För mig började de smyga sig på redan förra året, tankarna på någon form av digital detox. Att leva mer i nuet, att koppla bort och att koppla av. Sedan dess har jag hört och sett allt fler diskutera skärmarnas vara och icke vara.
Utöver diskussionerna om “flygfritt” (häromdagen uppmärksammade jag för första gången hashtagen #jagstannarpåmarken) verkar även “skärmfritt” vara på tapeten just nu. Jag vet inte exakt när och hur det hände, men tydligt är i alla fall att allt fler i min omgivning börjar fundera på hur de själva och andra hanterar vår ständigt uppkopplade värld. För mig blev resan till Madagaskar lite av en ögonöppnare. Under flera dagar hade jag i princip ingen tillgång till internet, vilket gav en mer eller mindre frivillig digital detox som blev förvånansvärt befriande.
Är digital detox lösningen?
När jag kom hem till Sverige igen hade jag en önskan om att på något sätt komma bort från min önskan (begär?) att vara ständigt uppkopplad. Under det senaste året har min telefon varit någon typ av livlina, bokstavligt talat, då mycket av familjekonversationerna på chatten har handlat om mina föräldrars sjukdomsläge. Eftersom familjen är utspridd har chatten blivit en ovärderlig källa till information och ett sätt för mig att “vara med” trots att jag rent fysiskt har varit någon annanstans. Men den omständigheten var såklart bara en del av helheten. Jag vill inte ens räkna efter hur mycket tid som jag har lagt på att slöscrolla på mobilen de senaste åren, stundtals känns det som att telefonen är en förlängning av min egen arm.
Efter nyår bestämde jag mig för några konkreta förändringar, små men ändå i rätt riktning för mig. Numera lägger jag som exempel alltid telefonen i köket när vi ska titta på tv/film, för att på så sätt slippa ”reflexarmen” varje gång det ges tillfälle. Numera laddar jag också telefonen på ett annat våningsplan under natten. Jag vill vakna och somna i nuet, inte någonstans i cyberspace!
En skärmfri dag i veckan för barnen
I samband med att jag började fundera över min egen användning började tankarna (åter igen) att snurra om vilka signaler vi sänder till våra barn. Våra äldre barn Sebastian och Julia har varsin surfplatta, men använder den inte överdrivet mycket. De får börja spela kl 19 på vardagarna, efter de har gjort sina läxor. På helgerna används plattorna desto mer. Vår yngsta dotter Nelly vill “kolla jutub” varje gång hon blir lite uttråkad och alldeles för ofta har hon fått sin vilja igenom. Barnen har inte på något sätt varit extrema i sin användning, men att vi ens använder begreppet “spelsjuka” här hemma är ändå en indikation på att de där plattorna med jämna mellanrum faktiskt påverkar barnens humör och beteende på ett negativt sätt. Jag har nu föreslagit en helt skärmfri dag i veckan för barnen = på söndagar tillåts varken surfplattor, mobiler eller tv. Nu har vi kört i två veckor vilket egentligen är för kort för en rimlig utvärdering, men hittills är vi helnöjda med utfallet. Förra söndagen återupptäcktes fotbollskorten och brädspelen, dessutom rotade vi fram lekleran. Nu i söndags satsade vi på en utflykt till skogen och bygge av en gemensam legostad.
Å andra sidan…
… är jag tacksam över de oändliga möjligheter som faktiskt har sin grund i att jag har hängt mycket i cyberspace under de senaste åren! Jag har till att börja med byggt en stor del av mitt nuvarande yrkesliv genom att använda mina kanaler på internet. Via bloggar och Facebookgrupper har jag som världens bästa bonus dessutom fått vänner för livet. Jag har också Facebook/Messenger att tacka för att jag idag har en närmare kontakt än någonsin med min (stor)familj. Den digitala världen är i allra högsta grad verklig i många avseenden, inte minst för den yngre generationen. Men som i allt annat gäller det att hitta en balans – i alla fall för mig och min familj.
Ytterligare reflektioner om ämnet:
- Först och främst vill jag tipsa om ett klipp/intervju från IQ Millenial Question som jag tycker att ALLA borde se!
- Resebloggaren Katarina/Äntligen vilse har skrivit ett mycket läsvärt inlägg om att leva i nuet som resebloggare (läs det, så många kloka tankar!)
- Resebloggen 4000 mil har skrivit ett inlägg om internet på Kuba.
