Det är visst fredag igen, efter ett gäng intensiv dagar här hemma. Cirka INGET har dock kunnat rubba känslan av lugn jag tog med in i veckan efter att ha kommit tillbaka från en sväng ner till Blekinge. Eller sväng förresten, nästan en hel vecka blev det till slut. Solo på Sturkö. Den lyxen går inte att köpa för pengar!
Solo på Sturkö en vecka i januari
Planen att åka ”hem” ett tag har jag haft genom jobbveckorna över jul och nyår – och plötsligt dök det upp en lucka. Tobias uppmuntrade mig att åka och lovade att rodda allt med familj och företag. Tanken var först att bo hos min syster, men under den här pandemin kan som bekant planerna ändras lite från dag till dag. Plan B visade sig bli bästa möjliga eftersom jag kunde bo i huset där mina föräldrar bodde (som numera ägs av min bror). Solo, ensam och alldeles själv spenderade jag alltså flera dagar med att sova, läsa, promenera och elda. Närmare paradiset än så kommer man nog inte i levande form. Några syskon hann jag dock träffa som avbrott i eremitlivet, vilket var både mysigt och efterlängtat. Veckans fem får bli en liten sammanfattning av min vecka som solo på Sturkö. Trevlig helg på er!
#1. Att inte behöva passa några tider
Det är något väldigt befriande med flera dagar i sträck utan en enda grej inplanerad. Ingen tid att passa – utöver öppettiderna på öns lanthandel för att köpa mat. Till slut kollade jag knappt på klockan, men hade ändå ungefärlig koll beroende på var månen och solen befann sig.
#2. Eldandet och sömnen
Hur gick det då med sömnen? Alltså, första natten kändes det som att vedspisen var min bebis som jag var tvungen att mata varannan timme för att få upp värmen i huset. Och just eldandet blev typ min enda stående punkt på ”att göra-listan”. Fylla på ved i lådan, elda, gå ut med askan och tja, sen började det om. Befriande på många sätt!
Sömnen då? Som vanligt sover jag helst i kökssoffan, på nära avstånd till vedspisen. Jag trivs så himla bra där, i soffan! Om jag sov på dagarna också? Såklart jag gjorde.
#3. Promenader (vs löpning)
Jag hade väldigt lite packning med mig, men prioriterade träningskläder eftersom både tid och lust skulle finnas. Trodde jag. Tiden fanns absolut, men lusten? Nope. Noll. Inte alls faktiskt.
Det jag däremot hade lust till var promenader i ganska sakta mak. Och så var det med den saken.
#4. Havet och urkraften
Jag hann pricka in ungefär alla årstider på en vecka – och Östersjön fick därmed visa sig i alla möjliga skepnader. Ett par dygn blåste det rejäl storm, alltså så mycket att jag stundtals trodde taket skulle flyga av på natten. Kände mig dock 100 procent lugn i huset vid havet. Älskar urkraften och ursinnet när vågorna piskar, lika mycket som jag älskar den spegelblanka ytan under en vindstilla dag.
#5. Vikten av att stanna upp och bara vara
Jag skulle kunna skriva spaltmeter med floskler och vackra ordspråk för att försöka beskriva tankarna efter nästan en vecka solo på Sturkö. Jag fick verkligen allt jag hade önskat – vilket i slutändan blev att bara vara. Jag gillar att vara ensam och behöver vara det mellan varven.
Jag hade kanske trott att hela den här pandemigrejen skulle föra med sig ett extremt uppdämt behov av att vara social – men jag känner snarare tvärtom faktiskt. Det är så skönt att vara själv! Hade jag velat vara det varje dag? Absolut inte. Jag hade egentligen planerat att åka hem mot Stockholm i måndags, men vaknade upp söndag morgon och kände väldigt tydligt att ”nu är jag klar och vill åka hem!”. Några klick senare hade jag bokat en tågbiljett och åkte hem till Tobias och barnen redan samma kväll. Nu är ordningen återställd och här är jag nu, denna (res)fredag, som faktiskt – hör och häpna – blir en social sådan med en rolig utflykt över dagen. Trevlig helg!
Hur känner du – tilltalas du av hela ensamgrejen eller skulle du bli stressad?
För dig som är nyfiken på fler spaningar, tips och veckosammanfattningar hittar du dem under kategorin Resfredag vecka för vecka. Omslagsbild; Sturkö kvarn i januari 2022.
2 comments