Vår granne Violet på Sturkö brukar gilla att berätta historien om när min lillebror Hans kom på besök och skulle förklara olikheterna mellan honom och mig:
“Jag är en utepojke, men Annika är en inneflicka.”
Han kan väl ha varit runt fem år, jag åtta. Han hade såklart rätt, även om jag fortfarande blir lite förnärmad när jag hör den här historien. Jag älskade att vara inne när jag var liten, särskilt under vinterhalvåret. Gärna uppkrypen i soffan med en bok eller smygande bland mammas bakskålar – i hopp om att snylta en bit bulldeg. Jag gillade också att sitta framför brasan nere i gillestugan (jo, det hette så!) bredvid far som satt och knäckte valnötter.
Hans? Han var aldrig inne, aldrig någonsin. Den här utepojken var ute och cyklade, byggde kojor eller fiskade – oavsett väderlek.
I somras, när han var ansvarig för syskondagen, gissade jag i förväg att han skulle välja fiske som aktivitet. Det gjorde han såklart. Vissa saker förändrar sig visst aldrig.
Jag funderar över hela den där ute/inne-grejen ibland – och på hur årstiderna påverkar oss. Innerst inne kommer jag nog alltid att vara en inneflicka, SÄRSKILT under vintern. Kylan gör mig sur och vresig, fnasig och grinig. Det kalla liksom kryper innanför huden på mig – det känns som att jag aldrig någonsin tinar upp? Jag känner mig ful, trött och glåmig. Ibland får jag ett ryck och tänker att jag nog visst ska mota Olle i grind. Jag tänker minsann också vinterbada, tänker jag. Och så gör jag det. Men faktum är att jag mycket, mycket hellre kryper ner i en varm jacuzzi under vintermånaderna. Att låta hela kroppen omslutas av värme – finns det något skönare? När jag ska kliva upp från det varma vattnet igen kan det på riktigt dröja en timme innan jag tänkt tanken till att faktiskt lämna badet med risk för köldchock.
Jag inser såklart också att jag inte måste älska vintern och heller inte måste vara supereffektiv och pigg hela året runt. Den där liknelsen med att låta livet följa naturens och årstidernas cykel är fin tycker jag. Att knoppa under våren, blomstra under sommaren och sedan typ ligga i träda under höst och vinter. Det är en sådan strategi jag strävar efter. OCH att någon gång framöver liksom flyttfåglarna flytta till ett varmare land under vinterhalvåret. Så får det bli.
Omslagsbild tagen vid Tännforsen, Jämtland, av Katarina Wohlfart.
