Och så kom (mån)dagen, den efterlängtade – med min ryggsäck tung av bland annat vandringskängor, underställ, regnkläder, merinoullstrumpor, Fars gröna militärskjorta och fika. Framför mig väntade 19 timmar på ett nattåg, och sedan ytterligare 1,5 h på buss innan jag nådde mitt slutmål Abisko turiststation.
Läs mer: Om att längta efter 19 timmar på ett tåg norrut
Hej från Abisko!
Med en nyinköpt keps på huvudet klev jag, efter en lång ärendedag inne i Stockholm, på tåget mot Kiruna klockan 18:11 i måndags kväll. Jag hade verkligen sett fram emot den här tågresan!
När jag gjorde mig hemmastadd i min egen kupé hade jag storslagna planer på allt som skulle hinnas med under mina 19 timmar – ENSAM UTAN BARN- på ett tåg.
Det som hände var istället att jag somnade strax efter kl 22. Jag fick den bästa soven på år och dagar – vaggad till sömns av tågrörelserna. Tågresan gick oerhört smidigt, och faktum är att jag inte alls kände mig klar med tågåkandet när vi nådde Kiruna och fick kliva på ersättningsbussen mot Abisko (på grund av spårarbete).
Väl framme vid Abisko turiststation blev jag överväldigad av allt möjligt, förutom fjällvyerna blotta känslan av att vara här. Att resa ensam är för övrigt inga problem alls, jag njöt verkligen varenda sekund av tågresan. Jag passade också på att prata med andra medpassagerare – och här på turiststationen har jag hamnat vid bord med kvinnor som också reser ensamma. Jag har med andra ord pratat mig igenom både frukost och middag i restaurangen. Att resa ensam behöver inte betyda att du är ensam.
Eftermiddagen igår gick åt att utforska näromgivningarna runt turiststationen (det finns så mycket fint!) – jag gick bland annat en liten sväng på Rallarleden.
Idag har jag haft sällskap av guiden Ida under en heldagstur. Hon tog med mig på en tur till Trollsjön – vilken ju är hela anledningen till att jag ens är här från första början! Hade svenskarna inte röstat fram Trollsjön som bästa svenska alternativ till en utlandsresa i sommar hade det inte blivit något SJ-uppdrag på samma tema.
Jag har mycket att skriva om, många bilder att visa och en hel del känslor att förmedla. Fram till dess får det räcka med ett snabbt “Hej från Abisko”, och ett löfte om att jag väldigt snart kommer att skriva mer om den här resan. Landskapet här uppe är så oändligt vackert, som en livs levande saga!
Resan till Abisko sker inom ett samarbete med SJ, läs mer om resan i bloggserien Svenska Pärlor framöver.
Hej tillbaka! Abisko verkar ju vara stället för oss resebloggare just i år! Oavsett, lite nyfiken på hur du tyckte det var med guide till Trollsjön och om det gav några särskilda insikter till skillnad från om du skulle ha åkt själv? Eller om det var mer en praktisk grej med tanke på transporten?
Ja, men lite så känns det va – Abisko är grejen! Att resa med guide gjorde min upplevelse ungefär 100 ggr bättre, så intressant att få en massa bakgrundsfakta från en kunnig guide. Så absolut inte bara praktisk grej, utan också ett sätt att få ut mer av min vandring.
Väldigt kul att följa dig på instastories. Gillade också att du sammanfattade allt i text på bilderna 😍
Tack Jennifer! Jo, men har förstått att många kollar stories utan ljud – så försöker lägga till text när jag har tid.
Avis!
Ja, men du hade ÄLSKAT! Bra grej för dig framöver.
Jag. Vill. Också. Dit. eller i alla fall till fjällen. De nordligaste fjällen.
Jag. Tycker. Absolut. Att. Du. Ska. Åka. 🙂