Liten blir stor, växer och har snart samma skostorlek som sin mor. Tänk att jag numera har privilegiet att resa med en nioåring!
Sebastian, eller “Stormyhran” som han också går under, har för länge sedan gått om mig vad gäller både pianospel, huvudräkning och fotbollsdribblingar – egenskaper som för övrigt verkar ha ärvts i rakt nedstigande led från Tobias. Jag anser mig däremot ha bidragit med nyfikenhet, intresse för böcker och äventyrslust.
Att ha tre barn i spridda åldrar (barnen är födda 2008, 2010 och 2014) innebär att jag allt som oftast reser med alla tre, eller enbart med treåringen Nelly. Skolan är, av förståeliga skäl, inte längre lika flexibel med ledighet och det är heller inte lika uppskattat från Sebastians håll att stå över fotbollsträningar och tid med kompisarna. Han uppskattar absolut att åka utomlands tillsammans med familjen, men kan lika gärna hänga med kusinerna nere i Karlskrona under eventuella ledigheter. Jag har som ambition att åka iväg på semester med barnen var och en för sig, att resa med en nioåring alldeles själv har jag hittills inte haft nöjet att göra.
Sebbes önskemål
För ett tag sedan läste jag upp min bucketlist om #100resmålattnå för barnen och frågade Sebastian om han skulle kunna tänka sig att skriva en egen lista. Sagt och gjort, efter lite funderande satte han sig vid min dator och började plita. Så här blev slutresultatet:
- Se Zlatan
- Åka till Legoland
- Gå på fotbollsmatch med pappa
- Nattbada
- Se en val
- Åka till New York
- Se Eiffeltornet
- Åka till värmen i Brasilien med mamma
Sista punkten förvånade mig mest – Brasilien av alla ställen!? Men jag är inte den som är den, Brasilien låter som ett utmärkt val om ni frågar mig! Jag tror däremot det kommer att dröja länge innan vi kommer dit, han och jag. Innan dess skulle jag tippa, eller i vart fall önska, att han och jag åker till Island för att rida, till Schweiz för att vandra och/eller till England för att spana in Harry Potter & co. Jag ser fram emot att upptäcka ännu mer av världen tillsammans med min son! (Någon frågade förresten nyligen hur många länder Sebastian har varit i. Och vet ni – jag kunde inte svara eftersom jag har slutat räkna för sakens skull. Det får väl ses som ett sundhetstecken från min sida, även om jag själv fortsätter att räkna för egen räkning. Helt friskförklarad är jag med andra ord inte!)
Ni som har fler än ett barn, brukar ni resa på “ensamresor” med barnen? Är sådana resor lika lyckade som jag föreställer mig?
Se Zlatan. Jag blir lätt tårögd. Åk genast över till världens vackraste stad och förverkliga nu när han är tillbaka!
Eller hur, det lär ju inte komma så många fler chanser. Vi kollade lite på att göra det sist vi var i Skottland, men biljetterna var så SJUKT dyra!
Min dotter fyller 9 idag och vi har bestämt att vi ska resa i vår, bara hon och jag. Ska bli supermysigt. Sonen 11 har varit med sin pappa på fotbollsresa i höst och för två år sedan var de till London. Sen switchar vi och jag och sonen drar iväg och mannen tar med sig dottern. Sen har vi lillebror också men där blir det ensamresor först om några år.
Låter definitivt som ett vinnande koncept!
Ja, speciellt om barnen inte gillar samma saker. Helg i Belgrad i våras med vår matintresserade 11-åring var superlyckat, precis som Legoland med 8-åringen var en hit! Tur för dem att jag både gillar nöjesparker och restauranger!
Kul att de har så tydligt olika intressen! Legoland måste vi se till att göra hela familjen…