Att resa i alla åldrar: från nybakad bebis till glad pensionär

Resor och resande är inte förbehållna en viss ålderskategori, det är just det som är det fina i kråksången. Det är fullt möjligt att att resa i alla åldrar – så länge ekonomiska, fysiska och psykiska förutsättningar finns.

Om några månader fyller jag 38 år. Jag känner mig nöjd med min plats här mitt i livet, men hade en rejäl ålderskris det året jag fyllde 35. Jag var gift och klar med barnafödandet, jag hade slagit ner bopålarna för gott, hade uppnått mitt mål att arbeta som jurist inom den ideella sektorn och hade även hunnit med att uppfylla många av mina absoluta drömresor. Jag hade med andra ord allt jag ville ha, men kunde ändå inte låta bli att avundsjukt snegla tillbaka på den bekymmersfria ungdomen då hela livet låg framför, inte bakom, mig. I min enfald trodde jag att livet i princip tog slut efter 35. Men vet ni? Livet fortsatte och resorna likaså. Allt har sin tid och jag ser med glädje tillbaka på de resor jag har gjort och blickar nu fram emot att uppleva många äventyr framöver. Det går uppenbarligen att resa i alla åldrar och jag har gjort ett tappert försök att kategorisera upp livets ålderspann efter vilken fas jag själv har varit i, är, och hoppas kunna befinna mig framöver om livet vill mig väl. 

Att resa i alla åldrar: från nybakad bebis till glad pensionär

Cheerful Childhood (0-10 år)

De första åren i livet är förhoppningsvis ganska bekymmerslösa. Som barn hänger du liksom bara med: till sommarstället, på charterresan och eventuella flyttar utomlands som föräldrarna släpar med dig på. Det mesta känns som ett äventyr utan att du själv behöver ta något ansvar. De vuxna i din omgivning bokar resorna, håller ordning på passet och lotsar dig igenom världen. Så småningom får du ansvar att packa din egen väska, beställa in mat på restaurangen med hjälp av ett främmande språk och kanske får du till och med själv vara med och bestämma resmål.

Jag var personligen aldrig utanför Sveriges gränser under den här tiden i mitt liv och reflekterade inte en sekund över att jag skulle vara mindre lyckligt lottad för det. Ibland funderar jag över varför jag själv släpar med mina barn runt hela världen när jag uppenbarligen hade världens bästa barndom utan en enda utlandsresa. Jag antar att jag, liksom de flesta andra föräldrar, lever mina drömmar till viss del genom barnen. Min pappa drömde om skogen, min mamma om havet och ja, vi barn fick hänga med både till skogs och ut i skärgården. Jag fick med mig det bästa av båda världar och försöker nu föra vidare kärleken till både skog och hav till mina barn – men adderar också egna resedrömmar till barnens första levnadsår.

Thinking Teens (10-20 år)

Mina första intensiva resedrömmar började gro i samband med att min äldre kusin träffade och gifte sig med en fotomodellsnygg amerikanare som pluggade till pilot. Jag och kusinens lillasyster packade resväskan full med underkläder och var fast övertygade om att vi skulle åka över till USA och hälsa på. Amerikaresan blev det inget av den gången, men intresset för att resa fortsatte växa i takt med att jag tittade på tv och läste böcker. Australien lockade av någon anledning mer än allt annat. Jag funderade mycket och drömde mig bort till äventyr och fjärran länder. Efter en kort visit till Tyskland och Danmark fick jag chansen att åka till Australien under nästan två månader i tvåan på gymnasiet. Under mina tonår flyttade dessutom mina äldre syskon utomlands ett efter ett – jag ville inte vara sämre. Efter gymnasiet var jag redo att ge mig ut i världen, men var pengarna skulle komma ifrån hade jag fortfarande inte riktigt klurat ut. Dessutom började jag juristlinjen terminen efter studenten och fastnade i tentaångest och paragrafer.

Trendy Twenty (20-30 år)

Under de första åren på universitet öppnade sig en helt ny värld. Reseinspirationen från pluggkompisar flödade och det fanns ingen hejd på alla resor jag insåg var möjliga. Jag jobbade extra och snålade på studielånet för att kunna ha råd att resa. Jag gick i min storasysters fotspår och jobbade på summer camp i USA, inspirerades av min studiekamrat och läste spanska i Barcelona och såg också till att utnyttja möjligheterna som öppnade sig att se världen genom att åka iväg som utbytesstudent via universitetet. Den där klassiska jorden runt-resan avklarades och jag föll in i klyschan om att resa för att hitta och förverkliga mig själv. Livet lekte! Efter jag hade fyllt 25 kröp verkligheten närmare och snart hade jag ett heltidsjobb. Innan jag fyllde 30 hade jag gift mig och skaffat villa, Volvo och två barn. Det jag inte hade räknat med var att friheten att resa blev återfunnen och återvunnen i samband med att barnen föddes efter några intensiva jobbår. Att bli förälder utgjorde inget hinder för att resa i alla åldrar, faktum är att föräldraledigheten snarare öppnade dörrar för utlandsflytt. Vi var inte sena att haka på!

