Några tankar och konstateranden om corona och besöksnäringen

Nu har det snart gått ett helt år sedan vi i Sverige hörde talas om de första fallen av något märkligt virus borta i Kina. Föga anade vi svenskar då hur den nyheten skulle komma att påverka oss alla (alltså verkligen alla). Jag har i dagens inlägg plitat ner några tankar och konstateranden om corona och besöksnäringen. Det må vara lite spretigt på sina håll, men jag behövde göra någon slags avstämning för mig själv om både dåtid, nutid och framtid med coronan och besöksnäringen som gemensamma nämnare. Det vore väldigt intressant att höra dina tankar om blogginlägget i kommentarerna!

Personliga tankar och faktiska konstateranden om corona och besöksnäringen

“Under rådande omständigheter…”

Först och främst tror jag att vi alla är överens om att vår gemensamma “fiende” i det här fallet är coronaviruset. Vi får inte glömma att de råd och restriktioner som finns är till för att hindra smittspridningen. Vi är många som är frustrerade över att livet inte är “som vanligt”, men att skylla det på någon eller något annat än pandemin är inte rätt väg att gå. Vi måste såklart få ha åsikter om både strategier och vem eller vilka som kan utkrävas ansvar framöver, men under rådande omständigheter gäller det att fortsätta hålla i och ut – hur tråkigt det än må vara. Säga vad man vill om vår statsminister, men jag kan lova att varken han, regeringen, riksdagen eller Folkhälsomyndigheten strösslar coronaåtgärder för nöjes skull.

Corona och besöksnäringen

Det är många som är och har varit hårt ansatta under det senaste året. Jag vill först och främst rikta en tanke till alla som har förlorat nära och kära till följd av viruset – och alla som fortfarande lider av fysiska och psykiska problem med anledning av detsamma. Vårdpersonalen kan inte hyllas nog, och ja – jag skulle kunna fortsätta i evigheter. Eftersom jag driver en reseblogg ligger fokus i det här inlägget på besöksnäringen som definitivt har fått sin beskärda del av rådande pandemi. Jag drabbades i högsta grad personligen då hela min inkomst försvann över en natt. Jag fick se mig om efter andra arbetsmöjligheter och hade turen att landa på fötter ganska snabbt. Andra har inte haft samma möjligheter att falla tillbaka på något annat.

Besöksnäringen blöder, och många av våra hotell- och konferensanläggningar gapar tomma. Konsertarenorna har sedan länge tystnat, nöjesparkerna likaså, och under december månad tappade restaurangerna nära 75 procent enligt branschorganisationen Visita (efter denna katastrofmånad råder tydligen “akut kris” för restaurangerna).

Frågan är hur länge alla aktörer själva faktiskt orkar hålla i och hålla ut. Många – både anställd personal bland de stora “jättarna” och små egenföretagare – jobbar dag som natt för att anpassa sig, justera och skruva i affärsmodeller och mitt i allt kaos försöka vara kreativa. Fortsätter det så här väntar förmodligen både fortsatt massarbetslöshet och åtskilliga konkurser. Det finns en gräns, både fysisk, psykisk och ekonomisk, för hur länge det går att hålla i och ut.

Över 100 000 människor har redan förlorat jobbet, är varslade eller permitterade i besöksnäringen. 

– Visita, 18 december 2020.

Vilka stödåtgärder föreslår besöksnäringen själva?

Enligt Visitas hemsida finns ett gäng konkreta stöd och åtgärder som föreslås under branschorganisationens påverkansarbete under pandemin, som exempel kan nämnas följande:

• Omställningsstöd (för att väga upp för minskad omsättning).
• Hyresstöd i form av hyresrabatter.
• Korttidsarbete/permittering med en permitteringsgrad på minst 80 procents nivå (dessutom bör ansökan till besked och utbetalning kortas drastiskt pga likviditetsproblem).
• Anstånd med skatter.
• Tidigarelagd och breddad sänkning av arbetsgivaravgifter.

Hur kan jag själv agera (och stötta) som enskild person mot bakgrund av dubbla budskap och ett stenhårt debattklimat?

Vi har hört det förr. “Support your locals” genom att köpa presentkort, besöka deras eventuella webbutiker och köpa take away. I övrigt är det ganska klurigt att veta hur vi ska agera. Jag bor själv i en liten stad drygt 50 min med pendeltåg från Stockholm. Här finns många småbutiker och restauranger som ägs av egenföretagare. Det säger sig själv att de kommer att gå i konkurs om inga kunder kommer dit… samtidigt får besökare idag onda ögat om de går i butiker eller för all del äter ute på restaurang. Jag vågar knappt ens boka en hotellnatt på Nynäs Havsbad som ligger på gångavstånd från min bostad – “får” jag göra en staycation eller inte!?