- DN:s Peter Wolodarski står bakom en ledare som heter Befria oss från allt meningslöst miobilanvändare.
- Alltid lika pricksäkra Jenny Strömstedt har skrivit en krönika om att dagens unga kan ta oss ned i avgrunden.
Hur ställer ni er till digital detox, gör jag och många andra en höna av en fjäder?
14 comments
Så fint inlägg! Jag jag har också försökt att vänja mig av allt mer med sociala mediers tendens till slentrian och försöka att vara aktiv specifika tillfällen och lägga ifrån mig mobilen övrig tid. Jag har en reflexband jag också som jag faktiskt lider av. Hjärnan funkar liksom inte i kombination med den där reflexarmen.
Tack för att du delar mitt inlägg. Jag spenderade mycket tid med att formulera mina tankar och sätta ord på vad jag känner samt försöka vara konkret för att inspirera andra. ❤️
Tack Katarina! Den där reflexarmen får vi ta itu med! Och ja, sprider mer än gärna ditt inlägg – det finns många tankeställare i det.
Tänker mycket på det. Våra bästa veckor är de då vi ger barnen skärmförbud måndag – torsdag. Vill ha mer sånt. Går lite i perioder. Annars får de ha dem efter 18 vardagarna.
Själv försöker jag lägga bort mellan 17-19, dvs Mejas vakna tid kvällstid hemma… men får väl säga att det inte alltid blir så.
Bra att reflektera över, samtidigt som jag ibland inte riktigt orkar diskussionen… alltså man gör ju allt via telefonen. Det handlar ju mindre om slösurf än att fixa saker som måste fixas och som tiden inte räcker till för. Det får man inte glömma…
Håller med om att typ allt görs via telefonen (+ datorn) idag. Var inne på banken tidigare idag för första gången på evigheter (hej bank-id!) och hamnade i en kö med pensionärer som skulle betala räkningar. Blev ändå lite rörd på något sätt – ska vi ha ett samhälle där all typ av “daglig kontakt” försvinner när ALLT sköts framför en skärm i hemmet? Men ja, det är en helt annan diskussion…
För egen del kan jag bara säga att det är skönt att inte måste vara uppkopplat hela tiden. Det är ytterst sällan jag använder funktioner som “Instagram Stories” där man delar just ögonblicket eller nuet. Nuet vill jag oftast ha för mig själv, och om det i nuet händer något som är värt att dela senare, ja då kanske jag gör det.
I mitt resande, precis som när du var på Madagaskar, innebär det ju också att internet inte alltid finns, eller att uppkopplingen är sådär. Och slutligen: Visst, jag gillar mitt liv. Men vem är egentligen intresserad av vad just jag gör minut för minut? Nej, då är det bättre att hålla tyst i sociala medier, och sen säga något när man faktiskt har något att säga. Det får vara min detox.
Alltså, din slutsats – så klockren. TACK för ett gott skratt, du har såklart helt rätt.
Jag pendlar mellan att tänka att jag ska avgifta mig och att “det är väl sjysst om man tycker att det är roligt att hänga på sociala medier”. Önskar dock att jag var mer “nyttig” och fokuserad online och inte förspillde så mycket tid.
Haha, ja, det är en svår balansgång. Äta nyttigt, surfa nyttigt… 🙂
Det skrämmer mig att detta är så skrämmande för mig.
Det skrämmer mig också!
Jag kan bara hålla med Johnny. Det är underbart att inte vara uppkopplad. Vilket är en stor del av det jag älskar med våra resor, att vi oftast är ute och far hela dagar och mobiler (eller internet/annan uppkoppling) finns inte ens med. Och middagar och restaurangbesök är alltid mobilfria, för att man ska vara helt i nuet. Jag blir så ledsen många gånger då man både utomlands och i Sverige ser hur folk runt middagsborden ute på restaurang bara sitter tysta med näsan i sina mobiler. De är liksom där fysiskt men mentalt någon helt annan stans. Lite skrämmande.
Ni låter som bra exempel! Jag försöker att ändra mitt beteende, ett steg i taget.
Jeg er veldig påkoblet i hverdagen, men det er ofte annerledes når jeg reiser. Jeg har nettopp vært på reisefot i Vest-Afrika i 3 1/2 uke, og der var det kun ikke-eksisterende eller veldig dårlig internettforbindelse. Egentlig ganske herlig med digital detox, og definitivt bra å bare være til stede i nuet.
Verkligen nyttigt emellanåt, intressant att höra om din resa!