Julen på Sturkö 2017

Men jo, det blev ju faktiskt jul i år också – en lugn och familjefokuserad sådan precis som jag hade önskat och hoppats på.

Vi körde ner till Sturkö sent i torsdags kväll och möttes av en gnistrande stjärnhimmel, en av de vackraste jag någonsin har sett! Lagom till vi steg ur bilen såg jag ett stjärnfall över mammas hus, vilket bådade gott inför fredagens begravning.

Vi fick en fantastiskt fin begravningsceremoni, precis som mamma hade velat ha det. Vi barn tände varsitt ljus till tonerna av ”Adventstid” och därefter följde massor av vacker musik och minnesvärda tal.

En enda gång under hela julhelgen lyckes vi få samtliga Myhres att fastna på bild: på Sturkö kyrkogård efter gravsättningen. Mitt i allt det tunga kände jag mig faktiskt glad under större delen av dagen. Vi syskon fick många kära återseenden med vänner och bekanta som vi inte har sett på länge och det var väldigt rörande att höra alla fina historier och anekdoter om mamma. För mig är döden inte bara nattsvart utan någon slags hållplats för en annan dimension. Dessutom lever båda mina föräldrar vidare genom att vi fortsätter prata om dem och minns alla stunder tillsammans. Nu i efterhand känns det så självklart att mamma skulle få en julig begravning – det här var hennes favorittid på hela året!

Dagen efter begravningen hade det hunnit bli dagen före dopparedagen. Min lillasyster tog över mammas köttbullsrullande med den äran och lyckades dessutom få med sig några av syskonbarnen. På kvällen samlades vi syskon med respektive och körde julklappsleken till högljudda skratt och mycket adrenalinpåslag. Jag hade hoppats på uppesittarkväll, men däckade stenhårt i fåtöljen.

Under natten blåste det upp till fullskalig storm här på ön! Lagom till julaftonsmorgon hade vinden mojnat och vi var redo att länsa julstrumporna.

I vanlig ordning fick jag, som traditionen bjuder, en laddning brittiska skvallertidningar i min julstrumpa. Jag skulle kunna flytta till Storbritannien bara för dem!

Resten av julafton spenderades med att äta julgodis, äta julbord, bänka oss framför Kalle Anka, äta lite till…

… och givetvis vänta in jultomten! Julia tyckte att tomten var misstänkt lik morbror.

Men Nelly var övertygad om att tomtefar var the real deal.

Och så fortsatte kvällen med pussel, fika, skratt och spel. Jag lyckades åter igen med konststycket att somna ifrån festen, men fick revansch någon gång efter midnatt då jag piggnade till.

I skrivande stund är jag ensam här hemma tillsammans med min lillasyster – det känns nästan märkligt efter att de senaste dagarna ha delat husets gemensamma ytor med upp till trettio personer. Resten av juldagen då? Ingen aning, jag har noll planer vilket i och för sig är den bästa planen av dem alla.

Jag hoppas att ni alla har haft en fantastisk julhelg. Tack för att ni följer mig här på bloggen genom vått och torrt – god jul!