Thrilling Thirty (30-40 år)

Livet mellan 30 och 40 verkar vara en ständig berg- och dalbana, men ändå på en stabil grund. Ålderskrisen avklarades i samband med att jag fyllde 35 och nu börjar jag kunna summera det här årtiondet. Jag har gått från backpacker till flashpacker och därifrån landat i någon slags kategori som blandar hej vilt: roadtrips med familjen, tjejweekends med femstjärnigt hotell och lyxmiddagar, pressresor till exotiska resmål och julfirande utomlands. Efter att under flera år ha trott att äkta resande handlar om att ta sig så långt bort som möjligt från Sverige har jag nu landat i att jag har ett helt land att uppleva – just här, just nu. Sverige är ett fantastiskt resmål att upptäcka, det tog mig drygt 30 år att inse det. Kärleken till platsen där jag spenderade alla mina barndoms somrar växer sig starkare för varje år och jag blir alltmer nostalgisk ju äldre jag blir. Att spendera en hel sommar på sommarön ser jag inte längre som ett misslyckande, snarare som höjden av lyx.

Family Forty (40-50 år)

Min man har passerat 40 och följer jag hans utveckling blir det mycket fokus på familjeresor framöver. Visst öppnar det sig möjligheter till att resa iväg både solo och med vänner i takt med att barnen blir äldre. Men ändå, ju äldre barnen blir desto roligare blir det ju att resa med dem! När allt inte bara handlar om omvårdnad och ständig uppassning, utan också om givande diskussioner, nyfikna frågor och kloka resonemang. Jag ser med förhoppning fram emot att resa med mina blivande tonåringar, men också att ha både tid och råd att satsa på resor med storfamiljen.

Fabulous Fifty (50-60 år)

Under den här perioden av livet befinner sig många på den absoluta toppen av sin karriär och ekonomin är stabil. Eventuella barn börjar förmodligen bli så pass stora att de själva ger sig ut på äventyr, utan föräldrarna i släptåg. Många lägger krut på att fira “halvtid” med en rejäl resa, häromdagen hörde jag exempelvis en bekant som uppfyllde sin livslånga dröm om en resa till Seychellerna på femtioårsdagen. Jag ser själv framför mig att jag gärna åker iväg på gruppresor med fokus på spännande och ovanliga resmål under den här perioden i mitt liv. Jag hoppas innerligt att Johnnybajdzjan fortfarande är färdledare då och kan lotsa mig igenom resmål som Pakistan, Mongoliet och Turkmenistan!

Spontaneous Sixty (60-70 år)

Med pensionsålder öppnar sig för många möjligheter till oceaner av tid då alla de där drömmarna ska tas hand om. Jag vill personligen inte känna att pensionsåldern ska vara startskottet till “resten av mitt liv”, utan hoppas snarare på att det ska ge lite guldkant på ett redan aktivt liv fullt med resor. Den här perioden hoppas jag ha hälsan i behåll och kunna resa med både barn och barnbarn. Generationsresor är fina grejer och det ultimata kvittot på att det går att resa i alla åldrar.

Serene Seventy (70-80 år)

“Serene” översätts till “lugn” på svenska. Jag ser tillbaka på min pappas sista år i livet. Som nyss fyllda 70 fanns tryggheten i det nära, hos familjen. En promenad med barnbarnen till trädgårdslandet, skogsutflykter, men för all del också utlandsjular hos den emigrerade dottern i Skottland. Min pappa reste utomlands mer frekvent efter han fyllde 50 än innan, just på grund av att barnen befann sig i Tyskland och Skottland. Kanske det ska det vara vår plan då, min och Tobias, att resa land och rike runt för att hälsa på vänner, släkt och familj!

Elderly Eighties (80-90 år)

Den här tiden i livet hoppas jag kunna sitta på en solvarm stenbänk framför drömhuset, under en berså av slingrande vinrankor. Som kvinnan på bilden ungefär, hon vi träffade i Montenegro och hade en lång konversation med utan att ens kunna tala varandras språk. Jag vill gå runt och vattna blommorna, gå ner till vattnet för att ta mig ett dopp och servera nybakade bullar till släkt och vänner. Prata vitt och brett om alla mina äventyr genom livet och kanske också följa med på nya om tillfälle ges. Även om det är fullt möjligt att resa i alla åldrar kanske jag uppskattar min stenbänk mer än någon annan plats på jorden, vem vet?

Över nittio har jag i ärlighetens ingen riktig längtan att bli, även om jag förvisso inspireras och imponeras av den 105-åriga krutgumman Dagny som också kan titulera sig Sveriges äldsta bloggare. Det kanske kan vara något att eftersträva?

Hur ser ni på att resa i alla åldrar? Finns det någon tid i ert liv som har lämpat sig mer eller mindre för att resa? Gilla gärna Resfredag på Facebook för att ta del av reseinspiration, reseguider och adventstävlingar framöver.