Underbart är kort, men ack så gott. Att få spendera septembers sista helg på Sturkö blev en extra bonus!
Den här gången var det, för ovanlighetens skull, Tobias som styrde upp och planerade resan ner mot Karlskrona.
September på Sturkö: höstsådd, äppelplock och familj
Julia ville vara kvar i Stockholm (hon ville absolut inte missa helgens fotbolls- och innebandymatch!) och fick sova över hos en kompis. Det var med andra ord bara två barn som kurade upp i kökssoffan igår morse…
… medan jag fick fart på vedspisen.
Efter en brakfrukost hemma hos min äldsta syster (som numera bor permanent på Sturkö) satte vi igång med dagsverket, vilket innebar att rensa upp längst ner på åkern.
Timmarna rusade förbi och det hann bli becksvart ute innan sista gräsfröna var nere i jorden. Det var länge sedan jag jobbade så hårt rent fysiskt – och flera gånger hann jag tänka att det här med att pumpa järn på ett gym är så himla konstigt. Jag känner ingen som är lika genomstark som min bror Peter. Han jobbar i skogen, han bygger hus – han använder timmarna andra hänger på gymmet med att arbeta.
Det var en befriande känsla att gå och lägga sig på kvällen och vara helt slutkörd av att bära sten och släpa på en skottkärra – i kombination med höstsol på nästippen. De sista solrosorna blommade för fullt…
… och fruktträden i trädgården dignade av årets skörd. Jag hjälpte min syrra att plocka ner ett helt gäng – som hon i sin tur kommer att lämna in till Karlskrona Musteri. Lyxigt att dricka äppelmust på egen skörd!
Men ännu lyxigare är det att dricka egengjord äppelmust – vilket min syster Monna bjöd på till frukosten. Jag känner mig för övrigt stundtals som ”det svarta fåret” i min familj. Det saftas, syltas, stickas, snickras, virkas, bakas och odlas i långa rader. Å andra sidan var jag den enda i familjen som fick en femma i gympa, vi har uppenbarligen olika typer av talanger. Jag har förmodligen delar av ”hantverket” i blodet, men har inte varit så duktig på att förvalta det. Än!
På kvällen dukades det fram godsaker…
… och jag tände mammas fina ljuskrona, som brann ner till sista stumpen. Alla sådana här grejer blir symboliska för mig. Sista gången vi tänder mammas ljus som hon fick i present av svägerskan samma höst hon dog. Tändstickorna från asken som mamma tog med sig hem som minne från hotellet under en av resorna till USA. Fars favoritmugg i köksskåpet. Så många minnen!
Imorse åkte Tobias och Peter till Karlshamn för att hämta upp en nyinköpt motorbåt som vi hoppas ska förgylla semesterdagarna under nästa sommar. Vi har med andra ord haft en supereffektiv helg, men för egen del har vistelsen på ön i vanlig ordning också inneburit en sedvanlig uppladdning av batterierna. Jag mår så himla bra när jag får vara på Sturkö!
Nu har vi precis lämnat Möcklösundsbron bakom oss och åker tillbaka mot vardag, jobb och skola i Nynäshamn. Det blir bra, det också.
