Sista semesterdagen och alla känslor på en och samma gång

Jag har så väldigt blandade känslor inför det faktum att jag och barnen lämnar Sturkö och åker hem mot Nynäshamn tidigt imorgon bitti. Jag är alldeles vemodig över att semesterveckorna är slut, samtidigt som jag känner mig förväntansfull inför hösten. Ena sekunden skriker jag åt barnen, för att i nästa sekund bli alldeles gråtmild och nostalgisk. Jag bannar tvestjärtar och blöta badkläder i hela huset, för att sedan beundra ännu en oförglömlig solnedgång.

Sista semesterdagen och alla känslor på en och samma gång

Det har varit en lång och fin sommar, med massor av familjetid och semesterkänsla. Jag har haft flera jobbuppdrag, men samtidigt har jag haft ett gäng helt lediga veckor här på Sturkö. Känslorna är dubbla när jag tänker tillbaka på de senaste veckorna. Å ena sidan ville jag inget hellre än att njuta av kravlöshet och lata dagar, samtidigt ville jag spela golf, paddla kajak, lära mig köra båt – och komma upp på vattenskidorna!

Läs mer: Min lista över saker att göra i sommar

När jag ser tillbaka på min lista kan jag checka av allt som har med kravlösheten att göra. Promenaderna på ön, värdefull syskontid, sommarprat i lurarna och en obetalbar känsla av att bara vara.

Vattenskidorna då? Jo, men jag gav det ett försök – ivrigt påhejad av min svåger som är proffs i de här sammanhangen.

Förutsättningarna var perfekta. Ett ljummet hav, solnedgång och allmän pepp. Efter lite båtstrul startade till slut motorn…

… och jag gjorde mig redo för att försöka uppfylla ett av sommarens mål.

Efter fyra försök började det bli för mörkt ute, och jag gav upp. Jag och skidor alltså – det är definitivt något otalt mellan oss!

Och ja. Nu sitter jag här, med känslan av att sommaren drar sin sista suck utanför fönstret på villavagnen – trots att det har varit en helt fantastisk dag med strålande sol. Från och med den här veckan ändrade affären på ön sina öppettider till 19 istället för 21, och Andréns bageri gick från att ha öppet varje vardag – till att bara ha öppet under helgerna.

Våra väskor är nästan färdigpackade, städgrejerna står framme, alla de andra kusinerna har åkt hem och jag, jag har gråten i halsen. Varför? Det blir så konkret att ännu en sommar läggs till handlingarna. Över, förbi, slut! Innan jag kan glädjas åt alla minnen från den här Sturkö-sommaren, istället för att sörja att den är slut, ska jag ner till havet och konservera min sista semesterkväll på ön för den här gången. Låt oss hoppas på att himlen och Karlskronasilhuetten bjuder på samma magi som de brukar!

Foto 1-6: Marie Jusinski