Och så har vi det här med skidresorna till fjällen. Vår familj hade planerat att fira jul i en fjällstuga, men efter många “om” och ännu fler “men” landade vi i att resan inte var nödvändig att genomföra mot bakgrund av Folkhälsomyndighetens budskap:

Folkhälsomyndigheten rekommenderar därför att man ska tänka igenom om resan till exempelvis storstäderna, till fjällanläggningen eller till någon annan populär semesterort där många människor träffas på samma plats, är nödvändig att genomföra.

– Folkhälsomyndigheten

Samtidigt fylldes halva mina flöden på Instagram av glada barn i skidbackar och bedårande vackra vinterfjäll. Var jag oberörd? Knappast. Jag hade ju själv avstått – medan andra uppenbarligen landat i att de kunde motivera den där resan till fjällen. Hade inga skidgäster kommit i år skulle anläggningarna gapa tomma, och det är inte heller rimligt – det är jag helt med på. Det är inte förbjudet att resa inom Sverige just nu, än mindre att åka skidor. I samma veva fylldes kommentarsfälten på nätet snabbt av hätska kommentarer och hårda ord. Som min syster konstaterade: Skammen har blivit 2020-talets “lilla svarta”. Debattklimatet är stenhårt och känslorna svallar åt alla håll och kanter. (Att chefen för MSB åkte till Kanarieöarna är en helt annan historia, han kunde helt enkelt inte sitta kvar med förtroendet i behåll).

Jag vill som resebloggare inte uppmuntra någon att resa någonstans just nu, samtidigt vill jag uppmuntra alla mina läsare att stötta både Sveriges och världens besöksnäring så att den inte klappar ihop. Snälla förklara för mig hur den ekvationen ska gå ihop!? Det gör den ju uppenbarligen inte.

Och den ljusnande framtid är vår – eller?

Ju längre (pandemi)tiden går, ju mer övertygad blir jag att vi inte kommer att sluta resa utomlands – trots rådande svemesterboom. (Låt mig också konstatera att det ena inte behöver utesluta det andra, Sverige är och kommer att förbli ett högaktuellt resmål även för dess egna invånare!)

Det finns dock en oerhört stark längtan som just nu bubblar under ytan på många av oss, under den där lite uppgivna känslan av att världen står på paus. Vi tycks sakna nya intryck, dofter och smaker – och har vilja och drivkraft att upptäcka, uppleva och skapa minnen på resande fot. Innovation och kreativitet tenderar att stanna upp utan intryck utifrån. Jag tror dessutom att det hårda debattklimatet och skammandet jag nämner ovan frodas i en värld där vi alla stannar kvar i våra geografiska bubblor. Jovisst, vi kan titta på hur många Youtubeklipp och livestreamade föreläsningar som helst, och för all del sitta i Teams- och Zoommöten tills vi stupar. Men! Vi behöver det fysiska mötet också.

Alla kan inte, eller vill inte, resa. Vi har därutöver olika förutsättningar och intressen, så är det bara. Det är dock en orimlig (och skrämmande!) tanke att var och en av oss stannar “hemma” i Sverige för tid och all evighet. Angående hur vi reser i framtiden kan jag hänvisa till ett tidigare inlägg här på bloggen där jag intervjuade några reseexperter om deras spaningar framöver: Framtidsspaningar om vårt resande efter Corona. (Vad andra resebloggare tänker om hur resandet förändras framöver kan ni läsa mer om i Drydens intressanta samlingsinlägg här.)

För egen del känner jag en stor längtan att fortsätta uppleva mer av Sverige under alla våra årstider. Just nu känns Blekinge lika avlägset som Australien, och jag LÄNGTAR efter att kunna resa “hem” lika fritt och obekymrat som jag så länge har tagit för givet. Vad gäller utlandsresorna gissar jag att vi är många som först och främst vill återvända till våra personliga favoriter. Till länder där vi känner oss trygga och bekväma, som vi känner till och som vi längtar efter – och där vi har familj och vänner. Mina förstahandsval? Storbritannien, Tyskland och Thailand.

Konkreta tips för utlandsresor och för att hålla resedrömmarna vid liv

• Håll koll på reseinformation från UD via regeringskansliets hemsida och/eller appen “Resklar”.
• UD har också öppnat ett särskilt nummer för frågor kring coronaviruset och resande: 08-405 92 00.
• Skriv listor på saker du vill se och uppleva när Sverige och resten världen öppnar upp igen! Själv längtar jag efter att bocka av min Bucketlist för resor i Sverige med 100 saker jag vill se och göra.
• Lyssna på något av våra 99 avsnitt av Att resa-podden.

Nu vill jag gärna höra dina tankar och reflektioner om corona och besöksnäringen – lämna en kommentar så blir jag glad! Omslagsfoto Shutterstock.