Den vilda bebiresan med Lillmyhran innebär två års flängande när och fjärran med en underbar liten individ i släptåg. Runt världen har hon hängt med, tillsammans har vi bland annat upplevt jordbävningar i Taiwan, tempelspaning i Kambodja, solnedgångar i Thailand och trippande steg på Madrids gator.
Att försöka hänga med i turerna för den vilda bebiresan är både utmanande och fantastiskt på alla möjliga sätt. För ett tag sedan skrev Lisa ett inlägg med hennes tankar om bästa åldern att resa med barn. För egen del kan jag vittna om att varje ålder har sina mer, eller för all del mindre, charmiga stunder. Min yngsta dotters prime time i resväg har hittills varit runt sex månader. Då passade jag på att dra med henne på en långresa till Kina och Taiwan. Lillmyhran helammmade fortfarande och matkrångel var därför inget bekymmer, hon satt väldigt nöjd i vagnen och sov fortfarande långa stunder. Hon var så liten att jag kunde bära henne i bärselen obegränsat länge, men var ändå så pass stor att jag inte behövde noja för att hon skulle vara… för liten. Många resor har det blivit sedan dess, både långa och korta.
Pendeltåg till T-centralen, ingen resa är för liten för Lillmyhran!
Tempelspaning i Kambodja.
Alltid på väg någon annanstans, här i Thailand.
Stämningsfullt vid Varbergs fästning.
Glasspaus på Gotland.
Weekend i Madrid.
Willkommen in Deutschland!
Den vilda bebiresan
“En dag när allt är tyst och lite tråkigt får bebin lust att göra något bråkigt.
Hon tar en låda ur sin mammas skåp. Nu ska hon ut och åka båt!
Sist hissar hon sitt lilla segel och styr sin lilla båt ut på stora havet,
nu vill hon fort bli våt!
Men mamman vinkar sorgset ifrån strand
och ropar: TA DET VARLIGT!
Då skrattar bebin för sig själv
HA HA! Det är ju nu det ska bli farligt!”
(Utdrag från “Den vilda Bebiresan” av Barbro Lindgren och Eva Eriksson)
… den värsta resan hittills? En tur på tu man hand ner till Sturkö från Nynäshamn via flyg från Arlanda. Lillmyhran hade då hunnit bli 1,5 år gammal och under resans gång blev hon alltmer rabiat (vilket resulterade i ett inlägg om att resa med ett skrikande barn). Nu har den här stora lilla stjärnan hunnit fylla två vilket innebär att vi kan börja kommunicera med varandra på riktigt. Kanske börjar hon nu skapa sina första egna minnen – om glittrande julmarknader och skotska högland. En sak vet jag i alla fall med säkerhet. Mina egna reseminnen med Lillmyhran och hennes syskon är värdefullare än något annat jag äger.
9 comments
Vilket fantastiskt härligt inlägg!!!! Åh vilken sötnos!!!!
Vilka resor “nästan” jorden runt på 2 år! 2 halva varv iaf!
Hon vinner över Ludwig i världsdelar hihi… 😉
Tack för länkning!!!
Har rekommenderat dig t en grej idag! Mailar Imorg! Kram
Härligt att höra Lina. Vi hörs!
Ingen har sagt att det är lätt – men ingen tvekan om saken – det är väldigt härligt!
Väldigt, väldigt härligt.
Idag gråter jag över precis allt. Snörvel…
I hear you.
Shit, till och med jag tycker att det här var ett supercharmigt inlägg! Väldigt fina bilder som säger ganska mycket! 🙂
Det är nog det bästa betyg man kan få, Dryden gillar ett inlägg om barn! 😉