Nästa stopp: Linköping!

Jag sitter på tåget mellan Karlskrona och Stockholm. Det har jag gjort många gånger under årens lopp. Nästa stopp är Linköping och vem vet, om livet hade sett annorlunda ut hade jag kunnat hoppa av för att ta ett spontandygn där. Jag hade förmodligen checkat in på Hilma Winblad Bed & Breakfast i Gamla Linköping. Kanske tagit en sväng på stadens fina museum? Eller hade jag kunnat fortsätta med tåget mot Stockholm för att istället åka ut mot Arlanda. Ta första bästa flyg till Någonstans.

Jag tänker mycket på den påstått borttappade spontaniteten mellan varven. Den som sägs gå förlorad när man bildar familj och/eller börjar jobba. Att vi blir så… tråkiga (?) och väldigt planerande och strukturerade hela tiden. Folk måste jobba såklart, om man nu inte råkar sitta på en guldgruva någonstans. De, vi, har åtaganden. Vissa av oss har familj. Barn, partner och husdjur. Det går liksom inte att bara sticka sådär. Och även om det hade gått kanske man helt enkelt inte vill. Många av de ”digitala nomader” jag har följt genom åren har vid någon brytpunkt tröttnat och slagit ner sina bopålar på en och samma plats. De fortsätter resa, men söker sig vidare och landar i något slags grundläggande behov av att ha en fast bas.

Men behöver en fast bas innebära att man blir tråkig? Tvärtom verkar det som. Häromdagen läste jag en uppdatering av Karin Adelsköld på Instagram. Hon skrev ett inlägg om ”när barnen flyttat ut och tystnaden flyttat in”. Om det där vakuumet som uppstår när man liksom inte längre är… behövd antar jag? Karin hade tydligen träffat en tjej från Australien någon gång för en sisådär 25 år sedan och lovat att hälsa på henne någon gång. Ni vet, sånt man säger. Hon fortsatte drömma om den där resan och nu när barnen flyttat ut är hon faktiskt på väg till Australien. Hon stannar i tre månader. Tre! För att hälsa på den där vännen, vandra på Tasmanien och ta dagen lite som den kommer. Jag gissar att hon kommer att återvända hem full av energi och nya planer (och gissningsvis med en längtan efter att få träffa sina barn).

Vad jag drömmer om just nu? Faktiskt mest om att få komma hem till min familj för att jula loss rejält tillsammans med dem. Efter några dagar i Karlskrona där jag har kunnat kombinera jobb och nöje finns det ingenstans jag hellre vill resa än till Nynäshamn. Inte ens tillbaka till andra sidan jordklotet.

Japp. Lite så går mina tankar när tåget tuffar fram genom ett december-mörkt Sverige. Det blir inget av varken Linköping eller Australien just exakt idag – nu längtar jag bara hem!

Omslagsbild: Hilma Winblad Bed & Breakfast, Gamla Linköping.