För många år sedan, 2017 för att vara exakt, köpte min svåger ett spel med olika frågor vars syfte var att få igång diskussioner i familjen. En av frågorna löd ”Vilket ögonblick under året som gått skulle du helst återuppleva?” I utkastet till ett blogginlägg från samma veva har jag klottrat ner lite sporadiska anteckningar om vad som rörde sig i mitt huvud under den här perioden:
”En stund i bilen på Balkan. Hela familjen sjunger LET IT GOOOOO! på högsta volym. Barnen är glada och solbrända. Lyckliga! Det ligger kaksmulor i hela baksätet. Just där och då finns inga bekymmer i hela världen. Vi har inga planer och tar dagen, och resan, som den kommer.”
När jag tänker tillbaka på de här dagarna kan jag konstatera att denna roadtrip var en av våra bästa resor hittills. Barnen är 8, 6 och 2 år och resan går smidigt och friktionsfritt. Första semesterveckan utgår vi från ett fantastiskt fint hus vi hyr tillsammans med våra vänner i Istrien, norra Kroatien. Dagarna fylls av poolhäng men också utflykter i närområdet – där avstickaren till grannlandet Slovenien blir en höjdare.
Andra veckan vinkar vi hej då till våra vänner och bilar istället söderut med nya stopp nästan varje natt. Inga boenden är förbokade – jag och Tobias packar in alla barnen i bilen och kör på vinst och förlust. Bra beslut ska det visa sig. Under våra totalt 18 dagar på Balkan samlar vi på oss en hel drös smultronställen och därmed minnen vi fortfarande vårdar ömt. Det finns någon slags ambition att köra ner mot Albanien (det här är alltså en tid i livet jag fortfarande räknar länder), men efter en dag i Montenegro inser jag orimligheten i att åka härifrån bara för att. Nej här måste vi stanna. Det är för vackert att låta bli. Så stannar gör vi.
Tänk så bra de var, alla de där reseögonblicken jag gärna skulle vilja återuppleva.
Läs mer: Att bila genom Balkan – vår resa dag för dag
Här kan du läsa mer om våra resor med barnen. Omslagsbild: Perast, Montenegro 2017.