Kalendern visar 15 augusti. Jag är tillbaka från sommarledigheten och allt är liksom igång. Med besked! Uppstartsmöte på jobbet, nya innebandycuper nedklottrade i kalendern, trettioelva grytor tvätt som pockar på min uppmärksamhet och därefter kvällshandling i ösregn. Den här dagen råkar också vara min storebrors födelsedag. Under sommarlovet har vi pratat lite lätt om en gemensam höstresa till Skottland och nu ska jag börja googla på riktigt.
Jag börjar med Shetlandsöarna. Gah, känner mig ringrostig! Norwegian från Köpenhamn, det kan väl gå? Jag skriver febrilt med en penna på baksidan av en gammal adressändringsbekräftelse (en angenäm påminnelse om vår senaste longstay i Thailand). Jag hamnar på en sida om Shetlandsöarnas historia. Där fastnar jag i beskrivningar om vikingar och de gemensamma nämnarna med Norden och Skottland. Sedan surfar jag vidare. Åh, Orkneyöarna! Kan det vara något?
Efter en stund snurrar tankarna iväg till Yttre Hebriderna. Det här resmålet har ju funnits på önskelistan i evigheter, ska jag inte bara slå till? Jag försöker få en överblick av öarna och eventuell resrutt. Hm. Loganair, från Glasgow, en timmes flygresa. Inte alls omöjligt! Blir plötsligt lite stressad över alla möjligheter. Snart börjar jag skicka korthuggna meddelanden till mitt potentiella resesällskap på Messenger. Jag har svårt att formulera mig ordentligt och sammanhängande, utan skickar istället en miljon meningar efter varandra varvat med diverse länkar. Gissar att det plingar högt och ofta i mottagarnas telefoner den kvällen? Någonstans här landar jag på Visit Outer Hebrides hemsida. Och landar gör jag verkligen, utan att googla vidare. Hit vill jag! Nu skriver jag på mitt anteckningspapper så att kulspetspennan glöder.
Jag uppfylls av känslan av att en liten stund ha hela världen vid mina fötter. Innan allt är omöjligt känns allt möjligt. Sedan smyger sig realismen på. Jag läser att optimal period att besöka platsen är mellan maj – september. Och hur fungerar det egentligen med hyrbil? Det verkar krångligt. När jag sedan börjar kika närmare på olika boendealternativ inser jag att det här kalaset kan bli ganska dyrt. Kanske för dyrt?
Plötsligt ropar något av barnen från övervåningen. ”Mamma?” Sedan igen, högre den här gången. ”MAMMA!” De uppfordrande ropen får sällskap av pip inifrån badrummet. Typiskt. Hur kan tvätten redan vara klar?
Och där någonstans är förtrollningen bruten. Det är okej. Jag har fått min kick. Traveler’s High. För en liten stund är det jag MED världen. Inte mot. Jag älskar känslan. Älskar!
It’s similar to the runner’s high, that moment after running several kilometers when suddenly everything is just fine. According to experts, it’s the feeling of “…euphoria, a feeling of being invincible, a reduced state of discomfort or pain, and even a loss in sense of time while running.”
– Citat från resebloggen Solitary Wanderer om fenomenet ”Traveler’s High”
Bilder från tidigare resor till Skottland och Irland.
ja, den känslan är den skönaste. Nästan bättre än när man precis har samlat sig och faktiskt bokat.
Exakt så!