Medvetet resande, vad innebär det för dig? Att ens reflektera över frågan innebär att du har tagit ett steg i rätt riktning. För, medvetet resande handlar väl just om det. Att reflektera, fundera, tänka och filosofera över dina resor och ditt resande.
Medvetet resande är ingen fluga, medvetet resande är en förutsättning för att jag och min familj, mina vänner och bekanta över huvud taget ska kunna fortsätta resa i framtiden. Under mina resor genom åren har jag mer eller mindre medvetet funderat och agerat i olika situationer. Hur? För att ta ett konkret exempel. När jag pluggade spanska i Barcelona åkte ett stort gäng av mina vänner ner till Madrid för att titta på tjurfäktning: “Spaniens stora nationalunderhållning” som de sa. Jag hade noll lust att följa med för att titta på djurplågeri och valde att stanna hemma. 13 år senare kunde jag nu i helgen konstatera att det där med tjurfäktning inte verkar så hett längre, inte ens i Spanien. På det stora torget Plaza Puerta del Sol i Madrid samlades hundratals demonstranter för att protestera mot tjurfäktning – det gjorde mig innerligt glad att se. Att rättfärdiggöra märkliga beteenden på kultur och urgamla traditioner är trams, men så länge vi turister efterfrågar tramset så kommer det förmodligen att fortsätta.
Demonstration mot tjurfäktning i Madrid.
“Abolir” = Avskaffa!
Tjurar i lekparken, en obefintlig syn i Sverige men tydligen desto vanligare i Spanien.
Medvetet resande: tips på läsning/lyssning
155 cm utmanar världen: En person som ständigt lyfter frågan om medvetet resande är min resebloggskollega Linda/155 cm. Hennes senaste blogginlägg heter “Så bidrar ditt resande till FN:s globala mål” och handlar om hur du med konkreta handlingar kan dra ditt strå till stacken – läs och begrunda!
Parul Sharma, sommarpratare: Jag har sent omsider börjat lyssna igenom sommarpratarna från i somras. Det senaste avsnittet berörde mig något oerhört, människojuristen Parul Sharma pratar om sitt arbete mot korruption och orättvisor runt om i världen. Lyssna här.
Affischserie om resmålens mörka baksidor: För ett tag läste jag om en artikelserie i Vagabond som på ett målande sätt, bokstavligen talat, illustrerar resmålens mörka baksidor som t.ex. miljöförstörelse och sexhandel. Läs och se här.
Debattartikel på SvD: En god vän tipsade om debattartikeln “Ohållbart att vi svenskar reser allt mer“. Här är jag den första att erkänna – jag är ingen ängel i de här sammanhangen. Jag flyger betydligt oftare och längre än genomsnittssvensken. Jag försöker motivera det genom att flygen numera ingår som en nödvändig del av mitt extraknäck som resebloggare/poddare – alltså av arbetsmässiga skäl. Visst finns det alternativa färdsätt, men dessvärre är min erfarenhet av otaliga tågresor genom Sverige att det nästan alltid blir strul på ett eller annat sätt. Förhoppningsvis ser vi en förbättring i framtiden – för när tågen faktiskt fungerar är det ett fantastiskt färdsätt ut i Europa. Till Thailand och USA kan det dock blir svårare…
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Hur tänker du kring de här frågorna?
Jag är också ganska skyldig när det gäller det där med flygresor men jag AVSKYR verkligen tåg och blir ganska åksjuk. Till och med när jag tar åksjuketabletter. Så även när jag reser till Stockholm så flyger jag (*skäms på mig*). Det där att inte resa iväg på någonting man inte kan stå för är ett viktigt samtalsämne tycker jag. Jag har aldrig varit iväg på en typisk “fylleresa” när jag var yngre, just för att jag tyckte att det var helt befängt att betala flera tusen kronor för att vara full och bakis en hel solsemester. Idag är jag glad för det för det hade troligtvis inte varit en resa jag skulle ha kommit ihåg (bokstavligt talat, haha). Nu är ju inte det någonting som kan jämföras med att åka iväg för att titta på tjurfäktning, men många unga som åker iväg så råkar riktigt illa ut dessutom. Så jag är ganska glad för att jag duckat för risker som droger i drinken eller bortrövande…
Kommer aldrig supporta djurplågeri. Fy farao!
