På väg till pendeltåget tidigt i går morse gick jag förbi en nöjd kille i prydlig kavaj, välstruken skjorta, och så den kritvita studentmössan på huvudet. Det fullkomligt strålade om honom och jag tror att vi alla som mötte honom strålade tillbaka, det går liksom inte att göra annat. Den ljusnande framtid är hans, och en gång var den min.
Livet och ovissheten om vad som väntade var både spännande och lite skrämmande. Det kändes som att möjligheterna var oändliga och som att jag hade hela världen framför mina fötter. För mig var flytten till huvudstaden det största äventyret av dem alla. Varma stockholmsnätter, knastrande grus under skorna, förväntan i luften. Flytten från småstaden till huvudstaden – och drömmen om att hitta Den Stora Kärleken. Några månader inneboende hos en kusin i Västerhaninge, sedan ett andrahandskontrakt i Midsommarkransen, ett studentrum på Lappis, avancemang till en familjelägenhet på Körsbärsvägen vid Tekniska Högskolan…
…pojkvänner, kärleksbekymmer och så småningom utlandsstudier. Inneboende i Spanien, delad våning i Berlin. Bokade resor, avbokade resor, nudlar till middag och godis till frukost. Tentaplugg hela nätterna, ångest inför framtiden och så det ständiga ”vad ska jag bli när jag bli stor!?”
Nu, nästan tjugo år, ett giftemål och tre barn senare, vet jag vad jag blev. Nu ligger en lång sommar framför mig och jag känner att den ljusnande framtid är min, lika mycket nu som då, när jag var nybakad student. Livet är till för att levas, inte bara i studenttider, utan varje dag – alltid.
Är du på jakt efter en bra studentpresent? Här har jag bloggat om mitt hetaste tips för en blivande globetrotter.
4 comments
Japp. Vi siktar framåt och uppåt!
Det gör vi. Framåt och uppåt – väldigt bra motto!
Så sant. Jag blir alltid nostalgisk den här tiden och minns allt från skolavslutningarna som knatte och den stundande sommaren med fotbollsspelande och kompishäng till de slitsamma somrarna med jobb för att dra ihop till högskoleterminer och annat.
Nu, nästan tjugo år senare, vet jag fortfarande inte vad jag vill bli. Men det kommer väl. Antar jag.
Ett år senare svarar jag på den här kommentaren… dags att bli nostalgisk igen? It is that time of the year. 😉