Jag är nyss hemkommen från en jobbresa som kommer att resultera i en ny Uppsalaguide med kulturtema i bloggserien Resfredags Svenska Pärlor inom kort. I väntan på det stora inlägget kommer här ett fredagssvep med några spontana tankar om Uppsala som potentiell europeisk huvudstad. Efter ett par fina dagar fullmatade med olika typer av kulturupplevelser tycker jag definitivt att Uppsala förtjänar titeln!
Till att börja med kan jag kort berätta om bakgrunden till dagens rubrik, klippt och klistrat från ett tidigare inlägg i min egen blogg:
Det här med kulturhuvudstäder är en spännande historia. Projektet ”Europas kulturstad” (som senare ändrade namn till Europas kulturhuvudstad) startades 1985, med syftet att föra Europas folk närmare varandra. Städerna väljs ut av en jury bestående av sju personer samt en rekommendation av kommissionen. När Stockholm utsågs till kulturstad sköt tydligen besökssiffrorna i höjden något enormt, och biljettförsäljningen till exempelvis opera, museer och teatrar ökade med 72 procent jämfört med tidigare år.
När personer ber mig om konkreta tips på förslag till weekenddestinationer i Europa brukar jag uppmana dem att kika på städer som har varit, eller vill bli, Europas kulturhuvudstad. Jag ser det som ett kvitto och en kvalitetsstämpel på en levande stad och en bubblande kulturscen. Uppsala lämnade tidigare år in en ansökan om att bli Europas kulturhuvudstad 2029 (även Kiruna har lämnat in en ansökan), men i slutändan väljs kulturhuvudstaden av en internationell expertjury. Under året som kulturhuvudstad finns en hel massa förväntningar på den aktuella staden, exempelvis ska invånarna i staden och dess omgivning engageras. Läs mer om Uppsalas tidslinje för ansökan här: Om det europeiska kulturhuvudstadsåret. Om vi nu ska bortse från diverse styrdokument och fina formuleringar kan jag, i egenskap av Uppsalabesökare, konstatera att Uppsala redan nu förtjänar titeln. Låt mig berätta varför!
Förtjänar Uppsala titeln som Europas kulturhuvudstad?
#1. En stad vacker som en levande tavla
Kanske gör sig Uppsala som visuellt vackrast precis exakt den här tiden på året. Fyrisån är inramad av eldiga höstfärger och trädens färger skiftar i kapp med guldiga solstrålar. Det känns stundtals som att gå runt i en levande tavla. Perfekt, och helt gratis, kulturupplevelse om man skulle tycka att tavlor på diverse gamla anrika museiväggar mest känns trista och dammiga.
#2. Offentlig konst på gator och torg
Nu spatserar jag förvisso omring i Uppsala med mina “kulturglasögon” vilket gör att jag säkert är extra uppmärksam på den offentliga konsten. Men det jag ser gör mig glad! Allra gladast blir jag nog av det pastelliga konstverket “Mina Drömmars Stad” av Catarina Kylberg, se bilder överst i inlägget.
Mest intryck ger Dag Hammarskjölds minnesmärke vid Uppsala slott av konstnären Charlotte Gyllenhammar. Här står en liten Dag Hammarskjöld utanför sitt barndomshem vid Uppsala slott (jodå, han växte upp här eftersom hans far var landshövding) sammankopplad med en skugga av en vuxen Dag Hammarskjöld på uppdrag i Kongo. Tanken bakom konstverket ska gestalta början och slutet. Fint på alla sätt och vis!
#3. Det breda kulturutbudet (även vad gäller gratis konstupplevelser)
“Alltså va mycket härligt ni hunnit med! Hur hittar du ens allt?!?” Så löd ett av meddelandena i min inkorg på Instagram under dagarna i Uppsala. Jag brukar som huvudregel själv sätta ihop ett program för mina Svenska Pärlor, ett program som jag sedan presenterar för mina respektive samarbetspartners. Den här gången gick det snabbt att göra min research! Uppsala kan uppenbarligen det här med att erbjuda attraktiva kulturupplevelser. Efter lite input från duktiga medarbetare på Destination Uppsala kan jag sedan nöjt bocka av mina punkter på programmet.
Väl på plats i Uppsala blir jag positivt överraskad över alla spännande (och kostnadsfria) konst- och kulturupplevelser som uppdagar sig efterhand. I Uppsala Domkyrka pågår till exempel en konstutställning av Isak Hall, på Galleri Uppsala visas fantastiskt fina tavlor med Uppsalamotiv av Ninni Westerman och på Stadsbiblioteket hänger den ena vackra tavlan (av etablerade och kända konstnärer) efter den andra. Den som söker skall finna sägs det, och i Uppsala gäller detta i högsta grad även kulturella höjdpunkter av alla de slag.
#4. Kulturen i mötet mellan gammalt och nytt
Den här bilden (tagen från Radison SAS Uppsala) säger mycket om mötet mellan gammalt och nytt i Uppsala. I kultursammanhang blir mötet mellan tidsåldrarna extra tydligt.
På Uppsala universitetsbibliotek finns Silverbibeln, denna skatt som av kulturhistoriska skäl anses ovärderlig eftersom boken är skriven på det numera utdöda språket gotiska. Samma dag jag lär mig mer om den berömda skriften promenerar jag bort till Uppsala Konsert & Kongress för att lyssna på Gerald Clayton Trio som framför jazz i världsklass – av musiker skolade på New Yorks jazzscen. Båda upplevelserna sorteras in kategorin “kultur i Uppsala”. Det är just denna mix som gör staden extra spännande. Anrik studentstad möter nya influenser, och åh vad bra det blir!
#5. Den geografiska lättillgängligheten
Jag är i högsta grad medveten om storstadsfixeringen och diskussionerna om en levande landsbygd. Men sett från ett internationellt perspektiv är Uppsalas geografiska lättillgänglighet en klar bonus. Ett kulturhuvudstadsår ska öka det internationella intresset för området och ett sätt att göra det är de facto att kunna ta sig dit – och runt – relativt smidigt. Det tar 40 minuter med snabbtåget till Uppsala från Stockholm Central. Det går alltså snabbare att ta sig till Uppsala än “hem” till mig i Nynäshamn från Stockholm!
Väl på plats i Uppsala promenerar vi rakt ut från centralstationen till stadspulsen och har därefter tillgång till den ena kultursevärdheten efter den andra. Allt till fots!
Det här är alltså några av anledningarna till att jag gärna ser Uppsala som Europas kulturhuvudstad 2029. Vad tycker du?
Resan gjordes i betalt samarbete med Destination Uppsala och kommer att resultera i ett nytt inlägg för Resfredags Svenska Pärlor. (Bilderna på mig är tagna av Monica B).
