I september 2018 åkte jag till Skottland med Nelly i släptåg. Ett par av mina äldre syskon mötte upp oss i Edinburgh och så var resan igång! Det var en fantastiskt lyckad vecka på alla sätt och vis. Vi gjorde så många utflykter och åkte kors och tvärs i landet med vår Skottlandsbaserade syrra som superguide. Dagen innan vi skulle åka hem igen påbörjade jag följande utkast i bloggen (med rubriken enligt ovan):
Imorgon bitti åker vi hem till Sverige igen. Det har varit åtta fantastiska dagar på alla sätt och vis, men jag ser också fram emot att komma hem till min familj!
Det är ingen självklarhet att kunna styra sin egen tid. Ofta är det jobb, studier och aktiviteter som sätter ramarna för hur veckorna ska fyllas, så även för mig. Mina två äldsta barn går i skolan och veckorna fylls med fritidsaktiviteter. Jag har givetvis deras scheman att anpassa mig efter, men jag gör det numera med mina villkor. Jag har ingen arbetsplats som sätter ramarna, ingen chef som delegerar uppgifter. Det finns inte längre något överdrivet dåligt samvete när jag måste vara hemma med sjukt barn, Den där frihetskänslan – den tilltalar mig.
Längre än så kom jag inte i resonemanget. Datorn stängdes och inlägget riskerade att hamna på bloggkyrkogården i sällskap av flera hundra utkast som förmodligen aldrig får se dagens ljus. Men den där rubriken om att styra sin egen tid? Den funderar jag lika mycket på idag som då, när jag började skriva det där utkastet. Inlägget förtjänar helt enkelt ett försök till.
Jag hade nyligen sagt upp mig från en fast kontorstjänst och var lite hög på känslan att vara egenföretagare. Att kunna dra iväg utan att fråga högsta chefen om lov. Det har hunnit hända mycket på min jobbfront sedan dess. En pandemi till exempel – som gjorde att jag förlorade alla mina uppdrag (och därmed min frihet) över en natt. Det ordnade sig. Det brukar ju göra det! Jag gick tillbaka till ett juristjobb, men slutade ett tag senare för att driva en padelhall tillsammans med min man. Friheten blev i perioder näst intill obefintlig – trots att vår ambition som just egenföretagare var att skapa mer frihet och mer tid tillsammans som familj.
Nu i efterhand tycker jag att texten jag skrev då, 2018, låter naiv. “Jag gör det numera med mina villkor.” Efter några år som egenföretagare inser jag att MINA villkor ofta får ge vika inför andras, förutsatt att jag vill ha uppdrag, återkommande kunder och för all del en lön.
Jag kan också komma på mig själv att uppskatta tryggheten jag hade som anställd. Betald semester, pensionssparande, konferenser, kunniga kollegor att fråga om det krisar och möjlighet att kunna åka hem och slippa tänka på jobb 24/7.
Jag älskar fortfarande friheten och tycker absolut att rubriken “Att styra sin egen tid (och i förlängningen sitt liv” är en fin sammanfattning av det jag värderar så högt. Men det där skimret om livet som girlboss som det så ofta pratades om i SoMe under de åren när jag startade eget? Jag gillade aldrig det uttrycket då och gillar det inte nu. Vissa fungerar bättre som egenföretagare, andra passar bättre som anställda. Det finns för- och nackdelar med båda. Så går mina tankar denna kväll, efter en intensiv arbetsvecka som snarare har känts som en hel månad.
Här kan ni läsa fler blogginlägg inom kategorin livet som egenföretagare. (Omslagsbild: Skottland, 2018).
3 comments
Att vara egen företagare är frihet för mig. Men det gäller också att besluten en tar i företaget är med målsättning frihet. Jag hade tre hörnstenar när det gällde uppdrag, två av dem behövde uppfyllas för att jag skulle ta uppdraget: roligt, lönsamt, utvecklande. Men det blev ändå några år då jag jobbade alldeles för mycket, suget efter höga inkomster för att kunna resa mycket minskade min frihet. När jag sen bestämde mig för att säga nej till nya kunder och bara jobba med befintliga kunder så vände det. Spelar så klart också roll vad det är för företag en har. En padelhall har ju öppettider som styr mkt tänker jag, men jag jobbade med webbplatser. Sen är det ju alltid kunderna som styr, men att välja kunderna var en game-changer för mig. Hoppas du får känna stor frihet det här året!
Så spännande att höra dina tankar om “hörnstenar”. Det ska jag ta till mig! Och visst är det onekligen så att den här typen av egenföretagande har inneburit att vi är mer platsbundna än på mycket länge. Det visste vi ju såklart, och har hittat sätt att komma loss i perioder. Men inte alls i samma utsträckning som vi drömde om. Vi får se framöver – vad framtiden har att utvisa!
Jag tycker att det där med den stora friheten är den största lögnen som finns när det kommer till egenföretagare. Det är alldeles för enformig syn. Den största friheten är att jag kan bestämma hur jag ska fördela mina pengar i företaget, oavsett om min omsättning är tio tusen eller en miljon.
Som egen behöver jag bevisa mig själv varje dag, det finns inte många stunder då jag kan ha en lite dålig dag på jobbet.
Till syvende och sist handlar det om att jobba med bra folk, och då kan man ha frihet (känna frihet) oavsett om man är anställd eller jobba genom eget företag. Ett bra ledarskap ger det där.