Verkligen kul att du delar med dig av dina tankar, tack Christine! Intressant det där du säger om “fylleresor”, tänk vilka avtryck sådana typer av resenärer lämnar hos lokalbefolkningen. Ayia Napa på Cypern – eh, undrar just hur många svenskar som åker dit för att lära känna lokalbefolkningen. Knappast va… Faktum var att min klass åkte dit på klassresa i nian. Jag fick inte följa med för min mamma, och tjurade ett bra tag. Hon rekommenderade att jag skulle använda pengarna för att resa någon annanstans som faktiskt gav någonting. Ett par år senare drog jag till Australien, bra kompromiss! 🙂
All-in-clusive är något jag aldrig skulle åka på.
Att bara äta på ett och samma hotell, kanske stanna där hela resan.
Det känns inte bra.
Gillar inte heller anläggningar typ Sunwing, känns konstlade på något sätt.
Aldrig rest dit med barnen.
Har faktiskt bott på Sunwing i Kamala, utan barn, några nätter.
Bara för att testa.
En “skräckupplevelse” i matsalen till frukost när Bernie kom dit!
Vilken ljudnivå!
Dessa anläggningar har ofta dåliga villkor för personalen.
Nej vi åker All-ex-clusive.
Sedan gillar jag inte alla dessa kopior som säljs i Thailand.
Köper aldrig det. ( har gjort det vid något tillfälle för länge sedan då jag inte visste bättre)
De finns till och med i Huay Yang.
En thailändska jag känner säljer i sin affär….känns dock svårt ta upp detta med henne.
Sedan har vi detta med prostutionen i Thailand….aldrig kommer jag mera gå längs denna bargata i Patong, Bangla road.
Hamnade där för många år sedan när sonen var liten…inte trevligt.
Blev visst ett långt svar!
Så jag/vi avstår/motarbetar All-in-clusive , märkeskopior och bargator så gott det går.
Ps. Tur du slapp klassresan till Cypern!
Titti
Tack för återkoppling Titti! Nej All-inclusive är problematiskt. Vi har heller aldrig testat det, förutom vid en kryssning i Karibien, då man liksom inte har så mycket annat att välja på.
Våra barn har aldrig träffat varken Lollo, Bernie eller Fritidsresors Bamse – de verkar lika glada ändå, haha! Fast vem vet, en dag kanske vi provar vi också.
Vår upplevelse av Patong var HEMSK, aldrig att jag åker dit igen, förstår precis vad du menar…
All-Inclusive är helt fantastiskt när man reser med barn/tonåringar som äter som hästar och man bara är ute efter avkoppling och familjetid. Vi brukar åka en vecka varje sommar och det är oftast den resan barnen pratar mest om 🙂 Vi bokar själva och väljer alltid att bo på små familjeägda hotell vilket gör att det brukar vara lugnt, mysigt och med massor av god mat (och så gynnar vi ju lokalbefolkningen på samma gång). Så All-Inclusive behöver inte alltid innebära enorma hotellkomplex med skräpmat och diverse maskotar, även om jag har full förståelse för de familjer som väljer den typen av resor. Själv är vi snudd på folkskygga på denna typ av resor, så vi vill helst inte ha en massa hålligång och aktivitetsledare som drar igång en massa lekar.
Verkligen viktiga aspekter du lyfter! Semester MÅSTE ju också få vara semester, utan stress att hitta nya ställen att äta på varje dag… Och väldigt bra att du lyfter att all-inclusive kan vara toppen och även en resurs om man t.ex. bor på små familjeägda hotell. Tack!