sällskap i bilen fick jag nöja mig med ett litet stopp vid vägkanten för att inte förstöra de andras upplevelse av resan. Det här regnbågsprydda fältet kunde jag dock inte motstå!
Vi bodde alltså i nordvästra Frankrike, i den pyttelilla orten Livarot belägen i den franska regionen Basse-Normadie. Våra närmsta grannar var en nyfiken åsna och ett gäng hästar i hagen uppe vid vägen.
Omgivningarna var sagolikt vackra och dessutom hade jag nöjet att dela utsikten med Tobias, utan ett enda barn i sikte!
Vårt maffiga boende Domaine de l’Angleterre, där vi spenderade större delen av vår tid av naturliga skäl (vem vill lämna ett sådant här ställe!?), är en historia som förtjänar ett helt eget inlägg.
Läs mer: Att bo i Normandie och inte vilja åka hem.
Domaine de l’Angleterre blev något av en symbol för den franska charmen.
Våra kyliga septembermorgnar…
…varvades med sena kvällar framför eldstaden och trerätters middagar lagade av en kock i ett kök som skulle fått råttan i Råttatouille att bli grön av avund.
Det krävdes uppenbarligen en resa till Normandie för att jag skulle förstå charmen med Frankrike!
Vi besökte Normandie i början av september 2017. Vi flög med Air France från Stockholm till Paris och hade förhyrt bil via Avis som vi hämtade ut på flygplatsen. Det tar cirka 2,5 h att köra mellan Paris och Livarot. Här hittar ni fler inlägg från vår resa till Normandie.
12 comments
jag vill hoppa in i varenda bild i det här inlägget!!
Hehe, det är ett bra betyg på destinationen i sig!
Normandie alltså. Ser så sagolikt vackert ut trots att det rymmer så galet tragisk historia med krig och skit.
Och det där huset. Alltså…
Ja, tragisk historia – men vi fick också höra många solskenshistorier från vår guide. Det behövdes i allt det mörka.
Huset ja, magiskt!
Fantastique voyage ???
Ouiiii!
Jag frågar dig som är så resvan: vågar man ta med en bag in box i resväskan? Jag vet att man får, men håller den? Ska flyga Norwegian till Malta och bo lite ödsligt.
Oj, bra fråga! Jag har sett filmer på hur flygplatspersonalen hanterar resväskorna från det att man checkar in väskan till man får tillbaka den, och det är ingen vacker syn. Det är mycket dunsar på vägen. Men om du ser till att packa in boxen rejält i plastpåsar (och inte har några plagg du är superrädd om i väskan!) borde det nog gå bra!
Vilket härligt inlägg! Jag älskar det franska folket, språket, maten, landskapet, slotten, stilen, historien – ja, allt. Förra året reste vi runt i Loiredalen och i Normandie, tänk att Frankrike alltid ger mersmak, man vill alltid ha mer. Dina bilder får mig att vilja resa tillbaka och uppleva allt igen, och kanske litet långsammare den här gången. Vilka vyer i den den delen av Normandie! Så vackert. Vi (jag) har en förmåga att vilja maximera våra resor och se så mycket som möjligt, någon gång borde vi stanna längre på varje plats. I juni skall vi resa runt i Frankrike igen, men nu i södra delen av landet där våra barn ännu inte varit.
Tack Annette! Ja, vi var så galet nöjda med hela resan – trots att Frankrike inte brukar vara mitt förstahandsval. Loiredalen låter fint, måste kolla upp!